Kriminalromanerna brukar alltid trängas på försäljningslistorna. Blev därför förvånad när den nya kom – ”bara” fyra av tio, skrivna av våra stadigt säljande svenska deckardrottningar.

Resten är en salig blandning av stenålderssex och till och med poesi. En trend? Eller en slump? Vi får se framöver. Här är listan:

1. (10) I natt är du död – Viveca Sten

2. (1) De målade grottornas land – Jean M Auel

3. (NY) Det fjärde offret – Mari Jungstedt

4. (5) Silvrets rIke – Conn Iggulden

5. (8) Änglavakter – Kristina Ohlsson

6. (3) Det här var ju tråkIgt: ännu en bok av davId batra – David Batra

7. (7) Och jag läste att det var omöjlIgt att leva lycklIg förutan dIg – Mark Levengood

8. (6) En dag – David Nicholls

9. (9) Dikter och prosa 1954–2004 – Tomas Tranströmer

10. (NY) AlkemIns evIga eld – Anna Jansson

Måste erkänna att jag var skeptisk till CajsaStina Åkerströms bok om pappan Fred Åkerström – fick hon skriva den bara för att de är kända? tänkte jag cyniskt. Men – läs! Den är riktigt fin. Här kommer mitt tips från Söndagsbilagan:

”Du och jag, farsan” är en gripande, ärlig och hemsk uppväxtskildring. Finns i pocket nu.
Det är omöjligt att inte beröras av denna lilla flicka, som från början fick lära sig att anpassa sig helt efter sin berömde pappas humörsvängningar och alkoholintag. Så till den grad att hon som tonåring inte hade en aning om vem hon var.

CajsaStina skriver med alla känslor – kärlek, bitterhet och ilska – och det ger boken nerv.Hon lyfter också blicken och funderar över hur föräldrars beteende förs vidare genom generationer.

Från att CajsaStina föddes slets hon känslomässigt mellan sina föräldrar, som skilde sig när hon var liten. Hon beskriver hur hon fick följa med sin pappa på turnéer och vara hans ”allierade”, men också hur han kunde strunta i henne helt eller få arga utbrott. Om hon längtade efter sin mamma fick hon dölja det.

Hon gräver också i Fred Åkerströms egen barndom med en förtryckande och okänslig far. Boken är både en sorts kärleksförklaring och en uppgörelse.

I går färdades jag utanför tullarna, jihaa! Då var fotografen Lotte Fernvall och jag på Gotland och intervjuade Jonas Jonasson, som gjort sådan enorm succé med sin skröna ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”.

Inte så dumt att sitta och prata med en intressant person och dricka äppelmust i trädens skugga. Intervju kommer i sommar.

Många lämnar stan för skärgården nu i helgen, i alla fall här i huvudstaden. Men se upp, det kan krypa upp zombies ur havet. Moahaha!

Kolla in John Ajvide Lindqvists knasiga/läskiga film om den nya  ljudboken ”Tjärven”: (Jag stannar i stan, för säkerhets skull)

   http://www.youtube.com/watch?v=G3IPXPcqbJU

Jag intervjuade den israeliska författaren och fredsaktivisten Amos Oz , 72, när han var i Sverige förra veckan.

Han fick också ge lite boktips. Apropå Israel/Palestina konflikten är han förresten försiktig optimist, men menar att det kan dröja länge innan det blir fred.

Här är kortintevjun:

Hur vill du beskriva din nya bok ”Lantliga scener”?

– Den är en novellsamling om människor i en liten by. Alla letar efter något de förlorat, men de vet inte vad, varför eller var de ska leta. Det handlar om ett allmänmänskligt tillstånd, och är inte alls någon symbol för Israel om nu någon skulle tro det. Jag fick idén från en dröm. 

Vilka böcker har påverkat dig mycket?

– ”Winesburg, Ohio” av Sherwood Anderson. Jag läste den när jag var 16-17 år, och det var den som fick mig att skriva. Jag jobbade på kibbutz, och trodde att man måste leva i den stora världen, som Paris, London eller New York, för att bli författare. Han skriver om en småstad, och visade att var du än är så är du i centrum av universum.

– Och så Tjechovs böcker. Han är en mästare på att kombinera det provinsiella och det allmängiltiga.

Vad läser du just nu?

– Filmregissören Claude Lanzmanns självbiografi ”The rabbit of Patagonia”, som bland annat handlar om hans relation till Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir. Den är mycket välskriven, och jag tycker verkligen om den.

Tipsa om en favoritbok!

– I det här melankoliska vädret (OBS det regnade vid intervjun…) passar det med Anton Tjechovs novell ”Duellen”. Den handlar om två olyckliga män på semester, och är både rolig och tragisk på en gång. 

Här nedan plåtar fotografen Lina Einarsson Boström Amos Oz:

Herregud vilka roliga intervjudagar jag haft i går och i dag. Lyx. I går träffade jag Karl Ove Knausgård, litterär superstjärna i förra hemlandet Norge. Den andra delen av hans fascinerande självbiografi ”Min kamp” kommer nu på svenska. Spännande, kul, intressant! Här nedan ser man hur han snällt böjer sig för att kunna vara med på samma bildbyline som jag. Tja, vad gör man inte…

Och i dag gjorde jag en kortintervju med författaren och fredaktivisten Amos Oz från Israel. Har träffat honom en gång tidigare, så den här gången fick han framför alt berätta om sina favoritböcker. 72 år och verkligen på hugget.

Båda kommer på Aftonbladets boksidor i morgon.

24-årige Christoffer Carlsson debuterade med ”Fallet Vincent Franke” och fick fin kritik. Även hans andra roman ”Den enögda kaninen” bemöttes bra förra veckan. Men vad läser denne unge man själv?

Här kommer den nya varianten av ”Tre frågor”, där en aktuell författare får ge lästips och berätta kort om sin bok:

Hur vill du själv beskriva din roman ”Den enögda kaninen”?

– Det är en obehaglig kärlekshistoria. Och en berättelse om David, som återvänder till en plats som definierat honom – det hänger ihop med mig, som också är från en liten stad. Det är något speciellt i att skildra en sommar, om unga människor på väg in i vuxenlivet. Konkret handlar boken också om människor som begår brott.

Vilken favoritbok vill du tipsa om?

– Om man vill ha en riktigt obehaglig, stilsäker läsupplevelse ska man läsa ”Diary” av  Chuck Palahniuk, som skrev ”Fight Club”. En kvinna skriver dagbok åt sin man, som ligger i koma efter ett självmordsförsök. 

– Min senaste stora läsupplevelse är ”Freedom” av Jonathan Franzen. Det första kapitlet är helt magiskt. Det handlar om en familj som har varit otroligt idyllisk, och så får man följa hur något förändras.

Vad läser du just nu?

– ”Bröderna Karamazov” av Fjodor Dostojevskij. Det är en helt enastående skildring av en familj i religiös, psykologisk, existentiell och moralisk splittring. Dostojevskij reser de stora, stora frågorna och vägrar att ge sig förrän han fått läsaren att ta till sig dem.

Favoritförfattare?

– Anglosaxer, som Jonathan Franzen och Bret Easton Ellis. Bland svenskar är det Klas Östergren. Hos dem framträder samtiden genom berättelsen och deras karaktärer.

Namn: Christoffer Carlsson.Ålder: 24 år.Yrke: Doktorand i kriminologi, författare.Familj: Mor, far, lillebror, flickvän.Bostad: Lägenhet i Solna.Aktuell: Med romanen ”Den enögda kaninen” 

Spring nu och köp ”Allt för nära” i pocket. Tråkig titel men riktigt bra story. Det här är den andra spänningsromanen av Linwood Barclay som jag inte kan lägga ifrån mig.

”Alltför nära” är en driven historia om när en katastrof hos grannen förändrar livet för en familj. 
Liksom i Barclays jättesuccé ”Utan ett ord” (översatt till nästan 40 språk) börjar allt med en mardrömslik händelse i ett vanligt villaområde.
Langleys är en alldeles vanlig familj. Tills de en kväll dödas av okända i sitt eget hem. Ingen anar varför. Men deras grannar, Cutters, börjar ana att mördarna egentligen skulle till deras hus… Tragedin leder till att en rad mörka hemligheter dras fram i ljuset. Bland annat något som fru Cutter dolt i många år.

Linwood Barclay bor i Kanada och började författarbanan med att skriva kolumner i en dagstidning och komiska deckare. Sedan 2008 skriver han böcker på heltid. Han säger att han får sina uppslag från vardaglig skräck, till exempel om ens barn en dag är spårlöst borta.

Resultatet av när jag träffade Auster förra veckan kan ni läsa här!

Jag går och grämer mig. När jag intervjuade Paul Auster i förrgår skulle fotografen Ulf Höjer ta en bild på oss två ihop. Eftersom Auster är väldigt lång och jag 1,63 så blev det lite knepigt. Han föreslog helt frankt att han skulle bära mig.

Då fick jag ett ryck och blev väldigt noga med att framstå som seriös. Jag tänkte på hur det skulle se ut om Babel-Daniel eller morgontidningarnas reportrar skulle låta sig bäras av sina intervjuobjekt. Ja, herregud så tråkigt tänkt.

Jag sa alltså nej tack. Jag fick sträcka på mig, och han böja lite på knäna i stället. Den som är präktig ångrar sig.