I dag var jag med i Malous bokklubb i TV 4 och diskuterade Moa Herngrens roman om en ensamstående mamma som är lådvinsalkoholist. Den heter ”Jag ska bara fixa en grej i köket”.
Det finns många spännande teman i den utöver missbruksstoryn. Som mobbning på jobbet och hur ego man kan vara i kärleken till sina barn.
Värd att läsa!
Här är avsnittet från TV 4 om nån vill kolla:
http://www.tv4play.se/aktualitet/efter_tio?videoId=1.1579025
Deckarserier finns det gott om. Men en som gjorde en udda lansering av sig själv var Carin Gerhardsen, aktuell med nummer tre i Hammarbyserien. Jag gjorde en kortinervju:
Hur vågade du ge dig in i den stora deckarfloden?
– Först fick jag en filosofisk idéroman utgiven. Den fick fina recensioner men nådde inte ut. Efter några år övertalade min man mig att ta upp författandet. Jag har alltid älskat att läsa deckare och tycker det är jättekul med problemlösning.
– Jag skrev en hel serie på tre böcker på en gång, innan jag hörde av mig till förlagen. Jag ville visa att jag inte är någon dagslända – och då fanns inte så många deckarserier.
Två barn dör i början av den nya boken – blir du själv rädd när du skriver?
– Nej, inte rädd, men väldigt sorgsen. Jag grät tidvis när jag skrev ”Vyssan lull” eftersom berättelsen är väldigt sorglig. Jag rycks med och försöker kliva in i den situation som uppstår och leva mig in i allihop, även brutala, hänsynslösa mördare.
Är personerna eller fallet viktigast?
– Båda är lika viktiga. Deckare är en bra möjlighet att vädra sina åsikter och skapa tänkvärda personer och skeenden. Jag vill underhålla och samtidigt filosofera.
– I alla böcker värnar jag om den lilla människan, oavsett om det gäller mördare eller andra huvudpersoner. Grundtemat är skuld, och även otur. Det är oerhört intressant att filosofera kring.
Namn: Carin Gerhardsen. 47 år. Yrke: ”En som skriver böcker – författare låter så pretentiöst.” Var it-konsult tidigare. Familj: Man, två barn. Bostad: Östermalm i Stockholm
Aktuell: Med ”Vyssan lull”, tredje delen i Hammarbyserien. (Ordfront)
Den belgiska illustratören Kitty Crowther fick Astrid Lindgerns litteraturpris i år. Hennes mamma är svensk, för övrigt. Hennes böcker handlar ofta om att ta kontroll över sitt eget liv. Hennes arbete genomsyras av humanism och medkänsla, enligt juryn.
Läs mer på prisets hemsida.
Ja, det tippar i alla fall tidningen The Economist, främst stor i England och USA. jag gjorde en kortintervju med polisprofessorn om detta:
The Economist förutspår att du blir nästa skandinaviska storsäljare efter Stieg Larsson – vad sägs?
– Att jag skulle bli en Larsson fyller mig med fasa, vi är så olika. Jag har läst hans böcker med viss förtjusning och förstår hans popularitet: Han var hämningslös som berättare. Men inte så märkvärdig som författare.
– Jag skriver på ett annat sätt, i traditionen med mer politiskt orienterade deckare. Nu när trilogin om Palmemordet ska ut i USA och England har jag glädjande nog uppfattat det som om förlagen är förtjusta.
Vad tycker du om de svenska deckarna just nu?
– Jag har mina favoriter. Det finns det som är spännande, underhållande och välskrivet. En som skriver kolossalt bra är Åsa Larsson. Det irriterar mig bara att hon tar kål på tonvis med folk, det har jag sagt åt henne! Om man tänker på spänning och skiter i samhällsanalysen så gillar jag Roslund och Hellström och Jens Lapidus ”Snabba cash”. Sedan finns det de som är olidligt kommersiella och inte tar läsarna på allvar, det blir slarv och slafs.
The Economist nämner inte en enda svensk deckardrottning – varför, tror du?
– Får de bara korn på Åsa så… Nej, men i USA är de inte så lättflirtade, de har ju ikoner som Raymond Chandler och James Ellroy.
Namn: Leif GW Persson. Ålder: Nyss fyllda 65. Yrke. Författare, professor, kriminolog.
Familj: Hustru, sex barn, fyra barnbarn.
Det märkte jag när jag intervjuade honom om hans bok om evolutionen. Han var väldigt kul att prata med (eller lyssna på – jag fick nästan en egen, privat föreläsning!) Läs intervjun i Aftonbladet i morgon.
Här bekantar han sig med våra små släktingar på Skansen:
I dag hade jag precis duschat efter morgongympan på jobbet (varje torsdag, duktigt) när telefonen ringde, redan kl 8.30. Då tror man: make, mamma eller kompis.
Nej, det var Leif GW Persson som räddade min dag – hade försökt få tag i honom angående en intervju. Om vad märks på lördagens boksidor.
Så nu är det redan fixat. En något udda start på dagen. En bra, högeffektiv, sådan.
Inti Chavez Perez, 25, sexupplysare i skolor, har skrivit en bok om sex, riktad till unga killar. jag gjorde en kortintervju med honom:
Varför behövs din bok ”Respekt – en sexbok för killar”?
– Jag minns hur jag som tonårskille hade många felaktiga idéer om sex och kärlek. Som kille får man in en massa bilder av hur det ”ska” vara genom Holywoodfilmer, porr och sexualundervisning. Ingen bild är särskilt sann. Jag föreläser på skolor och vet att det finns ett jättestort behov av att veta mer.
Vad är huvudbudskapet?
– För att få sex och kärlek att fungera krävs respekt: För sig själv och sina egna gränser, och för den andra personen. Jag skriver om hur man kan göra saker på ett respektfullt sätt. Vi lever i ett samhälle som tyvärr inte visar respekt för tjejer, och det är ett problem även i relationer.
Vad skulle du vilja ändra i dagens killroll?
– När det handlar om sex har många väldigt stor prestationsångest, de vill leva upp till bilder hämtade från porren. De tror att man måste göra värsta cirkuskonsterna i sängen. När de sedan inte riktigt lyckas kan det leda till dålig sexuell självkänsla. Jag vill visa att inte bara killen har ansvar. Sex handlar om ett möte, inte om att prestera. Det är jättesynd att många killar tror det.
– Efter att ha läst boken hoppas jag att man ska känna sig mer säker, och se att problem kan lösas. Självsäkerhet kan göra att man vågar ta ställning för att respektera tjejer.
Namn: Inti Chavez Perez Ålder: 25 Yrke: Sexualupplysare, föreläser i skolor. Journalist. Var med och startade tidningen ”Gringo”.
Läsa läsa läsa. Det är så mysigt, roligt, spännande, givande. Kan inte låta bli ens när jag är ledig. Här kommer sju kriterier på bokberoende. Svarar du ja på alla är du fast:
Det är kul när nya pocketböcker ramlar in för att recenseras. Synd bara att jag inte hinner läsa alla.
Här är dagens skörd. Jag gillar alla systrarna Brontes romaner, och ”Svinajakten” är jag nyfiken på. Sedan var det en deckare och en chicklitbok av Meg Cabot.
Jag vet ju redan att jag har världens roligaste jobb. I går var det roligt in absurdum: Morgonintervju med Jens Lapidus, och eftermiddagsintervju med Fredrik Lindström.
Två sinsemellan väldigt olika personer, och båda sympatiska på sitt vis.
En superstrukturerad och kortfattad, en som har hur mycket intressant som helst att säga – och gör det också. Båda har minst sagt många järn i elden… Intervjuer kommer i Aftonbladet inom kort.