Ann Syhrén har nått pensionsåldern när hon bokdebuterar med en historisk roman. Coolt. Då har man tid på sig…

Jag gjorde en kortintervju med henne:

Hur vill du själv beskriva ”Glas och aska”?
– Det är en bred episk historia. Grundberättelsen handlar om en kvinna, Lili, som lever ett långt liv från slutet av 1800-talet och framåt. Hon lever sig genom Europas historia, i olika länder. Det första tankefröet kom från en kvinna jag mötte i min ungdom. Lilis historia berättas ur nutidsperspektiv av Amanda, en svensk journalist.
Varför just en historisk roman?
– Jag är väldigt intresserad av 1900-talshistoria, det här århundradet som varit så fantastiskt och fasansfullt på samma gång. Vad det har gjort med människor – kastat omkring dem, förändrat deras liv och öden utan att de själva velat. Speciellt är det spännande hur kvinnor tagit sig igenom svåra perioder. Jag har gjort mycket historisk research, bland annat läst brev från soldater.
– Och jag har bott i olika länder kortare och längre perioder, och mött människor som jag inspirerats av.
Många går i pension vid din ålder – är 65 en lagom ålder att romandebutera?
– Ja, haha, på sätt och vis. Det är klart, hade jag debuterat 20 år tidigare hade jag haft ett längre tidsperspektiv framför mig. Men det finns många fördelar: Jag har skaffat massor av erfarenheter och fått ett brett perspektiv på saker och ting. Dessutom har jag mycket ledig tid nu.

Namn: Ann Syréhn Tomasevic Ålder: 65 år. Yrke: Gymnasielärare i Lund (tjänstledig)
Familj: Man, två vuxna barn, två barnbarn. Bostad: Villa i Hörby.
Aktuell: Med debutromanen ”Glas och aska” (Albert Bonniers)