Jag går och grämer mig. När jag intervjuade Paul Auster i förrgår skulle fotografen Ulf Höjer ta en bild på oss två ihop. Eftersom Auster är väldigt lång och jag 1,63 så blev det lite knepigt. Han föreslog helt frankt att han skulle bära mig.

Då fick jag ett ryck och blev väldigt noga med att framstå som seriös. Jag tänkte på hur det skulle se ut om Babel-Daniel eller morgontidningarnas reportrar skulle låta sig bäras av sina intervjuobjekt. Ja, herregud så tråkigt tänkt.

Jag sa alltså nej tack. Jag fick sträcka på mig, och han böja lite på knäna i stället. Den som är präktig ångrar sig.