Nu har flera stora och mellanstora bokförlag varit här på redaktionen och presenterat sin utgivning från januari och framåt – kul!!! Det är så spännande med allt nytt, jag får lust att kasta mig över en massa korr på en gång. Ja, det är just vad jag ska göra också.

Några författare som kommer med nytt är Katarina Wennstam, Jan Arnald, Liza Marklund (som skrivit en deckare ihop med storsäljande amerikanen James Patterson) Susanna Alakoski – med Augustprisade ”Svinalängorna” ni vet. Och så längre fram: John Ajvide Lindqvist, Jo Nesbø, Maja Lundgren (som hamnade i blåsväder när hon namngav en massa kulturpersoner) och faktiskt: Björn Ranelid. Jo, nu kommer han med en bok också, som förlaget sa apropå att hans syns i så många andra sammanhang som inte har ett skvatt med författarskap att göra.

Har säkert glömt en massa viktiga, men detta var ett axplock. Dags att planera:

Förra veckan träffade jag Junot Diaz, som blivit fullkomligt överöst med priser för sin roman ”Oscar Waos korta förunderliga liv”. Bland annat Pulitzerpriset.
Han jobbade med boken i sammanlagt elva (!) år. Språket är väldigt speciellt, ett sammelsurium av olika språk, slang och dialekter.
Junot var en trevlig prick som älskar att resa runt och prata om boken. Han sa att Stockholm var fantastiskt vackert (denna årstid..? Jag undrar om han bluffade för artighets skull.)
Här är han:

Diaz är 40-år och förväntar sig att ålderskrisen lurar runt hörnet. Han bor i New York med sin tjej.
Här är den lilla intervjun:
Vad är det bästa och sämsta med framgången?
– Det bästa är att efter att jag fått Pulitzerpriset  – som alla vill ha – är pressen borta. Det är underbart. Nu kan jag skriva vilken smörja jag vill resten av livet, och det gör mig friare. Det sämsta är den exakta motsatsen: Att en del av mig trots detta vill skriva en ännu bättre bok. Ambitionen är en fiende, men förstås bra också.
Har du känt dig lika deprimerad, misslyckad och ensam som Oscar Wao någon gång?
– Alla har nog känt så, men inte lika mycket som Oscar. När man är ung är det vanligt att tycka att man är ett freak, ful och att livet är utom kontroll, men jag har skruvat det gånger tio i boken.
Bokens språk är ett flöde av engelska, spanska, slang och udda historier – ser det ut så i din hjärna?
– Ja, i huvudet dansar språken med varandra, det är mycket blandning där.  Men jag pratar ju inte så! Det tog enorm kraft och mycket arbete för att få ner berättelsen på papper. Det viktiga är inte orden egentligen, utan hur människorna i boken agerar.

Hej, varje vecka kommer jag att recensera två nya pocketböcker här. Men en bra bok blir ju aldrig gammal, eller hur?
Så här kommer några godbitar från förra året, i olika genrer:

Till mammor och systrar:
Lo Kauppi: Bergsprängardottern som exploderade. Drastisk, hemsk och komisk. Självupplevt om hur alkoholism och knark förstör en ung tjejs liv.
Maria Ernestam: Kleopatras kam. Tre vänner bildar ett företag som ska lösa folks problem. Även med mord..? Underhållning, relationer och spänning i originell mix.

Till pappor och bröder:
Cormac McCarthy: Vägen. Far och son vandrar i ett nedbränt, ödelagt USA där mänsklig godhet nästan utrotats. Fick välförtjänt Pulitzerpriset.
Carsten Jensen: Vi, de drunknade. Storslagen roman om hur sjömansliv påverkar flera generationer i en liten stad. Mäktigt om män till havs och kvinnor som blir kvar.

Till biografiälskaren:
Gregory David Roberts: Shantaram. Tegelstenstjock sidvändare om en förrymd fånges dramatiska upplevelser i Bombay. Otroligt driv i språket.
Barbara Biggs: Överlevare mot alla odds. Sexuella övergrepp i tonåren formar en ung, överintelligent kvinnas brokiga liv. Sorgligt och roligt samtidigt.

Till den samhällsintresserade:
Åsa Linderborg: Mig äger ingen. Om klass, familj och alkohol. Kärleksfullt och berörande om författarens uppväxt med sin pappa.
Roberto Saviano: Gomorra. Sanslöst genomarbetad berättelse om maffians inflytande. Skrämmande och modigt av Saviano, som nu lever med dödshot.

Till kulturkoftan:
Slavenka Drákulic: Till sängs med Frida. Fakta och fiktion om den mexikanska konstnären Frida Kahlo. Insiktsfullt om smärta och kärlek.
Lloyd Jones: Att tro på Mister Pip. En 13-årig flicka på en tropisk ö påverkas djupt av en vit man som läser Charles Dickens. Så här kan en bok förändra liv.

Till den litteräre finsmakaren:
Chimamanda Ngozi Adichie: En halv gul sol. 60-tal i Nigeria: Ett par tvillingsystrar och människorna runt dem drabbas av inbördeskrig i denna välskrivna berättelse.
Khaled Hosseini: Tusen strålande solar. Smärtsamt sorgligt om två kvinnor som gifts bort med samme grymme man. Internationell succé med snyftfinal.

Till den spänningssugne:
Thomas H Cook: Där livet gror. En familj lever lyckligt – tror de… Ett brott hos grannarna gör att allt krackelerar. Prisbelönt och omöjlig att sluta läsa.
Dennis Lehane: Ingenting är heligt. Det populära deckarparet Kenzie och Gennaro söker efter en försvunnen underskön dotter. Många överraskningar.

Till den relationsintresserade:
Hans Koppel: Vi i villa. Medelklassångest och statushets får huvudpersonen att balla ur. Mycket fyndigt om hur villaidyllens fina fasad rasar ihop.
Ray Kluun: En sorts kärlek. Man med cancersjuk fru är ständigt otrogen – liksom författaren själv var. Diskutera denna för att få fart på parmiddagen! Gråtvarning på slutet.