En debutant på Alfabeta, Emma Ångström, har skrivit en roman som kommer att lanseras också i Twitterform i augusti – alltså att man får läsa 140 tecken i taget.

Ganska kul idé, men frågan är: Går det att tillgodogöra sig en bok på det viset? Förutom sådant som ”Totte badar”…

Jag vill INTE läsa så. Vad tycker ni?

Som jag tjatat om tidigare här på bloggen så tycker jag att John Ajvide Lindqvist skriver extremt bra. Även för den som inte gillar rysare så är ”Människohamn” läsvärd. Den liknar egentligen inte ”Låt den rätte komma in” speciellt mycket.

Jag var precis på möte med Ajvides förlag Ordfront, och vi får tyvärr vänta unngefär ett år på nästa roman – han håller på med drama och filmmanus också.

Men jag gav ”Människohamn” högsta betyg på bokuppslaget i förrgår:

Roman +++++
"Människohamn" av John Ajvide Lindqvist
Originell - ja, genial! - berättelse om vad som händer på en skärgårdsö när en liten flicka försvinner i tomma intet. Rysare, relationsdrama och spökhistoria i ett, här ryms både dunkla krafter och helt vanlig mänsklighet. Vad får John A L allt ifrån?

Apropå självhjälpsböcker (se förra inlägget) så var det längesedan jag läste någon. Men jag minns att jag i slutet av 80-talet faktiskt föll för ”Älska dig själv” av Wayne W Dyer. Titeln är rätt töntig och jag älskade nog mig själv – det jag gillade var resonemanget om att man kan försöka välja sina känslor och inte gå in i oro, ilska eller att tycka synd om sig själv. Utan försöka göra något åt det som känns fel och inte oroa sig i önödan. Jag blev faktiskt peppad av den.

Har ni också fastnat för någon självhjälpsbok någon gång?

Försäljningen av olika självhjälpsböcker ökar – särsklit i kristider –  och nya titlar kommer hela tiden. Mia Törnblom har blivit rena självhjälpsgurun, så jag gjorde en kortintervju med henne om fenomenet:

Varför ökar försäljningen av självhjälpsböcker, tror du?
– Att ta ansvar för sin personliga utveckling och träna sitt inre har blivit lika naturligt som att träna fysiskt . Det ses inte längre som ett misslyckande att behöva ta hjälp med det. Sedan kräver dagens samhälle mer inre balans för att hantera livets villkor, till exempel alla valmöjligheter.
Påverkar krisen folk till att behöva peppa sig mer?
– Ja, i många fall kan en kris skapa rädsla och oro. Men det är också en fantastisk möjlighet att starta om och välja sin väg. Då är det viktigt att ta hand om sin inre hälsa och bli medveten om drömmar, styrkor och brister. Konsten att vara mentalt stark i motgång är viktigt.
Har vi blivit för besatta av att må bra och bli lyckliga?
– Nej, det där är ett barnsligt resonemang. Inte ringer man Blossom Tainton och säger ”Nu har du tränat för mycket, nu räcker det”. Lycka är inte att gå runt och asgarva hela tiden, utan att ta ansvar för sitt eget liv och sina handlingar. Det ger också bättre relationer till andra.
– Sedan finns det en del som har en inre kompass, ett naturligt sätt att veta vad de behöver. De kanske inte behöver personlig utveckling på samma sätt.
Namn: Mia Törnblom. Ålder: 42 år.
Yrke: Författare och vägledare i personlig utveckling.
Bakgrund: Hennes ”Självkänsla nu!” 2005 och ”Mera självkänsla” har blivit stora succéer. I september kommer ”Du äger” riktad till unga.

Jag recenserar ju två nya pocketböcker varje vecka i Aftonbladet. Här kommer de senaste betygen. Har nog aldrig läst så många helt okej,ganska bra, böcker under samma period. Ingen fantastisk sidvändare, ingen bedrövlig heller. Här är de.
Mian Lodalen: Dårens dotter
Roman (delvis självbiografisk) +++
Drastisk, humoristisk och sorglig – berättelsen om Connie och hennes udda pappa är originell och tankeväckande. Om kärlek till en förälder som är oförutsägbar och ansvarslös, men också ger värme. Bygger på författarens egen barndom.

Bob Hansson: Kärlek – hur fan gör man?
Intervjuer/dikter +++
Poeten har samtalat med olika människor om tvåsamhet och kärlek på ett rättframt och självutlämnande sätt. Ibland är det givande och lärorikt, ibland flumpsykologiskt så att jag ryser. Men alla kan hitta vissa godbitar.

Åsa Jinder: Vill du ha barn med mig?

Roman ++
Problemorienterad, lättläst chick lit. Ytlighet varvas med vissa pricksäkra tonträffar. För alla som har svårt att bli med barn är säkert det här en perfekt berättelse. Men i slutet av boken blir det för detaljerat om behandlingarna som Nora och Joakim går igenom.

Torbjörn Flygt: Himmel
Roman +++
Författaren fick Augustpriset för suveräna ”Underdog”. ”Himmel” har ett fint upplägg om olika personer, vars liv nuddar vid varandra tvärs över klassgränserna. Välskrivet, men alldeles för ordrikt med tröttsamt många utvikningar.

Deborah Rodriguez: Skönhetsskolan i Kabul

Självbiografisk berättelse +++
Debbie är en äventyrlig amerikansk hårfrisörska som åker till Afghanistan och startar en ideell skönhetsskola. Här träffas kvinnor för att få utbildning och en smula frihet. Fängslande och grymma familjehistorier, men minus för redovisande, småtrist språk.

Simon Kudrischoff: Huset på Arlozorovgatan

Roman +++
Idén är god: Jagberättelser från några personer i samma hus i Tel Aviv varvas. Som den Store Författaren, änkan och sexgalningen. Stundtals kul språk, men intrycket blir splittrat, och först framåt slutet känns berättelsen helgjuten.

Superkänd kvinnlig författare skriver underhållningslitteratur och irriterar sig på att det ses som sämre än det som vissa maliga författare gör.

Skulle kunna vara Kajsa själv, men det handlar om hennes romanfigur i nya boken. Jag intervjuade henne, läs den.

Anders Roslund och Börge Hellströms böcker, bl a ”Flickan under gatan” gör internationell succé. Deras nya, ”Tre sekunder” handlar bl a om knarkhandel i svenska fängelser.

Jag träffade dem och gjorde en kortintervju – de var lite som ett gift gammalt par som fyller i varandras meningar. Ett lyckligt gift gammalt par, ska tilläggas, för de garvade väldigt mycket.

Här nedan kommer intervjun:

Hur har ni gjort research, bland annat om knarkförsäljning på svenska fängelser?
– Researchen tar lika lång tid som skrivandet. Vi har mött både kriminella och poliser som fått förtroende för oss. En del har berättat sådant de aldrig pratat om tidigare. Vi har också mycket kunskap och kontakter sedan tidigare. (Anders jobbade på SVT, bland annat med kriminalvårdsfrågor och Börge var med och grundade Kris, Kriminellas revansch i samhället).
Varför är era böcker så omtyckta – de är sålda till cirka 50 länder?
– Vi kombinerar fakta och spänning. Sedan är det bra för oss att den traditionella romanen lämnat över samhällskritiken till kriminalromanen, säger Anders.
– Vi är också bra på att beskriva hur människor tänker, beter sig och vad de som begår brott har för drivkrafter, säger Börge.
Vad gör ni på er terapistund på morgonen?
– Jag har ju varit alkohol- och drogterapeut och lärt mig vitsen med att få häva ur sig all skit, säger Börge. Vi pratar om allt, jobbiga saker som om något varit osams med frun eller om hunden är sjuk. Så kan vi gå in i arbetsprocessen utan något som ligger och gnager.
– Vi totalblottar oss för varandra då, eftersom vi inte umgås utanför arbetet i övrigt, säger Anders.

Storsäljaren Kajsa Ingemarsson har skrivit en ny roman, ”Bara vanligt vatten”. Jag träffade henne och tog en fika och intervjuade henne om den. Temat är en kvinnlig megakänd författare som råkar ut för det ena eländet efter det andra: skrivkramp, vattenläcka etc. Det är inte Kajsa själv, utan en mer otrevlig typ.

Jag lägger ut den intervjun plus en till – om en högaktuell deckarduo – i morgon (när jag lärt mig verktygen i nya bloggen..!)

Siri Hustvedt har gjort det igen: Hennes nya roman ”Sorgesång” (bedrövlig titel tyvärr, originalet är ”The sorrows of an American”) är faktiskt lika bra som hennes genombrottsroman i Sverige ”Vad jag älskade”. Den förra handlar om vänskapen mellan en konsthistoriker och en okänd konstnär, och hur deras liv och familjer flätas samman genom lycka och tragedier.
Huvudpersonen i den nya är psykoanalytikern Erik, som blir kär i jamaicanskan Miranda, nyinflyttad i hans hus. Men här är mängder av kararaktärer och historier ihopvävda – allt skrivet på typsikt Hustvedtsätt : Mycket psykologiskt och intelligent. Inget för slarvläsning!
Jag har precis läst den och sätter ihop frågor inför en intervju på onsdag eftersom hon kommer till Stockholm. Jag har träffat henne en gång tidigare när hon var på Sverigebesök, mycket vänlig.
Obs att hon är gift med succéförfattaren Paul Auster, vilket par…

Jag såg att Maria Svelands suveräna feministiska roman ”Bitterfittan” är såld till England. I Tyskland finns den redan. Kul att även andra länder uppskattar boken, även om vi i norden kommit längre med jämställdheten.
Fast mycket är kvar… Har du inte gjort det redan, så läs om 30-åriga Sara som upptäcker hur mycket som krävs för att vara en bra mamma i jämförelse med en bra pappa. En insiktsfull uppgörelse med ruttna, seglivade könsroller.
Varning: Risk (eller chans?) att bli förbannad!
Kolla gärna min intervju med Sveland här intill, under Författarintervjuer 2007, precis när ”Bitterfittan” kom.