Jag brukar alltid skriva ut författarintervjuerna direkt, och tycker till 99 procent att det är ett rent nöje.

Men nu sitter jag här och småpetar med en som aldrig verkar bli klar. Stackars Alexander McCall Smith som var så oerhört charmerande under sitt Sverigebesök, ska han behöva bli en surdeg (heter det så?) på mitt skrivbord?

Vad gör man?

• Kaffe drucket.
• Småpratsrunda på redaktionen gådd. 
• Mejlkorg genomgången.
• Facebook kollat (sorry chefen)
• Banan äten.
• Godis? Klementin? Ännu mer småprat? Det sista skulle nog McCall Smith själv rekommendera. Jag gör så. Sen blir det skriva av.