EM är över och semester tar vid. Ja, så är det faktiskt. Efter fyra veckors jobb utan ledighet loggar jag nu ut i ett par veckor – med förbehåll för att det faktiskt kan dyka upp ett eller annat inlägg under den tiden också.

Innan jag trycker på off-knappen har jag några konstateranden att göra:

1) Nilla Fischers fina EM tog henne hela vägen till Champions League-mästarna Wolfsburg. En minst sagt intressant utmaning för Linköpingsbacken som blir klubbkompis med en handfull nyblivna europamästarinnor; Almuth Schult, Luisa Wensing, Josephine Henning, Lena Goessling, Nadine Kessler.

2) Tyresö förlängde kontraktet med både Caroline Seger och Sara Thunebro. Att de ville förlänga med Seger var väl tämligen självklart, men jag var inte alls lika säker på att klubben hade för avsikt att behålla Thunebro säsongen ut.

3) Det har redan skrivit som ett stort damallsvenskt intresse för norskan Caroline Graham Hansen. Om hon kommer till Sverige redan den här säsongen återstår att se, men jag skulle bli mycket förvånad om inte ett antal andra EM-spelare hamnar i Damallsvenskan nu under sensommaren.

4) Det svenska landslaget ”hyllades” (eller tackade för det stöd man fått) mellan finalhalvlekarna mellan Tyskland och Norge. Som jag skrev ser jag landslagets gest lika mycket som ett sätt att locka publik till finalen som ett uppriktigt sätt för laget att ge tillbaka till publiken.

Med facit på hand så blev ”jippot” en succé – och ett härligt sista möte för fansen med spelarna den här sommaren.

Dock står jag fast vid åsikten att det faktiskt inte fanns mycket att hylla. Sverige gjorde vad man skulle och förväntades göra i mästerskapet – varken mer eller mindre.

Pia Sundhages utmaning blir att vässa det svenska spelet ytterligare (hur tänker jag inte gå in på här och nu) för att i VM om två år klara av att slå bättre rankade landslag.