Resultatet av när jag träffade Auster förra veckan kan ni läsa här!

Jag går och grämer mig. När jag intervjuade Paul Auster i förrgår skulle fotografen Ulf Höjer ta en bild på oss två ihop. Eftersom Auster är väldigt lång och jag 1,63 så blev det lite knepigt. Han föreslog helt frankt att han skulle bära mig.

Då fick jag ett ryck och blev väldigt noga med att framstå som seriös. Jag tänkte på hur det skulle se ut om Babel-Daniel eller morgontidningarnas reportrar skulle låta sig bäras av sina intervjuobjekt. Ja, herregud så tråkigt tänkt.

Jag sa alltså nej tack. Jag fick sträcka på mig, och han böja lite på knäna i stället. Den som är präktig ångrar sig.

När jag pluggade litteraturvetenskap i Uppsala 1992 blev jag frälst. Paul Auster-frälst. Det var New York-trilogin som knockade mig.

Och i dag gjorde jag en intervju med Mr Auster himself. Måste säga att jag till och med var lite nervös, fast mest uppåt! Han var väldigt trevlig, rökte som en borstblndare  (röker dom egentligen?) och tiden gick allt för fort.

Intervjun kommer snart i Aftonbladet så klart.

Ja, förra veckan var ju snart 80-åriga författaren, frihetskämpen och feministen Nawal El Saadawi från Egypten här. 

Jag fick en upplyftande pratstunde med henne och gjorde en kortintervju. Den kommer här:

Hur vill du beskriva din senaste bok ”Den stulna romanen”?

– Den är byggd av många starka känslor – passion, ilska och hopp. Den tar ställning för alla svaga i samhället. Handlingen ger en föraning om revolutionen i Egypten. 

– Boken handlar om den föräldralösa Zina som gör motstånd mot makten och patriarkatet genom sin kreativitet. Zina är delvis jag. Jag föddes förtryckt, men befriade mig och har fortsatt kämpa för rättvisa. Jag ger aldrig upp hoppet.

Är du någonsin rädd av dödshoten du fått?

– Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var rädd alls. Men för mig är döden lika mycket att inte fortsätta skriva som att bli skjuten. Tystnaden är döden.

– När jag satt i fängelse tre månader skrev jag mina memoarer, så jag kände mig inte fängslad.

Varför menar du att världen vore bättre utan religion?

– Religion är politik, och de ”heliga” böckerna  är skrivna av män för att kontrollera kvinnor och de som är svagare. De handlar om ekonomi, sexualitet och män och kvinnors roller – det är ideologier snarare än religion. Det är ingen gudomlighet som står bakom detta, det säger det sunda förnuftet.
Namn: Nawal El Saadawi.Ålder: 80 år i oktober.Yrke: Författare, psykiater.Familj: Två vuxna barn.Bor: Kairo, Egypten.Aktuell: Sverigebesök. Hennes senaste bok ”Den stulna romanen” är aktuell på pocket (Ordfront).

4 (2) Igelkottens elegans av Muriel Barbery

5 (NY) Tusenskönor av Kristina Ohlsson

6 (7) Frukta inte av Anne Holt

7 (4) I grunden utan skuld av Viveca Sten

8 (5) Utrensning av Sofi Oksanen

9 (NY) Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist

10 (NY) Vredens tid av Stefan Tegenfalk

..är den egyptiska frihetskämpen och feministen Nawal El Saadawi, som jag gjorde en kort intervju med i dag.

Hon besöker Sverige och pratar bland annat om sin senaste bok ”Den stulna romanen”. Hon var så energisk och brann så för rättvisa och sitt skrivande att det blev jag som kände mig som snart 80. Hon har suttit i fängelse för sin åsikter om demokrati och jämställdhet, men är ständigt hoppfull. Herregud vilken skön tant.

Brittiske Tom Rachman var osäker på om boken han skrev på – ”De imperfekta” var något att ha.

Här kommer en kortintervju med honom:

• Din debutroman ”De imperfekta” har sålts till 25 länder – varför blev den en succé?

– Jag har haft tur! Nej, men boken kombinerar allvarliga mänskliga livshistorier med humor. Den sortens komik som bygger på det sorgliga i livet.

– Den handlar ju om människor som jobbar på en tidning, och jag tror att många är intresserade av en redaktion. Det är den som binder huvudpersonerna samman, även om berättelserna handlar om vad de gör när de kommer hem från jobbet.

• Bygger personerna på verkliga människor?

– Nej, jag har uppfunnit dem, men jag har tänkt så mycket på dem att de blivit som familjemedlemmar. Jag är en iakttagare, och väldigt intresserad av människor. Om jag är på en fest så står jag snarare vid sidan av än i centrum och pratar själv. Jag älskar att diskutera och analysera hur andra har det.

• Har du prestationångest inför nästa roman?

– Nej, den är lättare att skriva eftersom jag fått bättre självförtroende. När jag höll på med ”De imperfekta” undrade jag ofta om jag slösade bort mitt liv och mina pengar – tänk om det jag skrev var förfärligt? Nu har jag lärt mig att det finns dåliga veckor. De är inget misslyckande, utan det vänder.

Namn: Tom Rachman. Ålder: 36 år. Yrke: Författare, före detta journalist. Familj: Flickvän i Rom.Bostad: Lägenhet i London.Aktuell: Med romanen ”De imperfekta” 

Topplistan för vilka böcker som sålde mest förra månaden har kommit. Jag måsta säga att jag blev grymt förvånad över att Jean M Auels sjätte del om grottbjörnens folk ligger etta bland de inbundna. Minns hur jag kastade mig över första delen på 80-talet, men jag känner inte precis den lusten nu…

1. (1) De målade grottornas land – Jean M Auel
2. (NY) Denna dödens kropp – Elizabeth George
3. (5) Det här var ju tråkigt: ännu en bok av David Batra – David Batra
4.  (NY) 1Q84: första boken April-juni – Haruki Murakami
5. (NY) Silvrets rike – Conn Iggulden
6. (8) En dag – David Nicholls
7. (6) Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig – Mark Levengood
8.  (NY) Änglavakter – Kristina Ohlsson
9.  (NY) Dikter och prosa 1954-2004 – Tomas Tranströmer
10.  (NY) I natt är du död – Viveca Sten

Källa: Svensk Bokhandel

Tom Rachmans debutroman ”De imperfekta” är en succé – och väldigt bra. Om folket på en tidningsredaktion. Fast när de är hemma.

Nu är han i Sverige för att prata på ”Internationell författarscen” på Kulturhuset. Så jag intervjuade honom i dag. En trevlig prick, som faktiskt varit orolig för att boken skulle bli en flopp.

Kortintervju kommer snart.

…är serietecknaren Nina Hemmingssons roliga, bitska och stöddiga seriefigur . Hon uppför sig verkligen inte som man ska, och det är så himla kul och befriande. I dag intervjuade jag Nina H och åt pepparkakor i hennes ateljé.