Alltså egentligen avskyr jag textreklam. Men jag måste säga att Månpocket och Bonnierpocket verka göra en bra sak nu när de börjar med klimatsmarta pocketböcker. Produktionen ska helt enkelt bli mer miljövänllig. Bland annat ska transporterna bli kortare, utsläppen minskas och de ska ge stöd till Världsnaturfondens klimatarbete.

Första boken, som kommer i april, är Mian Lodalens ”Tiger” (ett lästips, för övrigt).

Ja, ni läste rätt: bok-stimmen, inte boks-timmen. Det är nämligen som om olika genrer kommer i sjok.

Precis nyligen var det feministerna som rasslade ur sig böcker: Louise Boije af Gennäs, Maria Sveland, Mian Lodalen och Erica Jong.

Och så var det plötsligt tre män som skriver roligt (fast också allvarligt, ska tilläggas): Ian Mc Ewan, Erlend Loe och Bob Hansson.

Så ibland kan det bli konstigt med intervjuerna på boksidorna. Stimliknande. Den konspirationsteoretiske kan ana favörer från min sida.

Men snart kommer det säkert någon antifeministisk hemmafru och någon jättetråkig gubbe, så blir mixen bra igen.

Såg att Mian Lodalens nya roman ”Tiger” fick fin kritik i dag. Jag tipsade om den i Söndagsbilagan, den är verkligen läsvärd. Så här skrev jag i tipset:

Få kan skriva så roligt, modigt och samtidigt sorgligt som Mian Lodalen i sin nya bok. ”Tiger” bygger på hennes egen struliga tonårstid i Jönköping.
Mian Lodalen rör sig på ett lysande sätt mellan det tragiska i att vara ung, vilsen och oälskad, och samtidigt kaxig och gränsöverskridande. Hon skriver ovanligt modigt om tonårstjejers sexualitet. Rekommenderas för den som är trött på alla beskrivningar av pojkars spirande könsmognad!
Språket är drastiskt och fullt av kul slanguttryck.

Handling:
Det är 70-tal. Högstadietjejen Tiger bor hos sina fosterföräldrar och känner sig inte hemma någonstans. Utom med sina kompisar, som liksom hon struntar i skolan och lever för festande och galna upptåg.
Men långt inuti är Tiger skräckslagen för ”det dåliga” – hon börjar misstänka att hon blir kär i tjejer. Vad skulle Gud och alla andra säga då?

Det har varit tyst kring Louise Boije af Gennäs, som blev superkänd när hon skrev romanen ”Stjärnor utan svindel” om sitt förhållande med feministen och författaren Mian Lodalen. Nu är hon tillbaka med en ny roman, om ett kompisgäng i Stockholm.

Jag intervjuade henne i går, så läs gärna på boksidorna i Aftonbladet i morgon.

Roligt att intervjua någon som brinner så starkt för vissa ämnen: Klass, vänskap, kön och politik. Hon verkar rätt cool inför återkomsten i litteraturvärlden. Under sin paus från bokskrivandet hann hon gifta sig – med en man – och få två barn.