Det är lätt att vara efterklok – men åh, så roligt! Därför bad vi de coolaste, tuffaste och smartaste kändiskvinnorna vi känner att lista vad de önskar att de hade vetat när de var 20 år.
Den här veckan: Gry Forssell. 

av KATARINA WENDELIN

”Att bostadsmarknaden i Stockholm inte skulle stanna på 10 000 kronor kvadraten”
– Jag har inte gjort någon stor miss på bostadsmarknaden men det hade varit fint om jag vetat att det skulle gå som det gick. Nu står jag här och gapar i stället – ”Va, en miljon per RUM?”. Om jag vetat hade jag köpt på mig en himlans massa lägenheter men jag dubblade ändå värdet på min första. Tänk så mycket tid jag ägnade åt att räkna på räntor och måla upp olika scenarion för att veta om jag ­skulle kunna bo kvar. Hade jag vetat hade jag funderat på något annat.

”Att kompisrelationer man får i vuxen ålder inte håller livet ut”
– Det är lätt att få för sig att vänner man får i vuxen ålder ska utvecklas till livslånga vänskaper, men så blir det väldigt sällan. Jag kunde tro att nu skulle min nya vän och jag vara bästa vänner för resten av livet men så är det inte riktigt. Jag har lärt mig att det är mina gamla vänner som är mina riktiga vänner. Jag vet var jag har dem och vi behöver inte höras av jätteofta, vi vet att vi är kompisar även om vi kanske glidit ifrån varandra ibland. Jag har ­naturligtvis vänner jag träffat i vuxen ålder men de är väldigt få. När man är mitt i en ny kompisrelation så är det lätt att tro att det här ska vara för evigt, det är lite som att vara nykär. Man ­måste jobba hårt för att få det att hålla och det kanske är en gammal och sliten ­klyscha men det tar lång tid att få ­gamla vänner.

”Att jag inte behöver få alla andras ­godkännande”
– Jag växte upp i en liten stad där man inte skulle tro att man var någon, inte skulle sticka ut och där det var viktigt att ingen snackade skit om en. Om man hörde att någon pratade om en så var det katastrof, en mardröm! När jag ­flyttat från Luleå och kom hem igen så var jag mån om att prata med alla och visa att jag var ”normal” med alla – det tog sådan tid och energi! Plötsligt slog det mig att jag inte ens kände vissa av de här människorna, jag skiter väl i vad de tycker! Om jag inte har tid eller lust att prata och de tycker att jag är konstig så är det helt okej, jag behöver inte andras okej-stämpel i röven utan klarar mig ­ändå. Klart att man vill att alla ska gilla en, men det är okej om det inte är så.

”Att jag kan säga nej för att jag inte har någon lust – men att man lär sig av mindre lyckade saker också”
– Man måste inte hitta på en orsak när man tackar nej, det är bara att säga att man inte vill för att man vill vara hemma i stället eller helt enkelt inte har någon lust. Nu låter det som att jag tackar nej till allting men jag har ju tackat ja till mindre lyckade saker också, som när Hannah Widell och jag var programledare för ”Harem” på TV3. Det var inte världens bästa program men jag lärde mig jättemycket av min medverkan, på precis samma sätt som alla för­hållanden man haft format en till den man är i dag. Jag skulle ju inte sitta i bilen på väg hem från sommarstugan i Luleå med Alex, Vincent och Nikki i dag, om det inte hade varit för allt som varit.

”Att alla killar vill ligga”
– Min man Alex säger att jag borde ha vetat hur bängkåta alla killar var när de var 20. Jag häpnar när jag hör mina killkompisar berätta om hur de var – de tänkte bara på att ligga och det fattade inte jag. Det här önskar jag att alla tjejer som är 20 visste.