Har försakat bloggen på grund av en massa annat jobb. Nåväl. I fredags hade filmen ”Svinalängorna” premiär, efter Susanna Alakoskis strålande roman. Jag tipsade om den i Söndagsbilagan, och här kommer det. (Om du inte läst den – gör det!)

”Svinalängorna” är en fantastisk uppväxtskildring med både mörker och värme. Att skriva en sådan debutroman  är minst sagt en bedrift. Den har självbiografiska drag, och handlar om klass, fulla vuxna, vänskap och känslan av att vara på samhällets baksida. Trots tunga teman är romanen inte alls svår, man bara flyger fram över sidorna. Den belönades – med rätta – med Augustpriset.
Handling: Berättarjaget är Leena, som bor i ett nytt bostadsområde i Ystad, fyllt av människor som hamnat lite utanför. Hemma pendlar det mellan hyfsad ordning och totalt kaos, när mamma och pappa lägger de få slantar som finns på alkohol.Leena och hennes kompisar är smärtsamt utsatta, men också starka och kaxiga.
Författaren:Susanna Alakoski är född i Finland 1962. Hon är utbildad socionom (vilket märks i den senaste romanen ”Håpas du trifs bra i fengelset”) och genusvetare. Hon har också varit pressekreterare hos Gudrun Schyman.
När jag intervjuade Susanna Alakoski berättade hon att hon satt ensam hemma i soffan när hon skulle se filmen första gången – hon var rädd för hur hon skulle reagera. Men hon blev nöjd.