Berlin är stort och för den som inte varit här tidigare är det verkligen inte lätt att veta vilken stadsdel som är bäst att bo i. Det här handlar ju förstås om vilket Berlin du är ute efter –  din upplevelse av stan kommer att bli väldigt olika beroende på vilka områden du väljer att röra dig i. Jag har gjort en guide!

Om du vill bo i det Berlin som är jag så kär i –  kullerstensgatorna, de gamla vackra husen, det brokiga, livliga, flummiga: Bo i Prenzlauer Berg, Friedrichshain, Neukölln, Mitte eller Kreuzberg.

Längtar du efter att bo mitt bland de stora, klassiska sevärdheterna som Gedächtniskirche, KaDeWe, Berliner Zoo och fika på de tyska toppolitikernas favoriter, som t ex Cafe Einstein: Bo i Charlottenburg eller Schöneberg.

Vill du känna den internationella pulsen, gärna i närheten av partygator: Bo i Kreuzberg eller Neukölln.

Vill du umgås med Berlins hippa kulturelit och ha stort utbud av gallerier, shopping och bra restauranger runt knuten: Bo i Mitte.

Vill du hänga med Berlins hipsters och mest ägna er åt det senaste och coolaste: Bo i Neukölln.

Vill du uppleva Berlin nattetid, på klubbar och ruffiga queerbarer:  Bo i Friedrichshain.

Vill du bo i ett barnvänligt område, med lekparker och barnkaféer i vartenda gathörn: Bo i Friedrichshain eller Prenzlauer Berg.

Så, bara att att boka!

 

 

Medan barnafadern tog igen sig efter en lång flight från Asien i går passade jag och barnen på att göra en liten utflykt. Till Stralau! Det är ett ganska konstigt ställe alldeles i utkanten av Friedrichshain. En halvö som går ut mitt i floden, där splitternya hus varvas med ruiner.

Här är till exempel några flashiga nya…. (Nej, vädret var inte det bästa. Men mest är det min jäkla kameralins på mobilen som är repig. Riktigt såhär dimmigt var det inte.)

Och här ett gammalt, trasigt och övergivet. Ett av många.
Men det var inte för att titta på hus vi åkte dit (även om jag tycker att det är rätt kul).

Det var ju till den här vi ville!

Och den här!

Det finns ingen info om det på nätet, men fram till den 25 maj håller Circus Berolina ett helt gäng hoppborgar uppblåsta på Glasbläserallee (alldeles i början av halvön, sett från fastlandet. Går inte att missa!).

Det verkar som att många svenska barnfamiljer har upptäckt att Friedrichshain är en himla bra stadsdel att bo i under semestern här – och för er är det här ett toppentips när ni behöver varva vuxenaktiviteterna med något kul för ungarna. Det är för övrigt ett mycket effektivt sätt att få dem att somna sött, och snabbt, på kvällen sen. Hoppa på bara, ungar!

Pris per barn (över 2 år) är 7 euro. Vuxna betalar 3 euro och ja – vi får också hoppa.

Kombinationen småbarnsmamma/frilansare är inte lätt i vanliga fall, I’ll tell you, men just den här tiden på året är den banne mig extra svår. Förskolelediga dagar hela tiden! Gaa! Inte för att jag inte gillar att vara med mina barn, men det är onekligen lättare att njuta av det när man inte har sjuttiotre miljoner ogjorda jobbsaker som pockar på.

Nåväl, sånt är livet och jag lyckades i alla fall hitta en lucka för att pipa iväg en stund på första majfesten i Kreuzan i förrgår. Här är några bilder! Tagna i alla hast, men ändå.

 

Det snackas ju ofta om att Berlin är en kreativ stad. Full av experimentlusta, lekfull energi och, inte minst, mer eller mindre professionella konstnärer. Och allt det där stämmer. Hyrorna må öka i en rasande fart, men än så länge kryllar den här stan av folk som vågar prova sina idéer – och visa upp dem. Om inte på ett galleri eller en scen så på sina balkonger, på trottoarerna, marknaderna, husväggarna, klubbarna, kaféerna, nätet…

Vissa saker är hur konstiga som helst, andra helt fantastiska. Men det är inte kvaliteten på alstren som är det viktiga i sammanhanget, det är att så många gör det de drömmer om. Den tillåtande atmosfären. Att det inte är så sablans prestationsinriktat här.

Att leva mitt i allt det här är verkligen en ynnest, och jag tror faktiskt att det har gjort mig mer modig. Jag har flera stora och spännande projekt på gång just nu och även om jag självklart hoppas att de ska bli supersuccéer allihop så är det verkligen inte hela världen om det inte blir så. Det viktiga är att jag gör, att jag provar. Att jag inte stannar vid att bara drömma. Att jag vågar vara den jag är, fullt ut.

 

 

 

I går kom jag äntligen i väg till Prinzessinnengärten. Det är ett urban gardering-projekt, alltså ett ställe mitt i stan som förvandlats till en plats för odling. Det grundades 2009 när ett gäng kompisar, aktivister och grannar i området tillsammans bestämde sig för att det var bättre att göra något vettigt av den trista ödetomten än att bara låta den stå.

Odlingarna är i lådor, plastsäckar och stuprör (!!) och ett stort pumpsystem sköter vattningen. Mitt i trädgården ligger ett lummigt kafé, vi beställde en jättegod pizza med lök och blåmöggelost. Den som blir trädgårdsinspirerad kan köpa sticklingar, grönsaker och kryddor i den lilla butiken.

Helt plötsligt dök Linda upp, som skriver den utmärkta bloggen So, I live in Berlin. Hon är vegan och delar ofta med sig av härliga recept (bland annat en helt vansinnigt god vegansk bolognese. Tips!).

Alldeles invid den stora rondellen vid Moritzplatz i Kreuzberg ligger det. Gå dit vetja.

Några lugna demonstrationståg, ett par plakat och någon som talar i en park – glöm det. Här i Berlin är det fullt ös medvetslös under första maj som gäller. Å ena sidan bråk och kravaller, hundratals poliser i full skyddutrustning, glassplitter och brinnande bilar – å andra fest och musik, massor av kul happenings och glada människor.

Vill du se Berlins majfest med egna ögon – sikta på Oranienplatz i Kreuzberg i morgon. Var beredd på extremt mycket folk och akta dig om det ser ut att kunna bli våldsamt.

 

De vackra dagarna fortsätter och det gäller att passa på att njuta har jag hört, det ska bli kallare till helgen (så ta med en extra tröja alla ni som ska hit i helgen! Ni är några stycken, verkar det som – det är fullbokat på nästan alla hotell rapporterade en bekant i Sverige).

Den här veckan är min superjobbpartner, fotografen Hanna Skoog, i stan. Det firade vi i går med att smida planer ihop på vårt favoritkafé här i kvarteret, Silo.

Det är förresten ett av få riktigt poppis kaféer där det fortfarande är helt okej att fälla upp sin dator, många ställen har slutat att erbjuda wlan och vissa har till och med infört laptopförbud. Så kan det bli i en stad som kryllar av start ups, frilansare, författare in the making och allmänna laptopnomader.

Hur som helst, när kaffet var urdrucket tog vi en cykeltur till Hackescher Markt, åt lunch och drack världens godaste juicer på Spreegold,

Och provade några nya glasögon på Coblens Augenoptik. Mycket snyggt där!

Och sedan hem igen för mer jobb framför datorerna. En helt vanlig dag, helt enkelt. Fast extra fin eftersom Hanna var med förstås.

Och yes, det är hon som tagit bilderna (förutom min mobilbild från Silo. Ja, jag har två mobiler. Båda är dock kassa, fast på olika sätt).

 

Har jag redan berättat om hur otroligt skönt det är att vara tillbaka i Berlin efter veckorna i Sverige? Ja? Äsch, jag berättar igen: DET ÄR SÅ DJÄVULUSISKT SKÖNT!

Jag ska säga som det är. Sverigetiden var lite av ett test. Ett Stockholmstest för att se om ”åh, det är ju här vi ska bo!”- känslan skulle komma.

Det gjorde den inte.

Däremot var jag evinnerligt stressad. Nästan hela tiden. Visst, det beror ju såklart mycket på att allt blir så komprimerat när vi bara har en kort period på oss. Extra många att träffa, extra mycket att organisera, extra mycket åkande hit och dit. Men ändå. Vi har många människor att ta hänsyn till i Stockholm, många att hinna med, många relationer att vårda. Som vi vill vårda.

Det blir helt enkelt mer av allt i Stockholm. Plus att jag tycker att det känns som att tempot där generellt sett är bra mycket mer uppsnurrat än det i Berlin. Det verkar som om alla vill hinna med så mycket! Prestera på jobbet, bo flott, vara snygga, träna flera gånger i veckan, äta rätt, shoppa rätt. Och dessutom hinna vara bra vänner, partners och föräldrar. Herregud, jag blir trött bara jag tänker på det.

Och vet ni vad, det där snurret är inte jag så intresserad av. Inte just nu i alla fall, kanske aldrig.

Så, min slutsats: Jag älskar Stockholm, min vackra, vackra hemstad. Min förstastad, staden där jag blev vuxen. Men vi fungerar inte särskilt bra ihop. Har nog aldrig gjort, faktiskt. Kanske var det därför jag föll så pladask för Berlin?

Lugna, sköna Berlin. Här mår jag bra.

 

Ni har väl inte missat att den kinesiska superkändisen, konstnären och regimkritikern Ai Weiwei har sin största utställning någonsin här i Berlin just nu? Jag ska förstås dit. Vet bara inte riktigt när ännu. Så mycket som ska hinnas med den närmaste tiden!

Som första maj till exempel. Jag har, hör och häpna, har aldrig varit med på det världsberömda första maj-firandet i Kreuzberg. Så i år bara måste jag gå, trots att jag blivit varnad för trängsel, bråk och fylla. Det går liksom inte att ha bott i Berlin i massor av år utan att ha sett partyt med egna ögon.

Och apropå Kreuzan så längtar jag till Prinzessinnengarten. Urban odling-projektet mitt i stan. De har ett kafé också. Måste bli en fika där snart.

Det är bara det där med tiden, som sagt. Men det ger sig.

 

 

 

 

För er som vill göra något litet extra här i Berlin. Och eventuellt kola vippen på kuppen.

Närå, att slänga sig ut från skyskrapan vid Alexanderplatz ska vara helt säkert, enligt företaget som ordnar med det. Jag fyller snart år – kanske är det det här jag borde önska mig i present?

Eller inte.

Kostar 79,90 euro per flygtur.