Jag var i London när Nobelpriset i litteratur blev klart, och när jag raskt frågade i hotellreceptionen vem som fått det hade de ingen aning..!
När jag fick veta blev jag så GLAD. Alice Munro skriver så utsökt bra.
Jag tipsade om hennes senaste novellsamling, ”Brinnande livet”, i Söndagsbilagan – här kommer tipset i repris:

Titel: Brinnande livet Författare: Alice Munro
Alice Munro brukar nämnas som Nobelpriskandidat, och det är hon förtjänt av. Jag undrar hur hon kan skriva så här fantastiskt bra i bok efter bok.
Hon är en novellernas mästare, och i ”Brinnande livet” fortsätter hon att utforska människors – framför allt kvinnors – inre.  
Munro briljerar i konsten att låta till synes helt vardagliga händelser laddas med psykologiskt djup och spänning. Det handlar om kärlek som inte blev – som lärarinnan som blir friad till, men får en obehaglig överraskning på bröllopsdagen. Och om att drömma sig bort, som när en ung, religiöst uppfostrad flicka plötsligt försvinner.
Det ovanliga med den här novellsamlingen är att de sista texterna bygger på författarens eget liv som barn och ung.
Hon beskriver tvångstankarna hon hade om att strypa sin lillasyster, och hur mamman strävade efter att tillhöra en högre samhällsklass – vilket gjorde att hon inte riktigt passade in någonstans.

”Brinnande livet” av Alice Munro

Alice Munro brukar nämnas som Nobelpriskandidat, och det är hon förtjänt av. Jag undrar hur hon kan skriva så här fantastiskt bra i bok efter bok. 

Hon är en novellernas mästare, och i ”Brinnande livet” fortsätter hon att utforska människors – framför allt kvinnors – inre. Hon har sagt att detta är hennes sista bok, men det hoppas jag verkligen inte.

Munro briljerar i konsten att låta till synes helt vardagliga händelser laddas med psykologiskt djup och spänning. Det handlar om kärlek som inte blev – som lärarinnan som blir friad till, men får en obehaglig överraskning på bröllopsdagen. Och om att drömma sig bort, som när en ung, religiöst uppfostrad flicka plötsligt försvinner.
Det ovanliga med den här novellsamlingen är att de sista texterna bygger på författarens eget liv som barn och ung.
Hon beskriver tvångstankarna hon hade om att strypa sin lillasyster, och hur mamman strävade efter att tillhöra en högre samhällsklass – vilket gjorde att hon inte riktigt passade in någonstans.

Författaren: Alice Munro är kanadensiska, 81 år gammal. Hon debuterade 1968 och har sedan dess hållit sig till nästan enbart noveller. Hon har fått flera priser, bland annat det prestigefyllda Man Booker Prize 2009.

Nu spekuleras det vilt om vem som kan få Nobelpriset i litteratur. Jag håller med Jonathan Franzen – när jag intervjuade honom på bokmässan och han skulle säga sin favoritförfattare nämnde han direkt kanadensiskan Alice Munro. ”Hon är ett geni, och borde få Nobelpriset” tyckte han.

Kan bara hålla med. Hennes noveller är helt suveräna, och det vore inte fel med en Nobelpristagare som verkligen når ut till många vanliga, bokintresserade människor.

I morgon får vi se.

Det brukar vara som mest spännande med Nobelpriset i litteratur dagen innan det delas ut. Alla vilda gissningar och vadslagningar! I år är namn som nämnts Philip Roth, japanen Haruki Murakami eller rentav Tomas Tranströmer. En svensk vore förstås fantastiskt.

Men jag hoppas att de som tippar Alice Munro har rätt – hennes noveller är helt suveräna. Eller, som en tradition, håller jag förstås på världens bästa Joyce Carol Oates. Fast det blir nog en man, eftersom Herta Mûller fick priset förra året.

Vem hoppas du får Nobelpriset i litteratur?

Äntligen kan jag nu hugga in ordentligt på två böcker som väntat ett tag:

”Ordets makt och vanmakt” av Jan Guillou, om hans spännande yrkesliv. Har börjat lite, och det är förstås extra intressant om man är journalist själv. Och nu:

”Kärlek vänskap hat” av Alice Munro, en novellsamling som belönades med Bookerpriset i somras. Längtar efter att krypa upp i soffan med den.

Har ni några böcker ni gärna vill läsa men inte hunnit?