En fotskadad Kosovare Asslani tränade på egen hand och Kristin Hammarström var tillbaka i träning efter skada. Det var bilden som målades upp från Falkenberg i går. Men verkligheten var faktiskt inte så dramatisk.

Det svenska landslaget står med all rätt i fokus just nu. Det är precis så det ska vara för ett blågult landslag som tagit sig till kvartsfinal i ett EM på hemmaplan.

Låt vara att vägen genom gruppspelet har varit ganska lätt och spelet, om man verkligen ger sig tid att dissekera det – både tekniskt och taktiskt, har varit klart endimensionellt och i vissa avseenden gammeldags. Den diskussionen kräver ett eget inlägg som jag sparar till senare.

Nu är det mediabevakningen av Pia Sundhages blågula gäng som gäller. I en EM-vardag där varje passning, varje enskilt skeende och varje närkamp tolkas och tyds jagas det nyheter och vinklar hela tiden.

Det är full cirkus vid sidan av fotbollsplanen där vi i media jagar information och nyheter – och i brist på bröd äter limpa.

Så var det i går, det sistnämnda alltså. Båda kvällstidningarna och ett antal dagstidningar rapporterade om Kosovare Asllanis egenträning till följd av den fotskada som hon ådragit sig och att målvakten Kristin Hammarström var tillbaka i träning igen.

Men ”Kosse” tränade faktiskt med övriga laget större delen av träningen och körde bara tillsammans med landslagsfysiologen Helena Andersson under spelmomentet, då som en försiktighetsåtgärd.

Om det hade varit match hade Asllani utan problem kunnat medverka. No doubt about it.

Lika intressanta var egentligen uppgifterna om att Kristin Hammarström var tillbaka i träning efter sin skada. Tillbaka? Hammarström blev visserligen stämplad på handen i matchen mot Italien, men har kunnat träna alla pass under mästerskapet och bekymrades inte mer i går än  vanligt. Hennes ”tuffaste kamp” var den mot det ömmande blåmärke som hon fick från en italiensk sula.

Det fanns egentligen inte särskilt mycket att skriva hem om från landslagsträningen i går, men med rätt vinklar och tajta fokus så blev det nyhetsstoff ändå.

Så funkar vår vardag och vår verklighet. Ibland blir små saker stora och ibland blir stora saker små, men att vi följer landslaget råder det verkligen ingen tvekan om.