Jag och och min man är verkligen mitt i de allra slitigaste småbarnsåren. Ni vet – konstant sömnbrist (cirka hundra nomadvandringar till olika sängar om nätterna), i princip noll egentid och ett ständigt pusslande för att få ihop livet. Lägg dessutom till att Rickard är bortrest halva tiden och vill, under de dagar han är hemma, hinna med kvalitetstid med oss, vännerna OCH göra ärenden och ta hand om allt det praktiska. Plus ge mig tid att jobba.

Allt det här klarar han med bravur, men man kan väl säga såhär: Att vi har en ledig dag ihop händer inte särskilt ofta. Alls.

Men för några dagar sedan stod vi helt plötsligt där, utan barn och hundra måsten och ba:
– Oj, hej. Ska vi umgås?

Först blev vi helt förbryllade. Solen sken och hela Berlin låg för våra fötter – hur sjutton skulle vi kunna välja bland alla de aktiviteter vi går och suckar efter hela tiden? Omöjligt! Sedan kom vi på att vi var hungriga, och då blev det ju enkelt.

Vi drog till andra sidan floden och åt frukost! På Rio Grande, som ligger alldeles invid Spree. Så himla bra val. Vatten (om än grönbrunt), utsikt över vackra Oberbaumbrücke åt ena hållet och tv-tornet åt andra, solstolar, tårpilar, ankor som guppade runt och var gulliga. Och god mat!

Hit ska ni absolut gå, och särskilt under de tryckande berlinska sommardagarna – när fläktar från vatten är en exotisk lyxvara.