Vilhelm Mobergs Utvandrarserie har kommit i superfina nyutgåvor, med omslag i broderad stil.
Nu fick ingen ursäkt för att missa de här klassikerna om Karl-Oskar, Kristina och de andra smålänningarna som utvandrar till Nordamerika. Jag skriver snart mer om dem i Söndagsbilagan.

Förra året var det en bok av Strindberg. I år är det Lena Anderssons ”Var det bra så?” som valdes till Stockholm läser-bok. Det är en grymt bra skildring av att växa upp i en torftig förort, som alla som inte bor där tycker är härligt mångkulturell.

Jag läste den när den kom 1999 – och så nu igen. Den håller verkligen! Ska nu ut och intervjua författaren, som i dag är kolumnist på DN.

”September” av Kristoffer Leandoer

”September” handlar i grund och botten om Kristoffer Leandoers egen mamma, berättade han inför boksläppet.
Och det ger den här ytterst välskriva, lite lågmälda berättelsen extra djup och mening, tycker jag.
Här finns två tidsplan: Ett där en kvinna ligger döende på sjukhus, sorgligt nog bara 42 år gammal.         
Ett där vi får följa hennes liv från uppväxten i ett prästhem på 30- och 40-talen. Barndomen präglas av en jovialisk men frånvarande pappa och en sträng, dominant mamma.
Som ung kvinna flyttar hon till Lund och studerar, och försöker hitta sin självständighet och mening med livet. Hon har ambitiösa skrivardrömmar, som aldrig slår in: Hon gifter sig tidigt och blir trebarnsmamma i ett nybyggt område utanför stan. Egensinnigheten sitter ändå kvar – hon avskyr att bli betraktad som ”alla andra”.
Boken är både ett tidsdokument med fin atmosfär, och ett porträtt av en kvinna som – liksom många andra på den tiden – var så omgärdad av konventioner att hon aldrig fick den frihet hon ville.

Kristoffer Leandoer, Stockholm, är 50 år och även översättare och litteraturkritiker. Han har skrivit över tjugo böcker, bland annat skräcknoveller och diktsamlingar. Han har bott i Paris, Minsk och Hanoi.

!: Leandoer är en av grundarna till ett science fiction- och fantasyförlag: Onsdag, som fanns mellan 2004 och 2006.

Tv-serien ”En pilgrims död” som går på söndagar i SVT, är helt klart sevärd. Men böckerna som serien bygger på är ett strå vassare – faktiskt bland de bästa svenska spänningsromaner jag läst.

Leif GW Persson är författaren, och trilogin ”Välfärdsstatens fall” kretsar förstås kring mordet på Olof Palme. Så kasta er nu över böckerna innan ni ser klart tv-serien. Här är ordningen:
”Mellan sommarens längtan och vinterns köld”

”En annan tid, ett annat liv”   

”Faller fritt som i en dröm”

”Välkommen ut på andra sidan” av AnnaMaria Jansson

”En vardagsbok om tre tjejer som inte är särskilt skruvade”. Så säger författaren själv om sin debutroman.   

Kanske är det just därför det är så skönt slappt att sjunka ner i den här berättelsen: Huvudpersonerna är som folk är mest, och det är lätt att känna igen sig i en hel del. Vem har inte någon gång stått inför stora förändringar och undrat hur man ska hantera dem?

”Välkommen ut på andra sidan” handlar om tre kvinnor som kommer till vändpunkter:
Lovisa tror att hon och hennes sambo är lyckliga, tills hon upptäcker att han haft en hemlighet för henne.
Sandra känner att hennes liv gått i stå, men är feg och ovan vid att ta tag i saker själv.
Malin låter en manlig kollega följa med hem efter en krogkväll, när något helt oväntat händer.
Det här är så lättläst att man bara glider fram i texten. Samtidigt har AnnaMaria Jansson en del att säga om sin samtid och hon fångar dialoger och känslor på pricken.

AnnaMaria Jansson är född 1979 och bor i Stockholm. Hon är kulturvetare och journalist, och har bland annat jobbat som sportreporter i flera år.
”Välkommen ut på andra sidan” är hennes första roman.

”Fältöversten” av Jonas Malmborg

Jakob är en välartad pojke som växer upp i ett borgerligt hem. När föräldrarna bråkar allt mer och mer börjar han dras till de farliga killarna.
Majlis är klassens hackkyckling, och har en pappa som dricker för mycket.
Sasha tillhör det bråkiga Fältangänget, som dricker, tar droger och begår småbrott.
Den här debuten är något så ovanligt som en kollektivroman, om ett klassamhälle i miniatyr på 80-talet. Titeln är namnet på ett bostadsområde på Östermalm, där även de mindre bemedlade kunde få en lägenhet mitt i Stockholm.    

Vi får följa det genom några olika tonåringars liv, där kompisar och tillhörighet är viktigast av allt.

Författaren har berättat att han alltid varit fascinerad av klasstillhörighet och hur den formar människors liv. Alla personer i romanen bygger löst på verkligheten – han själv växte upp på Östermalm.

Författaren:
Jonas Malmborg är 38 år och bor i Stockholm. Han har en fil kand i historia och statsvetenskap, och är frilansjournalist. Han har bland annat jobbat på Veckans Affärer i flera år.

!: Jonas Malmborg är kompis med Jens Lapidus, som tipsade honom om att göra upp ett system över karaktärer och händelser. Det blev ett väldigt långt Excel-ark.

Titel: ”Främlingens barn”
Författare: Alan Hollinghurst

Det här är en riktig tegelsten, som gjord för att njuta av under vinterkvällarna. I början är det ungefär som att kliva in i ett avsnitt av tv-serien ”Downton Abbey”. Året är 1913, och platsen är den engelska landsbygden.  

Skillnaden är att under ytan vibrerar de starka känslorna mellan två män. Det är poeten Cecil som kommer på besök till sin ”vän” George. Men även Georges syster Daphne faller för den vackre och världsvane ynglingen.
En röd tråd är den homosexuella kärleken, oftast dold – och till och med förbjuden.
Sedan fortsätter historien att vindla sig fram genom historien, med hopp mellan karaktärer och decennier. När boken slutar har det gått nästan hundra år sedan den förföriske Cecil dök upp och skakade om sin omgivning.
Hollinghurst har lyckats levandegöra både människor och miljöer så att jag nästan blir yr i huvudet när jag slutar läsa och råkar befinna mig i verkligheten.
Minns ni den suveräna tv-serien ”Line of Beauty”? Den bygger på en av Hollinghursts romaner, som han fick Booker-priset för.

Författaren:
Alan Hollinghurst är 58 år, en brittisk författare som tilldelats många priser. Han har skrivit i flera olika genrer och är också redaktör och översättare.

”Berättelsen om Pi” av Yann Martel

Minns ni det fina omslaget – en liten båt ute på havet, med en pojke och en tiger? ”Berättelsen om Pi” blev en storsäljare när den kom, och belönades med det prestigefyllda Bookerpriset 2002.   

Nu har den blivit film, med svensk biopremiär nu på fredag. Så passa på att läsa boken innan ni ser filmen, som regisseras av Ang Lee.
Berättelsen handlar om en 16-årig indisk pojke, kallad Pi. Hans pappa äger ett zoo, och bestämmer plötsligt att hela familjen ska flytta till Kanada, med djur och allt.
Resan går minst sagt dåligt. Efter ett skeppsbrott befinner sig Pi plötsligt i en livbåt på Stilla havet, med olika djur som enda sällskap. En utmaning blir att tämja tigern Richard Parker.
Boken utspelar sig både på det yttre planet, där Pi tvingas kämpa för att överleva, och på det inre, där han konfronteras med livets stora frågor.
Den här udda historien fängslade läsare världen över och har sålt i över sju miljoner exemplar.

Författaren
Yann Martel är född i Spanien 1963, med fransk-kanadensiska föräldrar. Både som diplomatbarn och vuxen har han bott och rest i många olika länder, bland annat Mexiko, Turkiet och Indien.
Yann Martel anklagades först för att ha plagierat sin historia av en brasiliansk författare, Moacyr Scliar.

Här är en trailer till filmen.

”Mandomsprovet” av Jonas Cramby
Att skriva roligt är något av det svåraste som finns. Tja, ibland är ju riktigt dåliga böcker ofrivilligt kul, men ni vet vad jag menar.  

Jonas Cramby har i alla fall lyckats utmärkt med sin självbiografiska ”Mandomsprovet”. Boken är inte bara full av skön humor – i botten finns en seriös berättelse om en man som leker tonåring fast han är 36. Tills en dag, då flickvännen tar upp frågan om barn på allvar.
Så börjar huvudpersonens vingliga väg mot vuxenheten: som att känna sig nöjd med att närma sig fyrtio och bli familjefar.
Den vite mannens medelålderkris har avhandlats förr, men Crambys lysande formuleringsförmåga och vansinniga projekt gör ”Mandomsprovet” till något utöver det vanliga.
Han springer bland annat ett maraton (på usel tid) och gör en ishavsexpedition med en kompis.
Jag skrattade högt flera gånger, samtidigt som jag verkligen kände sympati med sökandet efter något väsentligt i livet. Och kanske förstår jag mig nu på män aningen bättre.

Jonas Cramby är frilansskribent. Han skriver krönikor i tidningen ”Café” och är matskribent för Metro. Förutom ”Mandomsprovet” har han i höst släppt kokboken ”Texmex från grunden”.
Han har två barn, sambo och hund och bor i Stockholm. 2009 blev Jonas Cramby vald till Årets krönikör av Sveriges Tidskrifter.

Boktips: ”Det är svårt att vara Elvis i Uppsala” av Nina Hemmingsson

Även du som egentligen inte gillar serier – ge Nina Hemmingsson en chans.
Hon slog igenom 2008 med ”Jag är din flickvän nu”, och har blivit en av stjärnorna på den svenska seriehimlen.
Hennes svartögda huvudperson är otrevlig, sexuellt framfusig och är ofta förbannad. Och är rolig.  

Nina Hemmingsson har en förmåga att driva med det riktigt hemska, och även rikta en kaxig spark mot samhället när det behövs.
I den nya boken samlas ett urval teckningar från 2004 fram tills nu. Det handlar om allt från skönhetsideal och kärlek till att leka Elvis Presley. Inte illa!
När jag intervjuade Nina Hemmingsson berättade hon att hennes seriefigur gör det hon själv inte vågar.