Susanna Alakoskis kommande bok är en rasande, sorgsen och ilsken uppgörelse med dagens klassklyftor, och ett samhälle där folk knappt vill se att det finns barnfattigdom eller hemlöshet.

Jag ligger i soffan och slukar korret på ”Oktober i Fattigsverige” med ilskna tårar i ögonen. Alaksoski utgår från sin egen uppväxt, där det knappt fanns mat och där kronofogden till och med tog dammsugaren. Alkohol, våld, inga framtidsdrömmar… Så modigt av henne att skriva om detta.

Ser fram mot att intervjua henne snart.

Boken inehåller dokumentära utdrag ur journaler om familjen Alakoski: