Åh, vad jag blir sugen på att läsa om systrarnas Brontës romaner, nu när jag såg att Annes ”Agnes Grey” kommit på svenska för första gången. Jag hade en period när jag slukade allt av dem och deras föregångare Jane Austen. Det är något otroligt fascinerande över den tidens romantik, samtidigt som romanerna är så skarpsynta, samhällskritiska och extremt välskrivna.
Läs till exempel: ”Jane Eyre” och ”Vilette” av Charlotte Brontë, ”Främllingen på Wildfell Hall” av systern Anne, och så klart ”Svindlande höjder” av Emily. Bäst gör de sig på originalspråket.
Någon som har tips på litteratur i samma anda?

…som skrev fler hundra sidor fantastisk bok (tyckte han själv!) redan som barn. Så beskriver sig spanjoren Carlos Ruiz Zafón, vars fantastiska roman ”Vindens skugga” är Spaniens näst mest säljande roman genom tiderna, efter ”Don Quijote”. Jag intervjuade honom angående uppföljaren ”Ängelns lek” – läs här!

Dolda släktkonflikter, men också humor och excentriska typer. Sara Paborns debutroman ”Släktfeber” har fått fin kritik. Vill du vinna den?
Skriv några rader om din konstigaste familjemedlem/släkting så postar jag den till bästa kommentaren.
Jag gjorde en kortintervju med Sara Paborn, till vardags copyrighter, se här nedan:

Personerna i boken har en del egenskaper som inte alltid ses som så tjusiga – vilka är dina favoriter bland de fula egenskaperna?
– Självgodhet är underbart egentligen, det skulle jag vilja se hos fler kvinnor. Missunnsamhet är egentligen hemskt, men ändå kul på något sätt..! Likaså skadeglädje.
I romanfamiljen har alla sina invanda roller – vilken är din i verkligheten?
– Otroligt nog så tror jag att jag är den mesiga. Jag har alltid fått epiteten snäll och lite mesig. Det finns en del riktiga stjärnor i min familj, alla kvinnor är väldigt extroverta och starka. Jag är nog lite för mån om att bli omtyckt av alla.
Är det förflutna viktigt för dig, liksom för huvudpersonen i boken?
– Ja, jag skulle vilja prata mycket mer med personer som är födda i en annan tid. Det är jättesorgligt att man mest umgås med sin egen generation. Jag har alltid gillat tanter, och vurmar för gamla saker – den här lite smutsiga, bedagade glamouren. Att sitta i en gammal hammock med trögflytande likör, med ett parasoll som ger en känsla av Rivieran… Där finns något jag saknar, något oskuldsfullt.
– Vi lever i en jätteful tid nu, där vi verkar ha glömt bort skönhet och poesi.

I går recenserade jag i Aftonbladet en av världens mest sålda arabiskspråkiga romaner, som precis kommit i pocket: ”Yacobians hus”. Den skildrar människorna i ett hus i Kairo och är klart läsvärd. Jag måste erkänna att den var mycket mer frispråkig än vad jag trodde om en egytisk författare (Vilken fördom! Fy på mig). Den är skriven av Alaa al-Aswany, och när han var på Bokmässan i Göteborg gjorde jag denna kortintervju med honom:
Ditt språk är mustigt, du skriver bland annat om tortyr, sex mellan män och religiös fanatism. Finns det något du inte vågar ta upp?
– Nej, då går det inte att vara författare. Jag försöker penetrera livet i mina romaner, och det går inte om man ignorerar sådana mänskliga beteenden som politiska intressen och sexualitet.
Har du en mission som författare?
– Ja, alla författare har ett uppdrag. Jag vill kämpa mot stereotyper och våra fördomar om varandra, till exempel araber mot västerlänningar och vice versa, så att vi kan närma oss i stället. Genom litteraturen lär vi oss att se människor bortom sådant som politisk inställning och ras. Vi får se in i andras hjärtan, se dem som mänskliga varelser.
Boken beskriver människorna i ett vackert hus i Kairo. Många av dem tänker mycket på sig själva. Är människan egocentrisk tycker du?
– Ja, det är en del av den mänskliga naturen. Man måste tänka på sig själv. Det är normalt att fundera över hur olika situationer påverkar en, om man gör rätt eller fel. Speciellt fattiga människor är tvungna att vara egocentriska för att klara sig. Det är inte min sak att bedöma karaktärernas personlighet, däremot vill jag beskriva vad som ligger bakom deras beteenden: Varför handlar människor som de gör?
Namn: Alaa al- Aswany. Ålder: 51 år. Yrke: Författare, tandläkare. Familj: Fru och två döttrar. Bor: Kairo.

Nu dyker artiklar och inslag om Karolina Ramqvists bok ”Flickvännen” upp överallt. Kul att hon får så fin kritik för sin originella roman. Den handlar om en exmodell som går runt i sitt lyxhus och väntar på sin älskade, en grovt kriminell man. Jag intervjuade Karolina – om ni missade den intervjun så finns den här intill under Författarintervjuer 2009.

Jag läste ut Helena von Zweigbergks ”Ur vulkanens mun” i fredags, och gav den fyra plus i betyg – riktigt bra alltså! Här skildras ett djupfryst äktenskap där mannen surar och ser sig som den bästa föräldern, medan kvinnan har sms-sex och parerar makens humör genom att försöka vara trevlig fast hon pyser av ilska inombords. Och barnen – som de håller ihop för – är det synd om. Paret inbillar sig att en charterresa ska få relationen att tina, men så lätt går det inte…
Igenkänning för en del, varning för kärnfamiljen för andra.

David Benioff, 38, USA, har det bra just nu. Han har skrivit manus till filmen ”Flyga drake” som bygger på succéromanen med samma namn av Khaled Hosseini. Den har svensk premiär 28 mars. Och så har hans roman ”Tjuvarnas stad” blivit en storsäljare.

Nu finns den på svenska, och jag träffade honom när han var i Stockholm för att prata om boken. Han var supertrevlig, men lite bakis eftersom han varit ute och druckit snaps kvällen innan. Att vara manusförfattare till filmer och skriva romaner verkar vara ett ganska ok jobb. Han gillar bokskrivandet bäst, eftersom inte andra människor är inne och ändrar en massa i de texterna.
Min kortintervju med Benioff kommer i Aftonbladet på söndag.

Det roliga med det här jobbet – förutom att läsa otroligt många böcker förstås – är givetvis att träffa författarna.
Nyligen mötte jag till exempel den israeliske författaren Amos Oz, som flera gånger nämnts som Nobelpriskandidat. Jag undrade faktiskt om han skulle vara
helt blasé på journalister – han är snart 70 år och har skrivit över 30 böcker. Dessutom börjar hans nya bok med en författare som förbereder sig inför en trist författarkväll…
Men han var otroligt vänlig, proffsig och gav jättebra svar.
Snart ligger intervjun här på bloggen, nu får ni nöja er med att kolla hur han ser ut:

Ni kanske har läst Oz självbiografiska ”Berättelser om kärlek och mörker”? Den blev en supersuccé i massor av länder, och var verkligen en riktig BERÄTTELSE. Mycket bra!
Hans nya roman ”Rim på liv och död” är kort, mer humoristisk och i en helt annan stil. Inte lika bra, men helt ok. Han vill hela tiden skriva på nytt sätt.
Som vanligt var det massor jag inte fick plats med i artikeln. Till exempel hade jag velat skriva mer om hans trettio år i kibbutz, och hans äktenskap. Han träffade sin
fru redan som tonåring,och kibbutzlivet var ett gigantiskt kollektiv där alla visste allt om varandra.
Det var svårt att ta upp allt för mycket om konflikten Israel/Palestina – trots att han ivrar för fred är han ju ändå israel, och det kändes opartiskt att låta honom prata på för mycket.