”Fältöversten” av Jonas Malmborg

Jakob är en välartad pojke som växer upp i ett borgerligt hem. När föräldrarna bråkar allt mer och mer börjar han dras till de farliga killarna.
Majlis är klassens hackkyckling, och har en pappa som dricker för mycket.
Sasha tillhör det bråkiga Fältangänget, som dricker, tar droger och begår småbrott.
Den här debuten är något så ovanligt som en kollektivroman, om ett klassamhälle i miniatyr på 80-talet. Titeln är namnet på ett bostadsområde på Östermalm, där även de mindre bemedlade kunde få en lägenhet mitt i Stockholm.    

Vi får följa det genom några olika tonåringars liv, där kompisar och tillhörighet är viktigast av allt.

Författaren har berättat att han alltid varit fascinerad av klasstillhörighet och hur den formar människors liv. Alla personer i romanen bygger löst på verkligheten – han själv växte upp på Östermalm.

Författaren:
Jonas Malmborg är 38 år och bor i Stockholm. Han har en fil kand i historia och statsvetenskap, och är frilansjournalist. Han har bland annat jobbat på Veckans Affärer i flera år.

!: Jonas Malmborg är kompis med Jens Lapidus, som tipsade honom om att göra upp ett system över karaktärer och händelser. Det blev ett väldigt långt Excel-ark.

Otroligt att detta är en debut.  Jag fastnade helt för Caroline Nylanders första roman ”Du satt på Karlavagnen”.
Den handlar om en liten flicka som växer upp med en ständigt berusad och frånvarande pappa, och en mamma som har det mesta av sitt fokus på honom och hans drickande. Inte på flickan.
Välskrivet och rörande – och ibland befriande ilsket.

I dag var jag och intervjuade författaren, som berättar att boken bygger på hennes egen uppväxt. Skillnaden var att hon har sex syskon, och att de kunde prata med och peppa varandra.

Intervjun kommer i tidningen efter årsskiftet. Här är Caroline (som för övrigt var väldigt lätt att prata med):

Tom Rachmans debutroman ”De imperfekta” är en succé – och väldigt bra. Om folket på en tidningsredaktion. Fast när de är hemma.

Nu är han i Sverige för att prata på ”Internationell författarscen” på Kulturhuset. Så jag intervjuade honom i dag. En trevlig prick, som faktiskt varit orolig för att boken skulle bli en flopp.

Kortintervju kommer snart.

Det skriver frilansjournalisten Viktoria Myrén om i sin debutroman ”I en familj finns inga fiender”. Jag gjorde en kortintervju med henne, här kommer den:

En mamma sticker ifrån man och två småbarn – hur kom du på idén?
– Jag ville skriva om de fula tankar man kan ha som förälder. När man träffar andra är det ibland
en outtalad tävling om vem som är mest lyckad. Jag vet att många går på knäna och tycker att allt är övermäktigt ibland, men har svårt att blotta sig.
– Jag ville berätta om en mamma som inte orkar med. Kan man prata om det svåra så blir det mindre tabubelagt. En mamma som lämnar familjen skulle bli extremt ifrågasatt, och även en pappa på ett helt annat sätt än tidigare.
Hur vill du beskriva huvudpersonen Marie?
– Hon har slutat fatta beslut och göra saker, utan flyter mest med. Jag skulle vilja säga att hon är deprimerad. Hon vet väldigt väl hur hon skulle vilja vara som förälder, men hittar inte dit. Alla problem växer sig enormt stora, och hon orkar inte lyfta blicken och se att det kan bli bättre.
Är du rädd att läsarna ska tro att du själv är en dålig mamma?
– Mindre och mindre. Det är så mycket i boken som är påhittat, även om jag kan säga att jag vet något om det här ämnet – det kan jag bjuda på. För de som känner mig är det ganska uppenbart
att boken inte handlar om mig.
Namn: Viktoria Myrén. Ålder: 38 år.
Yrke: Frilansjournalist. Familj: Sambo och två barn. Bor: I Rönninge, utanför Södertälje.

Lisa har ett höjdarjobb i en konsultfirma. Hon är superambitiös, tjänar multum, är på lyxiga konferenser och shoppar dyrt. Tills hon en dag börjar känna sig lite konstig…
Debutromanen ”Supernova” bygger på författaren Marika Kings eget liv. Den är en uppkäftig underhållningsroman med kvalitet.

I dag har hon helt sadlat om och bor med man och barn i Tanzania, där hon skriver böcker och sköter hemmet.
Jag gjorde en kortintervju med henne:
Kan du beskriva Lisa i boken, som fått drömjobbet på en konsultfirma?
– Hennes livsresa grundar sig på mitt eget liv, även om jag under- och överdriver. Lisa kommer också från Ludvika och gör karriär i storstan. Hon satsar mycket på att leva upp till idén om hur hon vill vara. Hon har ett stort självförtroende i det hon gör, men inte i den hon är. På jobbet är hon kaxig och tar plats. Tills något händer.
Saknar du något med det livet: att jobba massor, shoppa för tusentals kronor, åka taxi överallt?
– Ja, att vara del av en arbetsgemenskap, de globala kontakterna och konferenserna, att befinna sig i framkanten av viss kunskap. Och att bo på lyxhotell, som jag var så trött på då! Men att shoppa dyrt – inte ett dugg. Jag är väldigt annorlunda i dag. Mycket mindre yta, mer av det som är på riktigt.
Förutom att boken har feministiska inslag – vad vill du säga?
– Det är egentligen upp till läsaren. Jag tänker att man måste försöka ta reda på vem man är, utan att vara för försiktig. Lyssna lite inåt, inte bry sig så mycket om vad andra tycker. Men man kan behöva åka på en käftsmäll för att fatta saker. Man blir en starkare och skönare människa om man gått igenom en del som inte är så roligt.
Ålder: 38 år. Gör: Skriver på nästa bok.
Familj: Man och sonen Sixten, ett och ett halvt.
Bor: Dar es-Salaam, Tanzania, sedan ett år.