En del stackare lyckas skriva en enda fantastisk bok och slå igenom, och sedan aldrig mer upprepa succén. The Times har listat en rad one-hit-wonders, bland annat Margaret Mitchells ”Borta med vinden” och Boris Pasternaks ”Dr Zhivago”.
I nutid finns det ett helt gäng som hittills drabbats av samma öde. Jag blev till exempel superbesviken på ”Änklingen”, Ray Kluuns uppföljare till den suveräna ”En sorts kärlek”. Och ska Jens Lapidus lyckas skriva en lika skön sidvändare som ”Snabba cash” igen?
Sedan finns det de som lyckas förstås. Jag tycker faktiskt att John Ajvide Lindqvists ”Människohamn” är lika grymt bra som ”Låt den rätte komma in”.
Nu kommer uppföljaren till den helt underbara mysterieromanen ”Vindens skugga”
på svenska: ”Ängelns lek”. Jag har gjort en mejlintervju med författaren Carlos Ruiz Zafon, som kommer i Aftonbladet på söndag.

Nu dyker artiklar och inslag om Karolina Ramqvists bok ”Flickvännen” upp överallt. Kul att hon får så fin kritik för sin originella roman. Den handlar om en exmodell som går runt i sitt lyxhus och väntar på sin älskade, en grovt kriminell man. Jag intervjuade Karolina – om ni missade den intervjun så finns den här intill under Författarintervjuer 2009.

Snyft, snyft snörvel! När jag började läsa ”Bröderna Lejonhjärta” av Astrid Lindgren för min 7-åriga dotter häromkvällen så var det JAG som började gråta för att Skorpan var sjuk och skulle dö…
Det hänger nog ihop med att jag läste den så många gånger när jag var barn. Den kom 1973, och det var den första bok jag köpte för egna pengar.
Nu slås jag av hur mycket den innehåller av äventyr, fantasi, frihetskamp och rysligheter – fantastiskt. (FÖR mycket rysligheter tyckte dottern, som vill vänta med att läsa ett tag).
Fler som har starka läsminnen från barndomen?

Superbok!

Jag kan bli trött på strömmen av deckare. Många är halvdana, med dussinintrig och oengagerande relationsberättelser vid sidan av. Man glömmer dem nästan medan man läser…
Men här är två som sticker ut, av DN-journalisten Ingrid Hedström:

• Lärarinnan i Villette
  

• Flickorna i Villette

Den första fick pris för bästa svenska deckare när den kom förra året, finns i pocket.
Den andra kommer i slutet av mars som inbunden. Jag gjorde en intervju med Ingrid Hedström, läs här.
Böckerna utspelar sig i Belgien, huvudperson är undersökningsdomare Martine Poirot.
Spännande intriger, återhållet språk och annorlunda miljö. Rekommenderas!

Jag har fått en mejlintervju med min absoluta favoritförfattare, Joyce Carol Oates! Det kändes väldigt speciellt att få mejl från henne, även om det bara är ord via en dator. Skrev ut mejlet typ tre gånger för att inte slarva bort det…
Innan jag börjar skriva intervjun har jag nu läst ”Dödgrävarens dotter”, en av de egna böcker hon skrev att hon tycker bäst om (och den senast utkomna på svenska). Den bygger delvis på Oates farmors liv, och är en berörande historia om arv, miljö och besatthet.
Det är omöjligt att rangordna Oates romaner, förutom att ”Blonde” är nummer ett. Här är ett axplock på fem läsupplevelser av henne, förutom ”Dödgrävarens dotter”. Måste läsas!!!

• ”Blonde”. Fritt uppbyggd efter Marilyn Monroes liv. Den ger en helt egen bild av filmstjärnans  och sexsymbolens ganska sorgliga liv. Språket i den här boken är bland det mest välformulerade jag läst.
• ”Foxfire”. Den här romanen om ett tjejgäng som ger igen på män och det ruttna samhället omkring dem kom ut 1993. En av hennes få romaner som har fokus på unga människor, nästan utan vuxna inblandade.
• ”Älskad, saknad”. Två systrar –  mycket olika som personer – sörjer sin mamma, som dött en våldsam död. Trots att Joyce Carol Oates inte har barn så är relationen barn/föräldrar något av det hon behandlar mest lysande.
• ”Mitt i livet”. Romanen kretsar kring en grupp medelålders, välbärgade personer i en idyllisk liten förort. Men under ytan frustar ångest, missnöje och undertryckta känslor. Männen är extremt bra skildrade.
• ”Mörkt vatten”. Ovanligt kort för att vara Oates. Fritt fantiserat kring en verklig händelse, då en ung kvinna omkom när hon åkte bil med senator Ted Kennedy 1969. Bilen körde ner i vattnet, och senatorn klarade sig.

Boktips!

Jag läste ut Helena von Zweigbergks ”Ur vulkanens mun” i fredags, och gav den fyra plus i betyg – riktigt bra alltså! Här skildras ett djupfryst äktenskap där mannen surar och ser sig som den bästa föräldern, medan kvinnan har sms-sex och parerar makens humör genom att försöka vara trevlig fast hon pyser av ilska inombords. Och barnen – som de håller ihop för – är det synd om. Paret inbillar sig att en charterresa ska få relationen att tina, men så lätt går det inte…
Igenkänning för en del, varning för kärnfamiljen för andra.

David Benioff, 38, USA, har det bra just nu. Han har skrivit manus till filmen ”Flyga drake” som bygger på succéromanen med samma namn av Khaled Hosseini. Den har svensk premiär 28 mars. Och så har hans roman ”Tjuvarnas stad” blivit en storsäljare.

Nu finns den på svenska, och jag träffade honom när han var i Stockholm för att prata om boken. Han var supertrevlig, men lite bakis eftersom han varit ute och druckit snaps kvällen innan. Att vara manusförfattare till filmer och skriva romaner verkar vara ett ganska ok jobb. Han gillar bokskrivandet bäst, eftersom inte andra människor är inne och ändrar en massa i de texterna.
Min kortintervju med Benioff kommer i Aftonbladet på söndag.

Ja, det handlar Helena von Zweigbergks ”Ur vulkanens mun” om, ifall jag förstått saken rätt. Den har precis kommit på pocket, och jag ska läsa och recensera den till söndagens boksidor i Aftonbladet. Någon som har läst – vad tyckte ni?