Tv-serien ”En pilgrims död” som går på söndagar i SVT, är helt klart sevärd. Men böckerna som serien bygger på är ett strå vassare – faktiskt bland de bästa svenska spänningsromaner jag läst.

Leif GW Persson är författaren, och trilogin ”Välfärdsstatens fall” kretsar förstås kring mordet på Olof Palme. Så kasta er nu över böckerna innan ni ser klart tv-serien. Här är ordningen:
”Mellan sommarens längtan och vinterns köld”

”En annan tid, ett annat liv”   

”Faller fritt som i en dröm”

Jag tipsade om ”Den döende detektiven” redan när den nominerats till Årets bästa svenska kriminalroman. Här kommer lite mer om den:

Leif GW Perssons är inte bara expert på att prata brott i tv. Han kan verkligen skriva, och i ”Den döende detektiven” märks det att han gillat jobbet. Boken är inte bara en deckare. Den handlar också om hur mordutredaren Lars Martin Johansson plötsligt drabbas av blodpropp och hur livet ställs på ända för honom och hans närmaste. Som vanligt blandar Persson allvar, humor och polisiära kunskaper.

Handling: Johansson hamnar på sjukhus. Men tar han det lugnt? Absolut inte. Han börjar i stället rota i ett gammalt fall, där en liten flicka blivit våldtagen och mördad.Problemet är att brottet är preskriberat. Så vad ska han göra med gärningsmannen om han hittar honom?Jag brukar inte gilla för mycket fokus på polisarbete, men här är det spännande, bland annat för att man vet att kriminolog Persson kan sitt ämne.

Tips – GW:s bästa:

• ”Grisfesten” – debutboken från 1978. Redan här dyker Johansson upp. En modern klassiker som filmatiserats som ”Mannen från Mallorca”.

• ”Mellan sommarens längtan och vinterns köld”. Strålande romanbygge med samhällskritik, humor och spänning.

• ”Faller fritt som i en dröm”. Hur gick Palmemordet till egentligen? Författaren ger sin välskrivna och underhållande tolkning.
 

Nästan var tredje person drömmer om att skriva en bok, enligt en undersökning som Svensk Bokhandel refererar till i sitt nya nummer. Det är MÅNGA.

Själv skriver jag så mycket i jobbet att det inte blir någon sådan kreativitet över till fritiden. Och så minns jag en sak som Leif GW Persson sa när han föreläste för min klass på Journalisthögskolan i mitten av 80-talet:

”Det finns två sorters misslyckade författare: De som kan skriva, men inte har något att skriva om. Och de som har något att berätta, men inte kan skriva.”

Klokt. Jag tillhör definitivt den första kategorin.

Ja, det tippar i alla fall tidningen The Economist, främst stor i England och USA. jag gjorde en kortintervju med polisprofessorn om detta:

The Economist förutspår att du blir nästa skandinaviska storsäljare efter Stieg Larsson – vad sägs?
– Att jag skulle bli en Larsson fyller mig med fasa, vi är så olika.  Jag har läst hans böcker med viss förtjusning och förstår hans popularitet: Han var hämningslös som berättare. Men inte så märkvärdig som författare.
– Jag skriver på ett annat sätt, i traditionen med mer politiskt orienterade deckare. Nu när trilogin om Palmemordet ska ut i USA och England har jag glädjande nog uppfattat det som om förlagen är förtjusta.
Vad tycker du om de svenska deckarna just nu?
– Jag har mina favoriter. Det finns det som är spännande, underhållande och välskrivet. En som skriver kolossalt bra är Åsa Larsson. Det irriterar mig bara att hon tar kål på tonvis med folk, det har jag sagt åt henne! Om man tänker på spänning och skiter i samhällsanalysen så gillar jag Roslund och Hellström och Jens Lapidus ”Snabba cash”. Sedan finns det de som är olidligt kommersiella och inte tar läsarna på allvar, det blir slarv och slafs.
The Economist nämner inte en enda svensk deckardrottning – varför, tror du?
– Får de bara korn på Åsa så… Nej, men i USA är de inte så lättflirtade, de har ju ikoner som Raymond Chandler och James Ellroy.
Namn: Leif GW Persson. Ålder: Nyss fyllda 65. Yrke. Författare, professor, kriminolog.
Familj: Hustru, sex barn, fyra barnbarn.

I dag hade jag precis duschat efter morgongympan på jobbet (varje torsdag, duktigt) när telefonen ringde, redan kl 8.30. Då tror man: make, mamma eller kompis.

Nej, det var Leif GW Persson som räddade min dag – hade försökt få tag i honom angående en intervju. Om vad märks på lördagens boksidor.

Så nu är det redan fixat. En något udda start på dagen. En bra, högeffektiv, sådan.