I bland är det skönt att slippa vara uppe till soluppgången för att kunna dansa till klubbmusik. Varje söndag hela sommaren är det picknick-häng i en park på berget Montjuïc, samtidigt som lokala och internationella dj:s spelar elektronisk musik fram till 23-tiden.
Evenemanget heter Piknic Electronik och konceptet finns även i Montreal i Kanada.
Du kan ta med egen mat eller köpa där, alkohol får man däremot bara dricka från baren. Det finns även barnaktiviteter och man tar sig lätt hit med bergbanan från t-banestoppet Paral·lel. Inträdet ligger på 11 euro och partyt drar igång runt klockan 13.
Det görs mycket vin i området kring Barcelona, vilket är en bra ursäkt för att komma ut på landet. Torres är störst, men vingården är så turistanpassad att den blir lite opersonlig.
Om man inte hyr bil och organiserar sig lite i förväg kan man hoppa på någon av de många turer som ordnas till vackra, mindre vingårdar i regionen. Till exempel den medeltida borgen Oller del Mas som man kan ta sig till via den här sidan.
På www.viemocions.com finns fler utflykter, bland annat om man vill upptäcka vindistrikt till cykel.
Under högsommaren blir playan inne i Barcelona överfull och ganska stökig. Perfekt om man är ute efter fest, liv och rörelse – men en avstressande heldag på stranden får man bäst utanför stan. Både norr- och söderut ligger vackra badplatser där vattnet är renare och klarare. Ta till exempel pendeltåget, Rodalies, mot Maçanet/Massanes. Järnvägen går längst havet så man kan hoppa av vid den strand som ser mysigast ut, till exempel Ocata eller Calella. Missa inte heller supersöta fiskebyn Sant Pol de Mar.
Nu jublar Barcelonas alla kulturälskare. Grec-festivalen är nämligen igång och under hela juli månad bjuds det på mer dans, musik, teater och nycirkus än vanligt i den katalanska huvudstaden.
De flesta aktiviteterna sker uppe på berget Montjuïc och två av flamencomusikens största namn uppträder under festivalen: Diego el Cigala (10 juli) och Kiko Veneno (31 juli).
Picassomuseet i Barcelona fyller 50 år i år och det firar man med att ställa ut konstnärens självporträtt. Fram till den första september kan man beskåda de 90 verken. Det första målade han redan som 14-åring, det sista året innan sin död 1973.
Pablo Picasso föddes i Málaga men läste på konstskola i Barcelona under åren 1895-1904. Under den tiden satt han ofta och hängde med andra avantgardistiska konstnärer på restaurangen Els 4 Gats som fortfarande finns kvar.
Picassomuseet, som ligger på Carrer de Montcada i el Born, är omåttligt populärt och köerna ofta långa. Försök därför vara där vid öppning kl 10, eller helst en stund innan.
Spanien har sin egen champagne. Den heter cava och produceras framför allt i Katalonien. Så missa inte att beställa in ett glas eller varför inte en hel flaska när du är i Barcelona, det går att göra på de flesta barer och restauranger.
Tidigare i år samlade jag mina favoritställen i en guide till de bästa cava-barerna i Barcelona.
I går var jag på ett av dem igen, Can Paixano eller ”la Xampanyeria” – champagneriet – som det kallas i folkmun. Men det här kvartershaket är något helt annat än de eleganta barer som ofta förknippas med champagne. La Xampanyeria påminner mer om en stimmig saluhall där man får armbåga sig fram till disken för att beställa ett glas bubbel som dricks på stående fot.
Atmosfären är alltid livlig och klientelet är en blandning av unga Barcelonabor, Lonely Planet-resenärer och kvarterets pensionärer.
I matväg är det smörgåsar med olika köttpålägg eller ost som gäller. Allt till väldigt bra priser. Cavan serveras i gammaldags champagneglas med bred, låg kupa. Obekräftade myter gör för övrigt gällande att dessa glas skulle ha formats efter Marie Antoinettes bröst.
La Xampanyeria ligger på Carrer de la Reina Cristina 7, tio minuter från stranden i Barceloneta.
Barcelonas största sevärdhet är basilikan Sagrada família, arkitekten Antonio Gaudís ofullbordade mastodontverk. Vad färre känner till är att Gaudí även designade en annan, betydligt mindre kyrka strax söder om Barcelona. Den kallas Gaudís krypta och ligger i Colònia Güell, en av de tidstypiska kolonier som uppstod kring textilfabrikerna i Katalonien under slutet av 1800-talet.
Industrimagnaten Eusebi Güell var ett stort fan av Gaudí och möjliggjorde hans konstnärliga skapande. Den före detta kolonin är i dag ett pittoreskt art nouveau-inspirerat bostadsområde med runt 800 invånare. Husen påminner även lite om Vilda västerns låga byggnader. På huvudtorget tronar herr Güell himself.
Gaudís krypta uppfördes nyligen på UNESCO:s världsarvslista.
Om man vill göra en utflykt till kryptan, som ligger 20 minuter från centrala Barcelona, gör man det bäst genom att hoppa på pendeltåget (ferrocarriles) från Plaça Espanya och åka till stoppet Colònia Güell. Det ligger en mysig kvartersrestaurang nära kryptan som heter El Capritx.
Nu har den riktiga sommarvärmen äntligen kommit till Medelhavet efter den svalaste våren i mannaminne i Barcelona. Då känns det naturligt att söka sig mot vattnet och när det börjar bli mörkt på stranden är den spektakulära vattenshowen vid Plaça Espanya ett hett tips. Vatten, ljus och musik är ingredienserna i det gratis sommarnöjet Fonts de Motjuïc.
Fontänen Font Màgica de Montjuïc byggdes i samband med världsutställningen i Barcelona 1929. Namnet betyder ”magiska fontänen” och den ligger vid foten till berget Montjuïc, precis nedanför katalanska konstmuseet. Bra ståplats har man på gångbron över gatan Maria Christina där jag har tagit den här bilden. Uppe på köpcentret Las Arenas takterrass vid Plaça Espanya är utsikten också fin. Nu under sommarhalvåret ges showen torsdag till söndag sex gånger per kväll mellan 21-23.30. Tiderna varierar lite under övriga året.
Varje show pågår mellan 10 och 15 minuter och musiken som spelas är i år bland annat klassisk, radiohits från de senaste årtiondena och soundtrack från olika filmer.
Trots att kvällarna är ljusa så här års är det en häftig upplevelse även om man går dit innan det blivit riktigt mörkt.
Adress: Plaça Carles Buïgas, 1
T-banehållplats: Espanya. Därifrån är det bara att följa folkströmmen.
Frukosten i Spanien burkar inte vara speciellt stor, förmodligen för att man fortfarande har fullt upp med att smälta gårdagens middag. Men när det blir dags för lunch vid tvåsnåret är det däremot på allvar. Menu del día –”dagens”– är i Spanien en prisvärd, trerätters måltid där det ingår bröd samt vin, öl eller annan valfri dryck.
På 60-talet lagstiftade diktatorn Franco om att alla restauranger i landet skulle erbjuda lunch bestående av förrätt, huvudrätt och efterrätt. Tanken var att arbetarna skulle kunna äta sig ordentligt mätta till ett rimligt pris. Även om Franco nu är borta sedan länge har traditionen blivit kvar.
Trerätterslunchen kostar i dag mellan 7 och 15 euro inne i Barcelona och många restauranger skriver ut pris och dagens rätter på en griffeltavla. Det går alltid att beställa från den vanliga menyn också, men det är helt klart en bättre deal att be om att få el menu del día.
Förrätten, primer plato, består av ett antal alternativ där man väljer ett. Ofta är det sallad, soppa eller skaldjur men bara restaurangens fantasi sätter egentligen stopp.
För huvudrätten, segundo plato, gäller samma princip. Här är det fisk, kyckling eller kött. Kanske en paella eller fideuà – paella gjord på pasta istället för ris.
Till efterrätt brukar det också finnas ett antal alternativ. Passa på att testa någon av de lokala katalanska efterrätterna crema catalana eller mel i matò. Den tidigare påminner om crème brulée, den senare kan jämföras med honung och kvarg.
I det fasta priset ingår dessert eller kaffe. Vill man ha båda får man betala lite extra. Bra att veta då är att kaffet inte kommer till efterrätten, utan efter. Så om man som svensk vill få i sig sin kaffe och kaka samtidigt gör man bäst i att uttryckligen be om det.
Nästan 40 år efter diktatorns död lever hans matpolitik alltså fortfarande kvar.
För att få en fin utsikt över Barcelona är det populärt att åka upp till berget Montjuïc. Namnet betyder för övrigt judiska berget på katalanska och heter så eftersom det låg en judisk begravningsplats här förr.
Antingen tar man sig hit med linbanan från Barceloneta eller med bergbanan från tunnelbanehållplatsen Paral·lel. Har man lite stuns i benen kan man också promenera upp utan större problem.
En bit bort från den fantastiska utsikten på uteserveringen Miramar ligger en fascinerande kaktuspark som många missar. Den är väl värt ett besök för att titta på alla de vackra, roliga och konstiga taggiga små typer som växer där.
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.