Titel: Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona
Författare: Anneli Jordahl

Anneli Jordahl är en klar favorit. Hon har en otroligt fin känsla för atmosfär, och är mästerlig på att skildra människors innersta.
Den här romanen bygger löst på författarens egen mammas ungdomsår. Året är 1959. Huvudpersonen Mona är en oskuldsfull ung kvinna som flyttar från en liten ort i Dalarna till Östersund, en stad som känns fantastiskt spännande för henne. Hon får plats som hembiträde och drömmer om ett liv med spänning, dans och romantik. 
Ganska snart blir hon förälskad i en musiker. Bakom den ordkarga ytan har han ett varmt hjärta – tänker hon. Men livet blir inte alls som hon tänkt sig. Med den tidens moralregler hamnar hon snabbt i en situation som hon har svårt att klara ut: Hon blir med barn, och fördöms av sina föräldrar.
Jordahl lägger skickligt in även mannens perspektiv, hur han ser på deras relation. Hon lyckas också få med korta ordväxlingar som äger rum långt senare, mellan Mona och hennes vuxna dotter.
Välskrivet och läsvärt.

Måste sälla mig till hyllningskören för Barbro Lindgren, årets Almapristagare. Första svensken som får detta barnbokspris, som instiftats till Astrid Lindgrens minne.

Loranga och gänget är ju fantastiska, men måste påminna om att ge era mellanstadiebarn chansen att läsa de självbiografiska ”Jättehemligt”, ”Världshemligt” och ”Bladen brinner”. Otroligt med barndomsskildringar som skrevs i början av 70-talet och som barn på 2010-talet kan gilla.

Anna Jansson fortsätter sin succéserie om polisen Maria Wern på Gotland – i tv-avsnitten spelad av Eva Röse.
Den senaste handlar både om en liten flicka som försvinner, och om trådar tillbaka till Andra världskriget. Titel: ”Skymningens barfotabarn”. Välskriven spänning.

Jag har fem ex att lotta ut! Mejla mig på cecilia.gustavsson@aftonbladet.se och skriv varför just du behöver den här boken. 

Den som är ute och reser är inte ute och cyklar när det gäller böcker: 54 procent vill hellre läsa en pappersbok, än något på läslatta.
Inte ens bland ungdomar i åldern 18-29 år är läsplattor så populärt. 61 procent av dem föredrar att läsa en ”riktig” bok på resan medan bara 6 procent föredrar läsplattan.

Kul, tycker jag, som knappt ser röken av böcker på pendeltåg och t-bana längre – där kollar alla sina mobiler. Pocketböcker är ju bästa ressällskapet!
Undersökningen har gjorts av Swedavia ihop med TNS Sifo.

Nu när Klas Östergren trevligt nog blivit invald i Svenska Akademien måste jag tipsa alla som inte läst hans ”Gentlemen” att göra det bums. Den var en av mina favoriter som ung, och håller än.
I centrum står bröderna Morgan, som bor i hop i Stockholm. Ett nedgånget, mystiskt par. Dit kommer författaren ”Klas Östergren”…
Det är 60- och 70-tal, finfint beskriven atmosfär och spännande karaktärer. Var god läs. 

Dessutom blir boken och uppföljaren ”Gangsters” film. Den har premiär 17 oktober 2014 och kommer även att visas som serie i SVT.

Här kommer tio favoriter som nu går att fynda på rean. Jag har undvikit de mest självklara, som Augustprisvinnaren ”Egenmäktigt förfarande”.

Romaner:
Örfilen/Christos Tsiolkas. Släktbråk, kärlek, otrohet, barnuppfostran, drömmar – här fins allt. 

Altings början/Karolina Ramqvist. Ung kvinna blir förälskad och tar för sig av livet i Stockholmsnatten.

Havsmannen/Carl-Johan Vallgren. Mörk uppväxthistoria om två syskon och en överraskning.

Ryssar är såna som gillar björkar/Olga Grjasnowa. Modern relationshistoria om nationalitet och sorg – men också med humor.

Middagen/Herman Koch. Två vuxna bröder äter en måltid med sina fruar. Upp rullar en dramatisk historia om moral.

Tigrar i rött väder/Lisa Klaussman. Ginindränkt berättelse om två systrar som slits itu av kärlek, barn och ett brott.

Kast med liten kniv/Sara Kadefors. Suveränt berättat om en ytterst tafatt medelålders man och hans barndom.

Spänning:
Stallo/Stefan Spjut. Originellt och drivet om onda väsen i den svenska naturen.

Självbiografiskt:
Lill-Tarzan och jag/Johan Hedenberg. Välskriven uppväxtskildring av när det konservativa Sverige krockar med nya radikala vindar på 60- och 70-talet.

Fakta:
”Expeditionen – min kärlekshistoria”/Bea Uusma. Ok, den här är självklar, men man MÅSTE köpa den stora utgåvan. Fantastisk bok om en Nordpolsexpedition som du trodde att du inte var intresserad av.

På tisdag är det dags för årets bokrea. I Aftonbladet i morgon ger min kollega Ingalill Mosander på sedvanligt manér sina bästa tips inför rean. Många fynd i olika genrer. Glöm inte att köpa tidningen vetja.

Titel: Ryssar är såna som gillar björkar Författare: Olga Grjasnowa
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här fantastiska debutromanen. Den är spretig, intelligent, sorglig och rolig – allt på en gång.
Berättarjaget Masja är en ung judinna som flytt till Tyskland från Azerbajdzjan (liksom författaren själv). När hennes kille Elias oväntat dör väcks svåra minnen till liv och gamla sår rivs upp.  
Hon och hennes generationskamrater är en brokig skara från olika länder och med olika etnicitet och religion – som dock inte betyder så mycket för någon. Deras dialoger och sätt att ta för sig av världen känns tidstypiskt och nytt.
För att fly från sin sorg över Elias sticker Masja till Israel för att jobba som tolk. Där blir hon förälskad i Tal, en oberäknelig och fanatisk ung kvinna.
Det här är en historia om kärlek, vänskap, konflikter, immigration, historiens betydelse och mycket mer. Det är bara att läsa!
Författaren:
Olga Grjasnowa är född 1984 i Baku, Azerbajdzjan. Som ung kom hon till Tyskland. Hon har studerat bland annat konst, litteratur och dansvetenskap. Hon bokdebuterade med ”Ryssar är såna som gillar björkar” 2012, och den blev en omedelbar succé.

”Simma hem” handlar om två familjer som hyr ett hus på Franska Rivieran. En ovälkommen gäst dyker upp och rör om bland relationerna: 23-åriga Kitty som en dag ligger naken i poolen.
Romanen blev brittiska Deborah Levys stora genombrott, trots att hon i flera år skrivit pjäser för Royal Shakespeare Company i London.

Jag kan verkligen rekommendera ”Simma hem”, och i morgon kommer min intervju med Deborah Levy. En intressant och bestämd kvinna, uppväxt i Sydafrika där hennes pappa var vän till Nelson Mandela.
Nyligen var hon på Kulturhusets författarscen, där hon intervjuades av SvD:s kulturchef Daniel Sandström: (Herregud vilka kassa bilder jag tar ibland, det är verkligen en konst!)

Ja, jag vet att många slår knut på sig själva, men behövs det en hel bok om knopar? Postfacket kan onekligen överraska ibland.