Antologin ”Happy, happy” orsakade debatt redan in den kom ut. Jag gillade den verkligen, och kände igen mig i mycket.

Kärlek kan ta slut, det kommer en punkt när ”jobba på förhållandet” blir en enfaldig klyscha. Sedan är ju en skilsmässa – i alla fall med barn inblandade – aldrig enbart tjo och tjim, utan kan vara kolsvart samtidigt.

Jag tipsade i alla fall om den här modiga boken i Söndagsbilagan:

Titel: Happy, happy

Redaktörer: Maria Sveland, Katarina Wennstam

För oss som tagit steget till skilsmässa är den här boken som bomull kring hjärtat. Peppande och klarsynt.Här skriver bland andra Mari Jungstedt och Gudrun Schyman om separationer.
Med tanke på hur många som delar på sig finns det ynkligt lite att läsa i ämnet. Jag kastade mig över den här antologin, och redan under förordet fick jag gåshud av igenkänning, sorg och upprymdhet.

Skribenterna är ärliga och personliga. Temat är genomgående att det faktiskt kan vara rätt att skiljas. Men att folk separerar för lätt är en stor fet myt (sant!).Bestämda anhängare av att hålla ihop för barnens skull varnas för provokation.

Tio kända kvinnor skriver om sina erfarenheter av skilsmässa ur olika perspektiv. Pernilla Glaser inleder med sin personliga berättelse om tvekan, grubblerier och att desperat försöka klamra sig fast vid det som var kärlek. Katarina Wennstam skriver om hur ekonomi och renoveringar låtsasersätter kärleken, Mian Lodalen berättar hjärtskärande om att bli dumpad. Bland annat.