Läste att den populära – och väldigt bra! – danska tv-serien ”Borgen” ska bli bok. Romanen skrivs av författaren Jesper Malmose, och han tänker fokusera mer på politikern Birgitte Nyborgs privatliv än vad tv-serien gör. Det låter lovande, men kan förstås också bli pannkaka.

Det här känns udda – det brukar alltid vara böcker som filmatiseras, inte tvärtom. Skulle gärna se bok av t ex ”Mr Selfridge” som går i SVT på lördagar, och tv-serien ”Våra vänners liv” som gick för drygt två år sedan. Till exempel.

Birgitte Nyborg spelas för övrigt utsökt bra av Sidse Babett Knudsen:

Titlar: Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna, Sista brevet till Sverige.
Författare: Vilhelm Moberg.

Grattis ni som har kvar den läsupplevelse som det innebär att kasta sig över Utvandrarserien av Vilhelm Moberg. De flesta har väl hört talas om smålänningarna Kristina och Karl-Oskar som ger sig iväg till USA, och det är klassiker som håller.     

Böckerna gavs ut för första gången mellan 1949 och 1959 och finns nu som nyutgåvor i pocket, med nyskrivna förord av bland andra Björn Ulveaus.

Det här är berättelsen om några svenskar som på 1850-talet lämnade svält och fattigdom för att söka lyckan i Nordamerika. De sålde allt de ägde och gav sig iväg till en okänd framtid – som visade sig inte vara så enkel och ljus som vissa hade drömt om.
Även om omständigheterna är så annorlunda mot hur vi lever i dag lyckas Moberg sätta fingret på känslor och funderingar som är djupt allmänmänskliga. Till slut känns det som om man känner karaktärerna i boken.
Dessutom finns ett driv i historien som gör att man bara måste få veta hur det går. Böckerna har både filmats och blivit musikal, nämligen ”Kristina från Duvemåla”.
Ett extra plus för de mycket fina broderade omslagen.

Författaren:
Vilhelm Moberg (1898-1973) var författare, dramatiker och journalist. Han föddes i ett soldattorp i Småland, och vann en skrivtävling redan som 13-åring. Bland hans många romaner finns bland andra ”Raskens” och ”Rid i natt”.
Moberg levde och reste runt i olika delar av USA för att sätta sig in i nybyggarnas historia.

New Yorkbon Lev Grossman var frånskild, deprimerad och visste inte riktigt vad han skulle göra med sitt liv. Hela sin ungdom hade han längtat till Narnia.

Då började han skriva fantasyromanen ”Magikerna”, som är en sorts en Harry Potterbok för vuxna.  
I dag finns den på 22 språk – och nu på svenska.

Och hur gick det för författaren då?
Jo, han gick till läkare och terapeut, hittade kärleken igen och fortsatte skriva fantasy.
I morgon kommer min intervju med honom på boksidorna.

Det har bara gått några timmar av Alla hjärtans dag och jag är redan trött på gulligheter som grejer i naturen som liknar hjärtan och allt för sötsliskiga kärleksförklaringar. Som motvikt kan jag rekommendera en rykande färsk pocket: ”Sanningen” av Riikka Pulkkinen.    

Den handlar om en man som älskar två kvinnor, på olika sätt. Det uppdagas allt tydligare sedan han blivit gammal och kärleksaffären för länge sedan är slut. Mycket välskrivet!

Gnabb om småsaker, tystnader och uttråkning. Hur mycket sabbar idéerna av den romantiska kärleken ett vanligt förhållande? Hur yttrar sig det som kallas ”kvinnligt” och ”manligt”?

Det brukar vara kvinnorna som står för analysen när det gäller relationer och jämställdhet, men här är det Mats Söderlund (för övrigt gift med författaren och debattören Susanna Alakoski) som skriver om just detta. Han utgår från sin egen situation, och det handlar om vad som krävs för ett långt – och bra! – kärleksförhållande. Nu finns ”Göra kärlek” i pocket.

”Lill-Tarzan å jag” av Johan Hedenberg

Kan skådespelare skriva bra romaner? Ja, den här kan det i alla fall. Johan Hedenberg har senast synts som rasistisk polis i den hyllade ”En pilgrims död” i SVT.   

Här möter vi honom som liten pojke och tonåring under uppväxten i en av 1960-talets nya förorter utanför Stockholm, Grimsta.
Som vuxen ser han tillbaka på sitt liv, och undrar varför så många av hans barndomsvänner är döda.
”Lill-Tarzan å jag” är både en högst personlig berättelse om viljan att smälta in, slagsmål och musik, och samtidigt en skildring av hur vänstervågen stormar in i det konservativa folkhemmet. För en kille blir hårlängden symbolen för vilken klass man tillhör – Johans föräldrar vägrar låta honom spara ut det.
De vuxna märks knappt, utom när papporna tar fram rottingen och mammorna ropar in barnen på gården till middag.
Hedenborg skriver enkelt men finurligt, humoristiskt men också tänkvärt. Han verkar inte försköna något – inte ens sig själv.

Författaren:
Johan Hedenberg, 58 år, har många strängar på sin lyra: Skådespelare, regissör, travtränare och röstskådespelare – bland annat är han Lord Voldemort i en Harry Potterfilm. Han har också släppt en skiva med covers. Johan Hedenberg blev känd för sin roll i såpan ”Varuhuset” på 1980-talet.

Några veckor har vi hållit på och bygga upp en Aftonbladetsajt där mitt och Ingalill Mosanders bokmaterial finns samlat. Nu börjar det verkligen likna något.
Ta en titt på Aftonbladet Böcker vetja!
Nu bland annat med intervjuer med E L James, Monika Fagerholm och Mons Kallentoft. Samma sköna blandning som på boksidorna på lördagar alltså. Och pocketrecensioner med mera, så klart.

Vilhelm Mobergs Utvandrarserie har kommit i superfina nyutgåvor, med omslag i broderad stil.
Nu fick ingen ursäkt för att missa de här klassikerna om Karl-Oskar, Kristina och de andra smålänningarna som utvandrar till Nordamerika. Jag skriver snart mer om dem i Söndagsbilagan.

Förra året var det en bok av Strindberg. I år är det Lena Anderssons ”Var det bra så?” som valdes till Stockholm läser-bok. Det är en grymt bra skildring av att växa upp i en torftig förort, som alla som inte bor där tycker är härligt mångkulturell.

Jag läste den när den kom 1999 – och så nu igen. Den håller verkligen! Ska nu ut och intervjua författaren, som i dag är kolumnist på DN.

Titel: 1974 Författare: David Peace
Jag är lite sen på bollen här – denna kom före jul – men vilken tur att jag upptäckte ”1974” i bokhögen till slut! Det här är svart, rappt, pessimistiskt. Och oemotståndligt smart och spännande. Språket och tonen påminner stundtals om Jens Lapidus staccato-prosa. 

Det är mörk vinter i Yorkshire. Journalisten Eddie Dunford har påbörjat sin karriär som kriminalreporter och gräver ner sig allt mer i ett fall med mördade småflickor. Men det kommer inte att handla om någon ensam galen gärningsman, som så ofta – tvärtom finns här förgreningar åt de mest oväntade håll.
Dunfords jobb blir en alkoholindränkt vansinnesfärd mellan korrumperade poliser, kvinnor och brottslingar. Huvudpersonen är en riktig antihjälte: Han är verkligen inte Guds bästa barn själv, ibland är han genuint osympatisk.
Peace lyckas få fram 70-tals-atmosfären med små medel, genom att nämna låtar och händelser, utan att skriva läsaren på näsan.
”1974” är hans bokdebut, och första delen av fyra.

Författaren:
David Peace är en brittisk författare, född 1967. Han har varit engelsklärare i Istanbul och bott i Japan i femton år. Hans spänningsromaner bygger till viss del på verkliga händelser i Storbritannien. David Peace säger att han tänker sluta med romaner när han skrivit tolv. I stället kanske han kommer med lite ”väldigt dålig poesi”.