Jag var i London när Nobelpriset i litteratur blev klart, och när jag raskt frågade i hotellreceptionen vem som fått det hade de ingen aning..!
När jag fick veta blev jag så GLAD. Alice Munro skriver så utsökt bra.
Jag tipsade om hennes senaste novellsamling, ”Brinnande livet”, i Söndagsbilagan – här kommer tipset i repris:

Titel: Brinnande livet Författare: Alice Munro
Alice Munro brukar nämnas som Nobelpriskandidat, och det är hon förtjänt av. Jag undrar hur hon kan skriva så här fantastiskt bra i bok efter bok.
Hon är en novellernas mästare, och i ”Brinnande livet” fortsätter hon att utforska människors – framför allt kvinnors – inre.  
Munro briljerar i konsten att låta till synes helt vardagliga händelser laddas med psykologiskt djup och spänning. Det handlar om kärlek som inte blev – som lärarinnan som blir friad till, men får en obehaglig överraskning på bröllopsdagen. Och om att drömma sig bort, som när en ung, religiöst uppfostrad flicka plötsligt försvinner.
Det ovanliga med den här novellsamlingen är att de sista texterna bygger på författarens eget liv som barn och ung.
Hon beskriver tvångstankarna hon hade om att strypa sin lillasyster, och hur mamman strävade efter att tillhöra en högre samhällsklass – vilket gjorde att hon inte riktigt passade in någonstans.