Deckarserier finns det gott om. Men en som gjorde en udda lansering av sig själv var Carin Gerhardsen, aktuell med nummer tre i Hammarbyserien. Jag gjorde en kortinervju:

Hur vågade du ge dig in i den stora deckarfloden?
– Först fick jag en filosofisk idéroman utgiven. Den fick fina recensioner men  nådde inte ut. Efter några år övertalade min man mig att ta upp författandet. Jag har alltid älskat att läsa deckare och tycker det är jättekul med problemlösning.
– Jag skrev en hel serie på tre böcker på en gång, innan jag hörde av mig till förlagen. Jag ville visa att jag inte är någon dagslända – och då fanns inte så många deckarserier.
Två barn dör i början av den nya boken – blir du själv rädd när du skriver?
– Nej, inte rädd, men väldigt sorgsen. Jag grät tidvis när jag skrev ”Vyssan lull” eftersom berättelsen är väldigt sorglig. Jag rycks med och försöker kliva in i den situation som uppstår och leva mig in i allihop, även brutala, hänsynslösa mördare.
Är personerna eller fallet viktigast?
– Båda är lika viktiga. Deckare är en bra möjlighet att vädra sina åsikter och skapa tänkvärda personer och skeenden. Jag vill underhålla och samtidigt filosofera.
–  I alla böcker värnar jag om den lilla människan, oavsett om det gäller mördare eller andra huvudpersoner. Grundtemat är skuld, och även otur. Det är oerhört intressant att filosofera kring.
Namn: Carin Gerhardsen. 47 år. Yrke: ”En som skriver böcker – författare låter så pretentiöst.” Var it-konsult tidigare. Familj: Man, två barn. Bostad: Östermalm i Stockholm
Aktuell: Med ”Vyssan lull”, tredje delen i Hammarbyserien. (Ordfront)