Varsågoda, här kommer mina senaste pocketrecensioner. Bäst först!

+++++ Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman 
ROMAN Höga förväntningar kan få en bok att falla platt som en pannkaka. Så icke här. Det här är det mest lekfulla Ekman skrivit, och som den genreväxlare hon är så klarar hon det galant.
Babba är en skicklig författare – men för ful för bokbranschen, helt krasst. Lösningen blir att skicka fram den vackra Lillemor Troj i rampljuset och låtsas att hon skrivit de hyllade böckerna.
Det är bäddat för motsättningar och oväntade utmaningar.

+++++ Ett gott liv av Ann Heberlein
SJÄLVBIOGRAFI Etikdoktorn har skiftat fokus från den uppmärksammade ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”. Då skrev hon om självmordstankar och psykisk sjukdom, här skildrar vad ett gott liv innebär. Vilket är svårare, men hon klarar det galant.
På ett effektivt och personligt sätt skriver hon om de stora frågorna, som livets mening, begreppen sjuk och frisk, och vad vi egentligen strävar efter. Klokt och insiktsfullt.

++++ En osynlig av Pontus Ljunghill SPÄNNINGSROMAN Det kommer drösvis med deckare från förhoppningsfulla debutanter. Men jag lovar: Denna är något extra, inte minst för den historiska atmosfären. Stockholm 1928: En liten flicka mördas av en okänd man. Visby 1953: Kriminalkommissarie Stierna minns fallet som fortfarande plågar honom. Skickligt uppbyggt, fina karaktärsbeskrivningar och spänning till sista sidan.

SPÖKROMAN Tänk vintermörker. Snö. is. Kyla. Och framför allt: Isolering. Brr! Den här spökrysaren har en ovanlig och suggestiv stämning, och sticker ut med sina ovanliga miljöer.
1937 åker en expedition till Arktis. Till slut är den unge Jack ensam kvar – tror han. För vad är det egentligen för mörk skugga han skymtar? Omöjligt att sluta läsa.

++++
Samlade dikter av Bruno K. Öijer
POESI Jag är egentligen ingen poesiläsare. Men vissa går det inte att låta bli att fastna för – Bruno K. Öijer är en sådan. I den här tegelstenen finns dikter från ”Sång För Anarkismen” från 1973, fram till ”Svart Som Silver”, från 2008.
Det är mörkt, dynamiskt, vackert och ibland roligt. Och intressant att se hur hans sätt att använda språket förändrats.
Det enda att klaga på är att det nästan blir för maffigt mycket. Läsaren tjänar på att ta en liten, liten bit i taget.

Den girige av Mattias Ronge
ROMAN Se där! Ronge klarade av att skriva en värdig uppföljare till den utmärkta debuten ”Tittaren”, även om inte denna är exakt lika bra.
Även här sätter han fingret på samtiden och en dess brister: hyckleri, hårdhet och som titeln visar – girighet.
Värstingen Denny har det gått utför för sedan skolan. Mobboffret Bernard har förvandlats till kapitalist. Angelica väntar på ett livstecken fån pappan till hennes barn.
Drivet, men ett antal sidor för mycket.

+++ Eldvittnet av Lars Kepler
SPÄNNINGSROMAN Paret Ahndoril är i ropet just nu, när filmatiseringen av debutromanen ”Hypnotisören” ligger etta på biotoppen. ”Eldvittnet” är deras tredje bok.
En flicka dödas på en anstalt för unga destruktiva tjejer. Kriminalkommissarie Linna sätter igång en jakt med många olika trådar. Det är spännande, faktiskt på gränsen till för otäckt.
Helt okej för stunden, men föregångaren ”Paganinikontraktet” är deras klart bästa.

Men det oupphörliga betraktandet och kännandet är utmattande. Det är som om varje förnimmelse ska redovisas – en mer avskalad text hade låtit de viktigaste trådarna lysa klarare.  Läs hellre debuten ”I en familj finns inga fiender”.

++ Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand 
ROMAN Etta på pockettoppen just nu – uppenbarligen längtar många efter något humoristiskt bland alla deckare. Göran Borg är medelålders, lönnfet, frånskild och får sparken. En resa till Indien förändrar hans liv.Vissa meningar är verkligen genialt roliga. Men en kärlekshistoria är så orealistisk att jag blir förbannad. Och det är alldeles för mångordigt – en sjuka som ofta drabbar de som har fin formuleringsförmåga. Synd.

Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman

Grattis alla ni som missade den här pärlan när den kom förra året: Ni har den kvar, och nu finns den i pocket. ”Grand final” är det mest lekfulla jag läst av Kerstin Ekman. Jag är inte förvånad över att hon lyckas utmärkt med det också, hon har skrivit i så skilda genrer som deckare och essäer om blommor.
Det här är historien om två kvinnor som behöver varandra, på gott och ont.

Babba är en skicklig författare, men helt krasst för ful för att vara kommersiell. Hon ber i stället den vackra Lillemor Troj att ta plats i rampljuset i hennes ställe – de låtsas båda att det är hon som skrivit böckerna.
Bedrägeriet pågår år efter år, och det är som gjort för drama och förvecklingar, så klart.
Det hela är roligt, men har samtidigt en bitsk udd: Hur står det egentligen till med den litterära världen, när det blivit så viktigt att vara en säljande, PR-mässig stjärna?

När jag intervjuade Kerstin Ekman en gång skrev jag att de muffins hon bjudit på var köpta – men hon hade bakat dem själv. Jag fick raskt ändra i artikeln.