Jag tycker överlag mycket mer om litteratur som handlar om svårigheter och folk som har det jobbigt. Lycka och välmående blir så meningslöst i litterär form för det mesta.  

Så nu har jag fått mitt lystmäte eftersom jag i två dagar plöjt bland andra ”När duvorna försvann” av Sofi Oksanen och ”En hemstad” av Kristian Lundberg. De beskriver bland annat fattigdom, svek och att inte kunna lite på någon. Fast en handlar om Estland, och den andra om Malmö.

Intervjuer kommer snart!

…rent litteraturmässigt. Nyss: Sigrid Combüchens ”Spill – en damroman”, med kvinnlig synvinkel i Stockholm på 30-talet. Nu: Kristian Lundbergs ”Yarden”. En ångestfylld skildring av en man på ett plågsamt enformigt arbete i Malmö, nutid.

Love it!