Ja, det kan man undra ibland, både när det gäller i arbetsliv, media och som sexuella varelser. Nu finns en alldeles utmärkt antologi i ämnet:

Titel: Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0
Redaktörer: Estrid Bengtsdotter och Kristina Thulin

Jag blev både rörd, glad, förbannad och fundersam när jag läste den här helt underbara antologin om att vara medelålders kvinna. Skribenterna är ett gäng som har en bokklubb, där det mesta diskuteras högt och öppenhjärtigt. Medverkande är bland andra Helena von Zweigbergk och Annika Lantz.

Här finns jobbiga berättelser om hur deppigt det kan kännas när kroppen åldras och klimakteriet är ett faktum. Men också uppmuntrande texter om det sköna i att ha erfarenhet och veta vad man vill i livet.
Det handlar om trötthet på bossiga gubbar, och om hur passion kan få en medelålders kvinna att svika sig själv.
Som en röd tråd går känslan av osynlighet: I arbetslivet, kulturen och också när det gäller att inte bli sedd som en erotisk varelse på samma sätt som i ungdomen.
Jag kastade mig in i den här mixen, och tycker att ni också ska göra det.

Kerstin Thorvall var en väldigt bra författare. Men också en ovanlig person som alltid vågade sticka ut. Nu har det kommit en intervjubok om henne:

Titel: Dagarna med Kerstin Författare: Åsa Mattsson (text) Caroline Roosmark (foto)

Jag har både intervjuat Kerstin Thorvall och hört henne föreläsa om mödrar och döttrar. Båda gångerna blev jag starkt berörd. Jag tänkte att det här är  en otroligt mångfacetterad människa: Stark och svag. Hjälplös och provocerande.”Dagarna med Kerstin” ger just den hela bilden. Den är personlig och välskriven, dessutom med vackra bilder.
Boken bygger på intervjuer som journalisten Åsa Mattsson gjort med huvudpersonen, under lång tid, med ojämna mellanrum.De pratar om allt från åldrande, mammarollen och aptiten på yngre män till hur Thorvall plötsligt lyftes upp i litteraturens finrum med romanen ”När man skjuter arbetare”.

Mattson drar sig inte för att beskriva hur hon både beundrar och irriterar sig på sitt intervjuobjekt, och det lyfter texten.
Kerstin Thorvall slog igenom 1976 med ”Det mest förbjudna”. Många manliga kritiker fnös åt skildringen av hennes sexualitet och tyckte att boken var snaskig och privat.