Så här på sensommaren är det ofta mingeldags hos bokförlagen. I går hade Norstedts sin årliga variant.

Bland författarna fanns Maria Sveland (vars nya jag hoppas mycket på!) och Johannes Anyuru. Och Torgny Lindgren, som pratade roligt om att inte minnas om man har minnen.

Det är knepigt när man börjar prata med andra boktyckare som läst samma böcker som jag själv, och inte riktigt få veta vad de anser. Har jag rosat något som någon annan kommer att såga? Så är det ibland.

Maten då? Jo, det var buffé och den var mums. Och jag passerade inte den treglasgräns som kävs för att hålla sig proffsig:-)

Nu håller jag på med sommarplaneringen, hur bisarrt det än kan låta när man blev nersnöad i går.

Kära bloggläsare: Har ni några författare som ni önskar läsa intervjuer med? Tar gärna emot tips!

I går kväll var det dags för Bonniers stora förlagsfest på Nedre Manilla, Djurgården. Den är lite speciell eftersom miljön och lokalerna är så vackra, med äkta konst på väggarna och bedårande utsikt över vattnet. Alla är finklädda och stämningen är något mer glamourös än här vid skrivbordet på redaktionen…

Där trängs författare, journalister och massor av folk i bok- och kulturbranschen och minglar och mumsar buffé.

Själv träffade jag förstås en del gamla och nuvarande journalistkollegor, trevligt! Där sågs givetvis en rad författare, mer eller mindre omtalade i år. Som Carl-Johan Vallgren, Mari Jungstedt, David Lagercrantz, Alexander Andhoril och Eva Franchell (som skrivit ”Väninnan”, den läsvärda historien om politik och Anna Lindhs död).

Eftersom jag fortfarande är lite trött efter en fest i lördags (otroligt, jag vet) och ska skriva ut en intervju med Kerstin Ekman nu så begav jag mig hemåt ganska tidigt, trots att det var kul. Så här såg det i alla fall ut denna fina sommarkväll:

Fantasyartat om mjukdjur och gott och ont – kan det vara nåt? Ja,den svenska romanen ”Amberville”, som är del ett av fyra, har blivit en internationell succé. Men förlaget och författaren håller benhårt på att han – eller hon? – ska vara hemlig. ”Tim Davys” är bara en pseudonym.

Jag har läst de mest märkliga spekulationer på nätet, som Maud Olofsson?! Någon som har en aning?

Jag fick en mejlintervju i alla fall:

Hur känns det som svensk att USA-förlaget Harper Collins köpt världsrättigheterna till dina böcker?
– Först köpte de världsrättigheterna till ”Amberville”. Det var för bra för att vara sant. Det är bättre än för bra, det är surrealistiskt. Därefter beslöt de sig för att köpa rättigheterna till de kommande tre böckerna i serien, surrealism blev absurdism. Men på ett bra sätt. Jag kan dra mig tillbaka. Sitta i en gungstol och dricka cocktails ur ett sugrör och lyssna till den milda brisen genom palmernas blad under resten av livet. (Efter det att jag skrivit de sista två böckerna, förstås.)
Dina romanfigurer är mjukisdjur – vilken är din favorit?
– I ”Amberville” finns det en enhornad, homosexuell mjukdjursgasell som extraknäcker som prostituerad för att finansiera sitt missbruk. Han har hjärtat på rätt ställe. Honom gillar jag mycket.
Varför vill du inte avslöja ditt riktiga namn?
– I en litterär ankdamm av superegon fanns det helt enkelt inte plats för ett till. Dessutom drunknar mjukdjur som bekant i dammar.
Namn: Hemligt. Bland gissningarna om vem som döljer sig bakom pseudonymen Tim Davys kan nämnas Håkan Nesser och Carl-Johan Vallgren.
Bakgrund: ”Amberville” (2007) är den första av fyra böcker och utspelar sig i en fantasistad full av mjukisdjur. Den lanserades på ett udda sätt, bland annat genom att skicka ut purjolökar och disktrasor till bokbloggare. Del två, ”Lanceheim”, har kommit ut i Sverige.
Aktuell: Gör internationell succé. ”Amberville” är såld till 23 länder.

Ja, det tycker ju jag att Joyce Carol Oates är, det vet ni som brukar läsa bloggen… I alla fall av de nu levande författarna.
Jag fick en mejlintervju med henne, trevligt nog. Den publicerades i går på Aftonbladets boksidor och kan nu läsas här.
Jag blev faktiskt förvånad över hur ärligt och noggrant hon hade tagit sig an frågorna även om det förstås inte är samma sak som en intervju öga mot öga. Att hon över huvud taget hann svara  – som är så enormt produktiv med skrivandet plus med en lärartjänst i kreativt skrivande vid Princeton University, USA. Kanska sover hon aldrig…