Hanne-Vibeke Holst, danskan som ligger bakom böckerna – och sedermera tv-serierna – ”Kronprinsessan” och ”Kungamordet” är i Stockholm. Min kollega Ingalill Mosander intervjuar henne i dag (jag gjorde det förra gången, hon är en mycket trevlig och klyftig person!)

För den som har missat det har hon tidigare skrivit en trilogi om Therese, en kvinnlig journalist som blir mamma. Det är intelligent underhållning med feministiska förtecken. Här skildras vardagspussel och livsval med kaxig attityd. Toppenläsning för regniga sommarkvällar! Böckerna heter: ”Thereses tillstånd”, ”Det verkliga livet” och ”En lycklig kvinna” och finns i pocket. Rekommenderas.

Först harvade hon med fimmanus en massa år, sedan skrev hon en roman – och den blev dundersuccé. Jag ska precis i väg och intervjua brittiska Sadie Jones, som skrivit ”The Outcast”, ”Den utstötte” på svenska.

En fantastiskt bra berättelse om en pojke som bevittnar sin mammas död. Ingen vuxen förstår hans smärta, och det blir vägen in i självdestruktivitet och tystnad. Om våld och förljugenhet i ett litet samhälle på 50-talet där ondskan lurar bakom de stela fasaderna. Mycket läsvärd!!

Intervjun med henne kommer i Aftonbladet på söndag.

Siri Hustvedt har gjort det igen: Hennes nya roman ”Sorgesång” (bedrövlig titel tyvärr, originalet är ”The sorrows of an American”) är faktiskt lika bra som hennes genombrottsroman i Sverige ”Vad jag älskade”. Den förra handlar om vänskapen mellan en konsthistoriker och en okänd konstnär, och hur deras liv och familjer flätas samman genom lycka och tragedier.
Huvudpersonen i den nya är psykoanalytikern Erik, som blir kär i jamaicanskan Miranda, nyinflyttad i hans hus. Men här är mängder av kararaktärer och historier ihopvävda – allt skrivet på typsikt Hustvedtsätt : Mycket psykologiskt och intelligent. Inget för slarvläsning!
Jag har precis läst den och sätter ihop frågor inför en intervju på onsdag eftersom hon kommer till Stockholm. Jag har träffat henne en gång tidigare när hon var på Sverigebesök, mycket vänlig.
Obs att hon är gift med succéförfattaren Paul Auster, vilket par…

Pust, nu har jag varit med i ”Malous bokklubb” i ”Efter Tio” på TV 4. Vi pratade om Bengt Ohlssons bok ”Syster” och gav egna boktips. Jag tipsade om ”Dödgrävarens dotter” av Joyce Carol Oates, som jag också berömt här på bloggen.
Det var nervöst precis före sändning, sedan kändes det roligt. Se gärna inslaget här.
Nu åker jag till Paris på semester några dagar, så det blir lite öken här på bloggen.
Men kolla gärna Aftonbladets boksidor på söndag: Stor intervju med Elin Lindqvist, bland annat. Och en spännande danskamerikan!
Au revoir så länge.

Vinnaren av ”Olyckan” är utsedd.
Men här kommer några andra  – väldigt olika sinsemellan – boktips inför påskhelgen.
Inbundna från i år:

• Carl-Johan Vallgren: Kunzelmann & Kunzelmann. Vindlande roman som pendlar mellan andra världskriget och nutid, om en loser till son och hans far konstförfalskaren.
• Carlos Ruiz Zafon: Ängelns lek. För dig som gillade föregångaren, den suveräna ”Vindens skugga”.
• Karolina Ramqvist: Flickvännen. Exmodellen, gangsterns flickvän, funderar över sitt liv hemma i lyxhuset, medan mannen är ute på rån.
• Naja Marie Aidt: Babian. Novellsamling om männsikors drifter och ondska under den civilserade ytan.
• Marika King: Supernova. Helt färsk debut om en ung kvinna som gör superkarriär tills något händer… Underhållning med kvalitet.

Pocket från i år:

• Jens Liljenstrand: Paris-Dakar. Psykologiskt inträngande novellsamling om manlighetens många ansikten.
• Richard Yates: Revolutionary Road. En modern klassiker om kärnfamiljens våndor och ångest. Utsökt!
• Alaa al-Aswany: Yacobians hus. Egyptisk succé om människorna i ett hus i Kairo. Många livsfrågor avhandlas.
• Helena von Zweigbergk: Ur vulkanens mun. Pricksäker skildring av ett äktenskap på väg mot avgrunden.
• Jed Rubenfeld: Analys av ett mord. En riktig sidvändare om när en socitetsflicka mördas i sekelskiftets New York.

Jag har fått en mejlintervju med min absoluta favoritförfattare, Joyce Carol Oates! Det kändes väldigt speciellt att få mejl från henne, även om det bara är ord via en dator. Skrev ut mejlet typ tre gånger för att inte slarva bort det…
Innan jag börjar skriva intervjun har jag nu läst ”Dödgrävarens dotter”, en av de egna böcker hon skrev att hon tycker bäst om (och den senast utkomna på svenska). Den bygger delvis på Oates farmors liv, och är en berörande historia om arv, miljö och besatthet.
Det är omöjligt att rangordna Oates romaner, förutom att ”Blonde” är nummer ett. Här är ett axplock på fem läsupplevelser av henne, förutom ”Dödgrävarens dotter”. Måste läsas!!!

• ”Blonde”. Fritt uppbyggd efter Marilyn Monroes liv. Den ger en helt egen bild av filmstjärnans  och sexsymbolens ganska sorgliga liv. Språket i den här boken är bland det mest välformulerade jag läst.
• ”Foxfire”. Den här romanen om ett tjejgäng som ger igen på män och det ruttna samhället omkring dem kom ut 1993. En av hennes få romaner som har fokus på unga människor, nästan utan vuxna inblandade.
• ”Älskad, saknad”. Två systrar –  mycket olika som personer – sörjer sin mamma, som dött en våldsam död. Trots att Joyce Carol Oates inte har barn så är relationen barn/föräldrar något av det hon behandlar mest lysande.
• ”Mitt i livet”. Romanen kretsar kring en grupp medelålders, välbärgade personer i en idyllisk liten förort. Men under ytan frustar ångest, missnöje och undertryckta känslor. Männen är extremt bra skildrade.
• ”Mörkt vatten”. Ovanligt kort för att vara Oates. Fritt fantiserat kring en verklig händelse, då en ung kvinna omkom när hon åkte bil med senator Ted Kennedy 1969. Bilen körde ner i vattnet, och senatorn klarade sig.