”Konsten att vara kvinna” av Caitlin Moran

Caitlin Moran liknar ingen annan – jag vet för jag har haft turen att intervjua henne. Hon är extremt charmerande, pratar i kulsprutetakt och blandar drastiska, galna anekdoter med djupaste allvar. Och precis så är tonen i hennes bok också.  

”Konsten att vara kvinna” är en blandning av självbiografi och feministisk debattbok. Vad det gäller jämställdhet märks det att vi kommit längre i Sverige än i Storbritannien, men det gör inte så mycket eftersom boken är skriven med sådan humor och patos.
Hon berättar om sin stora familj (hon är äldst av åtta syskon) och hur utanför hon kände sig som ung tjej. Om en abort hon inte ångrar. Om hur arg hon är över diskriminering på arbetsmarknaden.
Ett genomgående tema är uteseendefixeringen – pressen på kvinnor att förändra sig hela tiden.
– Jag vill visa att feminism är kul och bra. I dag ses kvinnlighet som en rad problem som ska lösas genom att spendera enorma summor pengar, sa hon när vi träffades i höstas.

Författaren: Caitlin Moran har lång erfarenhet som musik- och tv-journalist, och har tilldelats ett antal priser för sin journalistik. Hon har man, två döttrar och bor i London. Hon är twitterfanatiker.

”Konsten att vara kvinna” har blivit en succé, och är såld till ett flertal länder.

Titel: Jag tjänar inte
Författare: Jenny Åkervall

Psykiatern Anna kläms från flera håll. På jobbet blir patienterna allt fler. Hemma surar maken Jakob och barnen för att hon är borta så mycket.

Samtidigt får hon ett delikat uppdrag:      
En av regeringens ministrar trakasseras
av en ung kvinna, och Anna ska
kartlägga hur farlig hon är.

I en parallellhistoria får en pressekreterare hos statsministern nys om något som verkar vara stort, olycksbådande och som involverar flera personer med makt.
Låter det snurrigt? Ja, det är ingen tvekan om att romandebuterande Jenny Åkervall vill ha med så mycket som möjligt. Men på något vis lyckas hon foga samman trådarna, och helheten bildar en spännande berättelse.
”Jag tjänar inte” är en mix av spänning, samtidsroman och kvinnoskildring av en psykiater som hamnar i en livskris.
Det är drivet och underhållande skrivet, samtidigt som det märks att författaren vill något – hon skildrar en psykvård på randen till sönderfall och en politik där mäktiga män håller varandra om ryggen.

Författaren:
Jenny Åkervall är född 1972 och har insyn i det politiska spel hon skriver om: Hon har arbetat på statsrådsberedningen för både Göran Persson och Mona Sahlin. Hon har också jobbat som journalist. Hon är uppvuxen i Borås men bor nu i Stockholm.

”Brinnande livet” av Alice Munro

Alice Munro brukar nämnas som Nobelpriskandidat, och det är hon förtjänt av. Jag undrar hur hon kan skriva så här fantastiskt bra i bok efter bok. 

Hon är en novellernas mästare, och i ”Brinnande livet” fortsätter hon att utforska människors – framför allt kvinnors – inre. Hon har sagt att detta är hennes sista bok, men det hoppas jag verkligen inte.

Munro briljerar i konsten att låta till synes helt vardagliga händelser laddas med psykologiskt djup och spänning. Det handlar om kärlek som inte blev – som lärarinnan som blir friad till, men får en obehaglig överraskning på bröllopsdagen. Och om att drömma sig bort, som när en ung, religiöst uppfostrad flicka plötsligt försvinner.
Det ovanliga med den här novellsamlingen är att de sista texterna bygger på författarens eget liv som barn och ung.
Hon beskriver tvångstankarna hon hade om att strypa sin lillasyster, och hur mamman strävade efter att tillhöra en högre samhällsklass – vilket gjorde att hon inte riktigt passade in någonstans.

Författaren: Alice Munro är kanadensiska, 81 år gammal. Hon debuterade 1968 och har sedan dess hållit sig till nästan enbart noveller. Hon har fått flera priser, bland annat det prestigefyllda Man Booker Prize 2009.

På Internationella kvinnodagen passar det att vässa sin feministiska sida med några bra böcker. Här kommer några läsmåsten – nya, och klassiker:

Alla seriealbum av Liv Strömquist –   

bitsk, fantastiskt kul satir. En favorit.

”Konsten att vara kvinna” av Caitlin Moran – kul och drastisk blandning av debattbok och roman.

”Creme Fraiche” av Suzanne Brøgger – 70-talsklassiker om sexuell frigörelse. Väckte våldsamt rabalder när den kom.

”Bitterfittan” av Maria Sveland – om hur jämställdheten kan gå åt fanders när första barnet kommer.

”Min mosters migrän eller Hur jag blev kvinna” av Hanne-Vibeke Holst. Personligt och politiskt i fin mix.

”Rädd att flyga” av Erica Jong. Modern klassiker som myntade uttrycket ”det knapplösa knullet”.

”Ett eget rum” av Virginia Woolf. Ett eget ställe, där du får vara i fred, behöver varje människa. Fortfarande aktuell.

”Tillbaka till henne” av Sara Lövestam. Välskriven roman om kampen för rösträtt och rätten att vara sig själv.

”Kvinnorummet” av Marilyn French. Suverän feministklassiker om en hemmafru som förändrar sitt liv drastiskt.

”Blonde” av Joyce Carol Oates. Helt enkelt en av världens bästa romaner. Om Marilyn Monroe.

Har just läst ut ”En lögn att lita på” av Elizabeth George – en tegelsten där jag faktiskt inte förstår hur författaren fått ihop alla trådar.   

En man omkommer i en olycka – eller vad det kan tänkas vara. När kommissarie Lynley börjar rota i det hela avslöjas den ena familjehemligheten efter den andra. Den ”fina” familjen på brittiska landsbygden är inte alls vad den ser ut.

Jag läste att George är extremt strukturerad under skrivandet, när det gäller att hålla reda på intrig och personer – annars skulle väl det här blivit rena kaoset.
Som det nu är blir det en spännande story med massor av olika intressanta vinklar.

På torsdag ska jag intervjua henne, kul!

”Vägen mot Bålberget” av Thérese Söderlind

Jag är djupt imponerad av Therése Söderlinds författarskap hittills. Redan hennes debutroman ”Norrlands svårmod” var riktigt bra, och att detta bara är hennes andra roman är otroligt.   

”Vägen till Bålberget” spänner över många sekler. Den har också flera olika berättarperspektiv, och jag måste särskilt berömma Söderlinds förmåga att skildra tillvaron genom en medelålders man och pappas ögon.
Personerna i boken är från samma norrländska bygd, och i botten handlar det om att söka sin historia. Här är fonden den tid då vanliga kvinnor beskylldes för häxeri och brändes på bål.
Vi får bland annat följa Veronica, som börjar nysta i mörka delar av förfädernas historia medan hon funderar över sina egna misslyckade kärleksrelationer. Och Malin, som lever fattigt och olyckligt på 1600-talet, gift med en man som begår fruktansvärda brott.
Det här är en tät tegelsten, som har fint flyt och öppnar en annan värld.

Therése Söderlind är född 1965 och är uppväxt på Höga kusten i Ångermanland. Hon har bland annat varit biståndsarbetare, men hela tiden känt att hon vill skriva. 2010 debuterade hon med ”Norrlands svårmod”, som hon fick Norrlands litteraturpris för.

Jag såg den senaste filmatiseringen av ”Anna Karenina” på bio igår.
Den var riktigt bra, men fick mig också att minnas hur fantastisk romanen är.
Jag vet inte hur hett det är att läsa ryska klassiker just nu (när jag var i 20-årsåldern var det ett måste!), men nu måste jag slå ett slag för nyutgåvan från 2011.
Romanen skrevs av Leo Tolstoj på 1870-talet.

Anna Karenina är en högt uppsatt kvinna, eftersom hon är gift med en minister.
Men så drabbas hon av en het passion, och inleder en kärlekshistoria med officeren Vronskij. Det visar sig att hon tvingas offra mer än hon trodde möjligt.

Titlar: Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna, Sista brevet till Sverige.
Författare: Vilhelm Moberg.

Grattis ni som har kvar den läsupplevelse som det innebär att kasta sig över Utvandrarserien av Vilhelm Moberg. De flesta har väl hört talas om smålänningarna Kristina och Karl-Oskar som ger sig iväg till USA, och det är klassiker som håller.     

Böckerna gavs ut för första gången mellan 1949 och 1959 och finns nu som nyutgåvor i pocket, med nyskrivna förord av bland andra Björn Ulveaus.

Det här är berättelsen om några svenskar som på 1850-talet lämnade svält och fattigdom för att söka lyckan i Nordamerika. De sålde allt de ägde och gav sig iväg till en okänd framtid – som visade sig inte vara så enkel och ljus som vissa hade drömt om.
Även om omständigheterna är så annorlunda mot hur vi lever i dag lyckas Moberg sätta fingret på känslor och funderingar som är djupt allmänmänskliga. Till slut känns det som om man känner karaktärerna i boken.
Dessutom finns ett driv i historien som gör att man bara måste få veta hur det går. Böckerna har både filmats och blivit musikal, nämligen ”Kristina från Duvemåla”.
Ett extra plus för de mycket fina broderade omslagen.

Författaren:
Vilhelm Moberg (1898-1973) var författare, dramatiker och journalist. Han föddes i ett soldattorp i Småland, och vann en skrivtävling redan som 13-åring. Bland hans många romaner finns bland andra ”Raskens” och ”Rid i natt”.
Moberg levde och reste runt i olika delar av USA för att sätta sig in i nybyggarnas historia.

Det har bara gått några timmar av Alla hjärtans dag och jag är redan trött på gulligheter som grejer i naturen som liknar hjärtan och allt för sötsliskiga kärleksförklaringar. Som motvikt kan jag rekommendera en rykande färsk pocket: ”Sanningen” av Riikka Pulkkinen.    

Den handlar om en man som älskar två kvinnor, på olika sätt. Det uppdagas allt tydligare sedan han blivit gammal och kärleksaffären för länge sedan är slut. Mycket välskrivet!

”Lill-Tarzan å jag” av Johan Hedenberg

Kan skådespelare skriva bra romaner? Ja, den här kan det i alla fall. Johan Hedenberg har senast synts som rasistisk polis i den hyllade ”En pilgrims död” i SVT.   

Här möter vi honom som liten pojke och tonåring under uppväxten i en av 1960-talets nya förorter utanför Stockholm, Grimsta.
Som vuxen ser han tillbaka på sitt liv, och undrar varför så många av hans barndomsvänner är döda.
”Lill-Tarzan å jag” är både en högst personlig berättelse om viljan att smälta in, slagsmål och musik, och samtidigt en skildring av hur vänstervågen stormar in i det konservativa folkhemmet. För en kille blir hårlängden symbolen för vilken klass man tillhör – Johans föräldrar vägrar låta honom spara ut det.
De vuxna märks knappt, utom när papporna tar fram rottingen och mammorna ropar in barnen på gården till middag.
Hedenborg skriver enkelt men finurligt, humoristiskt men också tänkvärt. Han verkar inte försköna något – inte ens sig själv.

Författaren:
Johan Hedenberg, 58 år, har många strängar på sin lyra: Skådespelare, regissör, travtränare och röstskådespelare – bland annat är han Lord Voldemort i en Harry Potterfilm. Han har också släppt en skiva med covers. Johan Hedenberg blev känd för sin roll i såpan ”Varuhuset” på 1980-talet.