Läs gärna min intervju med författaren och DN-krönikören Bengt Ohlsson, som skrivit en ny roman ur en liten flickas perspektiv ”Syster”.
Här är intervjun.
Och här är Bengt:

Vi läser allt fler svenska författare, med inhemska miljöer. Särskiilt deckare. Det har en undersökning visat, enligt Forma Books Magazine.
Visst, ibland är det roligt att läsa om det som ligger nära, och det är kul att det går bra för svenska författare.
Men ibland tycker jag att man måste pigga upp sig med något från helt andra kulturer. Till exempel:
Chimamanda Ngozi Adichie: En halv gul sol. Om två tvillingsystrar under Biafrakriget.
En fantastisk roman som fått allt för lite uppmärksamhet!
Sedan är det otroligt att Khaled Hosseinis ”Flyga drake” och ”Tusen strålande solar” blivit sådana succér. Där kan vi snacka annan kultur!
Har ni tips på fler bra böcker från andra världsdelar?

Vinnaren av ”Olyckan” är utsedd.
Men här kommer några andra  – väldigt olika sinsemellan – boktips inför påskhelgen.
Inbundna från i år:

• Carl-Johan Vallgren: Kunzelmann & Kunzelmann. Vindlande roman som pendlar mellan andra världskriget och nutid, om en loser till son och hans far konstförfalskaren.
• Carlos Ruiz Zafon: Ängelns lek. För dig som gillade föregångaren, den suveräna ”Vindens skugga”.
• Karolina Ramqvist: Flickvännen. Exmodellen, gangsterns flickvän, funderar över sitt liv hemma i lyxhuset, medan mannen är ute på rån.
• Naja Marie Aidt: Babian. Novellsamling om männsikors drifter och ondska under den civilserade ytan.
• Marika King: Supernova. Helt färsk debut om en ung kvinna som gör superkarriär tills något händer… Underhållning med kvalitet.

Pocket från i år:

• Jens Liljenstrand: Paris-Dakar. Psykologiskt inträngande novellsamling om manlighetens många ansikten.
• Richard Yates: Revolutionary Road. En modern klassiker om kärnfamiljens våndor och ångest. Utsökt!
• Alaa al-Aswany: Yacobians hus. Egyptisk succé om människorna i ett hus i Kairo. Många livsfrågor avhandlas.
• Helena von Zweigbergk: Ur vulkanens mun. Pricksäker skildring av ett äktenskap på väg mot avgrunden.
• Jed Rubenfeld: Analys av ett mord. En riktig sidvändare om när en socitetsflicka mördas i sekelskiftets New York.

Vill du ha Ann Lagerhammars ”Olyckan” som jag skrev om i förra inlägget?
Motivera varför i en kommentar hit, bäst motivering får boken.

”Olyckan” är en spännande roman om en kvinna som blir vittne till en trafikolycka, där en ung kvinna hamnar i koma och en mystisk man springer från platsen…
Ann Lagerhammar, som tidigare skrivit ”Det som ögat ser” om en hermafrodit, är författaren.
Jag gjorde en kortintervju med henne:
Hur kommer du på dina karaktärer – i första boken en hermafrodit, i den nya en oälskad, olycklig kvinna?
– Idén om vad jag vill utforska kommer först. I den första romanen var det könets betydelse. I denna andra ville jag undersöka vad som händer med en människa som hamnar i en extrem situation. När Ina blir vittne till en bilolycka prövas hon som människa, och märker att hon inte håller måttet.
Varför skriver du om hemligheter bakom människors fasader?
– Det är oerhört spännande, och jag har blivit allt mer nyfiken på det ju äldre jag blir. När man är yngre vill man gärna kategorisera människor utifrån kläder, till exempel. Jag har kommit fram till att de bilderna ofta inte stämmer. Jag tror att alla människor är en komplex uppsättning av olika personligheter, att de spelar sina roller beroende på vilken situation de befinner sig i.
Finns det något som folk i din omgivning inte kan tro om dig?
– Ja, som alla andra bedöms jag utifrån mitt yttre, min hållning, mitt sätt att formulera mig. Många kan nog tro att jag är mycket mer kontrollerad och formell än vad jag i själva verket är. Den som har en allvarlig framtoning behöver inte alls vara allvarlig, utan kan ha humor. Liksom de som är skämtsamma inte alls behöver vara ytliga.
Ålder: 44 år. Yrke: Författare, översättare, bibliotekarie på deltid.
Familj: Man och två barn. Bor: Lund.

Oj, jag läser bara en enda bok just nu (mycket ovanligt): Marika Kings debutroman ”Supernova”. Den handlar om en ung kvinna med siktet inställt på superkarriär, pengar, märkeskläder och att bli BÄST. En riktig sidvändare hittills. Jag är hos mina föräldrar i Småland och latar mig, så nu blir det bloggpaus över helgen.

Att läsa i solsken och 15 plusgrader är helt ok!

Vilket lyxigt och kul jobb jag har egentligen. Den här veckan har jag läst  i dessa fem (ett par är jag klar med, tre har jag kvar i):

• Bengt Ohlsson: Syster. Om en liten flicka vars storasyster är försvunnen.
• Ann Lagerhammar: Olyckan. Hennes andra roman efter succédebuten om en hermafrodit.
• Marika King: Supernova. Kommande debutroman om en ung kvinna som får ett toppjobb efter Handels.
• Elin Lindqvist: Facklan. Kommande historisk roman om en revolutionär arbetargrabb.
• Jodi Picoult: 19 minuter. Ny på pocket om dödsskjutningar på en skola.

Fem mycket olika böcker, alla bra på sitt sätt. Vad läser ni just nu?

Romanen ”Boktjuven” har gjort internationell dundersuccé. I morgon ska författaren Markus Zusak (från Australien) prata på Kulturhuset i Stockholm.
För ett tag sedan gjorde jag en kortintervju med honom via mejl. Han verkar vara en väldigt begåvad och trevlig prick.
Här kommer intervjun:
Boktjuven, som handlar om en liten flicka under andra världskriget, har blivit en internationell storsuccé båda bland ungdomar och vuxna. Varför tror du?
– Jag ville skriva minnesvärda karaktärer och en vacker historia. Men succén blev en stor chock för mig. Ärligt talat trodde jag inte att någon skulle vilja läsa den . berättad av Döden, utspelad i Nazityskland, nästan alla dör, 550 sidor lång… Nu ser jag framför allt till att njuta av det här.
Du skriver om det goda och onda i människan. Varför?
– Det kändes naturligt eftersom det handlar om krig. När jag samlade historier från kriget insåg jag att det fanns många vackra ögonblick i en ful tid. Det krävdes stort mod av många för att överleva och för att ta risken att rädda andra. Jag lutar åt att människor kan välja att vara mer goda än grymma, och att det handlar om personliga beslut varje dag.
Varför valde du Döden som berättarröst?
– Det finns ett ordspråk att krig och död är bästa vänner. Döden fanns ju överallt under andra världskriget. Jag ville också göra Döden sårbar snarare än makaber och allsmäktig. Min tanke är att Döden berättar i ett försök att övertyga sig själv om att människor kan vara osjälviska.

Namn: Markus Zusak. Ålder: 33 år. Familj: Fru och dotter. Bor: Sydney, Australien. Aktuell: Gör internationell succé med ”The Book Thief” som kommit ut i 35 länder. Den finns också på svenska ( B Wahlströms.

Henrik B Nilssons kritikerrosade debutroman ”Den falske vännen” är en historisk berättelse som utspelar sig i Wien. Det verkar som om historiska romaner är på frammarsch – jag tänker bland annat på två andra författare jag intervjuat i år som också skrivit om originella män i dåtid: Carl-Johan Vallgrens ”Kunzelmann & Kunzelmann” och David Lagercrantz ”Syndafall i Wilmslow”. Kul att en del författare orkar grotta ner sig och göra jätteresearch om andra tider. Kolla gärna intervjuerna här intill!
Kommer ni på fler nya läsvärda historiska romaner?
Här är min kortintervju med Henrik B Nilsson (som för övrigt grundade deckarförlaget Minotaur, men har bytt till ”andra sidan”):
Hur känns det att ha fått så fina recensioner för debuten ”Den falske vännen”?
– Helt underbart och något omtumlande. Det har överträffat alla mina förväntningar. Eftersom jag jobbat som förläggare vet jag att man aldrig kan veta hur det går för en bok.
Varför valde du att skriva en historisk roman, bland annat om maktkamp inom katolska kyrkan?
– Det började med att jag hade en föreställning om en äldre man med käpp i Wien. Och i bakhuvudet hade jag att en vän – som är historiker – nämnt att Vatikanen haft något som liknande en underrättelsetjänst, som förföljde oliktänkande. Berättelsen blev ett sätt att sammanfoga de två bitarna.
Vad var svårast respektive lättast med att skriva?
– Svårast var kampen mot tvivlet, att våga tro på sig själv. Att lägga ned så mycket tid på en sak som man inte vet om det ska bli något av. Skrivande kräver tid och lugn och ro, och de här tre åren har varit omvälvande för mig generellt, eftersom jag fått två barn. Jag ville vara på två ställen samtidigt.
– Lättast var att motivera mig till att skriva. Ju längre man kommer från den romantiska bilden att texten kommer som en ingivelse, desto bättre. Det handlar om hårt arbete. Men att skriva har varit tusen gånger roligare än att vara förläggare. Det är det här jag vill göra.

På onsdag ska jag intervjua Bengt Ohlsson, som fick Augustpriset för ”Gregorius”, en suverän roman som är en vidareutveckling på Hjalmar Söderbergs fantastiska ”Doktor Glas”.
Nu har han skrivit en bok av ett helt annat slag. Den handlar om en flicka vars storasyster plötsligt är försvunnen. Den heter rätt och slätt ”Syster”.
Någon som tycker att jag ska fråga något särskilt? Välkomna med förslag!