”Slumdog Millionaire” blev en otrolig succé, både som bok och film. Nyligen var författaren Vikas Swarup i Sverige för att prata om boken som kom efter: ”De sex misstänkta”. Här kommer en kortintervju med honom:

Din nya roman ”De sex misstänkta” skiljer sig från ”Slumdog Millionaire”. Hur?
– Den är ett mordmysterium, där berättarperspektivet delas av de sex huvudpersonerna. Alla sex är misstänkta för ett mord. Men egentligen kan man säga att romanen har ett fågelperspektiv på dagens Indien. Budskapet är att det inte finns några självklara sanningar, ingenting är svart eller vitt.
Hur har jättesuccén med ”Slumdog” förändrat ditt liv?
– Jag tycker egentligen inte att jag har förändrats. Det är snarare människors sätt att se på mig som ändrats. Jag blir inbjuden till fler fester än tidigare och jag blir ofta ombedd att skriva något positivt på bekantas bekantas böcker. Och ibland vill människor att jag ska hjälpa dem att komma i kontakt med Danny Boyle för att de har ett manus de vill visa.
Är spänningslitteratur stort i Indien?
– Fram till nu har det knappt existerat. Det är främst en västerländsk men också storstadsföreteelse. Ett av skälen är att 60 procent av alla indier bor i byar, där det inte finns en polisstation eller någon kommissarie som löser mord. Det har heller inte funnits privatdetektiver förrän de senaste tjugo åren. Sedan har det ansetts vara lite frivolt att skriva underhållningslitteratur med tanke på alla sociala orättvisor som finns.
Fakta: Namn: Vikas Swarup. Ålder: 48 år. Yrke. Författare och indisk generalkonsul i Japan.
Familj: Hustrun Aparna, två söner, 18 och 14. Bor: Kobe, Japan. Jobbar i Osaka.

Rubriken är konstig, men det var precis så det var. När John Ajvide Lindqvist intervjuats av Kristina Lugn på Södra teatern i går nöjde han sig inte med det. Nej, vi som var på Södra Bar vid Mosebacke fick också se honom plocka fram sina gamla stå-upp-talanger, läsa tragikomiska berättelser till bildspel – och sjunga en låt i Basshunterstil om figurerna i Nintendo. Som han skrivit själv. Skumt, men väldigt roligt!

John A L läser en berättelse om skjul. Kul.

Det var en överraskning tyckte jag – jag hade inte riktigt tänkt att Johanna Nilsson skulle skriva en thriller om en kvinnlig gangsterboss. Men så ville hon ju också visa en ny sida av sitt författarskap.

Jag skrev om hennes nya bok ”Francys evangelium” i Söndagsbilagan, här är utdrag ur den artikeln (då visste jag inte vem författaren var):

En kvinnlig maffiaboss styr sitt imperium med järnhand. Samtidigt kämpar hon med familjepusslet.
Francy är en ny sorts hjältinna, möjligen släkt med Tony Soprano.

• Handling:

I ”jobbet” är Francy en grov brottsling, som blivit rik på droger och prostitution. Hennes underhuggare torterar på hennes befallning. Privat får hon ångestattacker och undrar om hon är en tillräckligt bra mamma och fru.
Plötsligt hotas hennes kriminella verksamhet av en livsfarlig konkurrent. Och på hemmaplan knakar äktenskapet med den snälle Per.

• Om författaren:

Amanda Lind är pseudonym för en kvinnlig författare som tidigare skrivit ”vanliga” romaner om svensk nutid. Hon tänker avslöja vem hon är när boken släpps den 14.e maj.
När jag gjorde en mejlintervju förklarade hon att hon tyckte att pseudonymen gav frihet eftersom hon skuffats in lite i ett fack. Nu vill hon visa att hon kan skriva spänning också.

• Ur boken:

”De flesta som kände till ”Firman” trodde att bossen var en man. Hon fnös alltid när hon – oftast genom Lilla Marie – hörde hur snacket gick. Män tog för givet att de var det starka könet, men listen låg hos kvinnan och grymheten var inte mindre grym i hennes hand.
– Vad tänker du på, älskling? sa Per och strök henne över kinden.”

!: ”Amanda Lind” om att avslöja sin pseudonym så snart: ”Jag tror att branschen är lite trött på superhemliga pseudonymer och att leka katt och råtta”.

Nu kan ni läsa min intervju på nätet, med en av Sveriges bästa författare:

http://www.aftonbladet.se/wendela/ledig/article7094667.ab

Ann Syhrén har nått pensionsåldern när hon bokdebuterar med en historisk roman. Coolt. Då har man tid på sig…

Jag gjorde en kortintervju med henne:

Hur vill du själv beskriva ”Glas och aska”?
– Det är en bred episk historia. Grundberättelsen handlar om en kvinna, Lili, som lever ett långt liv från slutet av 1800-talet och framåt. Hon lever sig genom Europas historia, i olika länder. Det första tankefröet kom från en kvinna jag mötte i min ungdom. Lilis historia berättas ur nutidsperspektiv av Amanda, en svensk journalist.
Varför just en historisk roman?
– Jag är väldigt intresserad av 1900-talshistoria, det här århundradet som varit så fantastiskt och fasansfullt på samma gång. Vad det har gjort med människor – kastat omkring dem, förändrat deras liv och öden utan att de själva velat. Speciellt är det spännande hur kvinnor tagit sig igenom svåra perioder. Jag har gjort mycket historisk research, bland annat läst brev från soldater.
– Och jag har bott i olika länder kortare och längre perioder, och mött människor som jag inspirerats av.
Många går i pension vid din ålder – är 65 en lagom ålder att romandebutera?
– Ja, haha, på sätt och vis. Det är klart, hade jag debuterat 20 år tidigare hade jag haft ett längre tidsperspektiv framför mig. Men det finns många fördelar: Jag har skaffat massor av erfarenheter och fått ett brett perspektiv på saker och ting. Dessutom har jag mycket ledig tid nu.

Namn: Ann Syréhn Tomasevic Ålder: 65 år. Yrke: Gymnasielärare i Lund (tjänstledig)
Familj: Man, två vuxna barn, två barnbarn. Bostad: Villa i Hörby.
Aktuell: Med debutromanen ”Glas och aska” (Albert Bonniers)

…kommer i morgon på Aftonbladets boksidor. Läs om hans nya roman och se vad han tycker om berömmelsen!

Trevlig helg, nu ska jag hem och läsa Jo Nesbøs nya (mycket ruskigheter nu).

En av många fördelar med att skriva om böcker är att intervjupersonerna verkligen VILL vara med. Kanske mer för PR:s skull än för att jag är så himla trevlig, men ändå…

Men oops: Nu var det en som inte ville! Komikern Mia Skäringer, vars bok ligger trea på pockettoppen, hade inte tid!

Hmmm…jag är lite chockad. Men ok Mia, du är så himla rolig att du kan få vara med en annan gång, om du verkligen ber snällt.

Det är alltid kul  när en författare i spänningsgenren VILL något med sina böcker. Göteborgskan Åsa Lantz, som bland annat skrev TV- juldramat om Selma Lagerlöf, har skrivit sin första spänningsroman. Jag gjorde en kortintervju med henne:

Vad vill du säga med ”Vart tog den söta lilla flickan vägen”?
– Att vi ska se oss själva i spegeln lite mer i stället för att förutsätta att allt ont kommer från något ställe långt bort. Och i och med det tänka att man faktiskt ska behandla alla lika väl som man behandlar sina mest nära och kära. Jag har försökt skriva en thriller som om det vore en roman.
Människosmuggling, en könsstympad kinesisk flicka – är du rädd att läsarna inte ska orka?
– Nej! De reaktioner jag fått hittills tyder på det motsatta, att det är svårt att sluta läsa.
– En del har undrat hur jag orkar skriva så svarta scener. Men jag är inte ens i närheten av hur det är vi verkligheten.  Om man tänker på könsstympning till exempel – hur en mamma och en mormor kan hålla fast en liten flicka och svika henne på det värsta sättet… det är vidrigt.
Du har också skrivit tv-dramatik, bland annat julserien om Selma Lagerlöf –  vilket är roligast?
– Både romaner och dramatik är väldigt roligt. Men det var enormt härligt att ge sig in i det här jättestora arbetet, med all den frihet det innebär att skriva en roman. Man behöver inte ta hänsyn till ekonomiska ramar eller skådespelarnas jobb. Jag har byggt en värld och känner att den lever.

Namn: Åsa Lantz. Ålder: 44 år. Familj: Man, tre barn. Bostad: Villa i Göteborg.
Bakgrund: Skrivit romanerna ”Skrud” (1996) och ”Splitta nota” (2000). Gjort tv-drama om Selma Lagerlöf och ”Solisterna”, som fick Prix Europa.

För er som missade Aftonbladets boksidor i lördags, här kommer den senaste bästsäljarlistan. (Källa: Svensk Bokhandel) .

Inte helt oväntat gled Johan Theorins nya upp till en andraplats trots att den bara funnits ute ett par veckor. Och Sofi Oksanens mörka välskrivna berättelse lyftes av Nordiska Rådets Pris.

1. (NY) ”Frukta inte” av Anne Holt. 
2.    (NY) ”Blodläge” av Johan Theorin.
3.    (NY) ”I grunden utan skuld” av Viveca Sten
4.    (NY) ”Båten” av Nam Le, Natur & Kultur
5.    (NY) ”Utrensning” av Sofi Oksanen
6.    (4) ”Kniven i hjärtat” av Björn Ranelid
7.    (7) ”Gatans lag” av Michael Connelly        
8.    (NY) ”Evolutionen och jag kommer inte överens” av Fredrik Lindström
9.    (1) ”Postcard Killers” av Marklund & Patterson
10.    (NY) ”En öppen vinter” av Ulf Lundell

… har jag nästan läst klart nu. Skönt att inte behöva ändra åsikt: han skriver fantastiskt bra. ”Lilla stjärna” heter den. Ny miljö, och en ny typ av huvudpersoner. Släpps i mitten av maj!