Tyskland är den verkliga stormakten inom europeisk damfotboll. Sju EM-titlar på åtta försök, varav fem i följd, talar sitt tydliga språk. Ett sjätte guld i rad blir det nog inte.

Jag trodde att Tyskland skulle komma tillbaka med besked efter missräkningen i VM på hemmaplan 2011 och den missade OS-turneringen i fjol, men det tror jag inte längre.

Det där tunga, orubbliga och nästintill oslagbara Tyskland som kammat hem den ena EM-turneringen efter den andra är historia. Silvia Neid basar inte längre över en maskin som maler sig genom ett mästerskap, hon coachar ett skadedrabbat, ungt och ojämnt landslag som är mitt i en generationsväxling.

Jag skulle därför vilja påstå att Sverige knappast får en bättre chans att skicka Tyskland ut ur ett mästerskap än den man har på Gamla Ullevi på onsdag.

Visst, jag är medveten om att det är för tidigt att ropa hej, men faktum är att det tyska spelet inte imponerat över huvud taget så här långt.

Sprungit och dansat
Sverige å sin sida har sprungit, skjutit och dansat sig fram till semifinal. Anfallsspelet har varit fartfyllt och utdelningen närmast fantastisk. Vi snackar om effektivitet på allra högsta nivå.

Samtidigt ska man ha klart för sig att det svenska laget ännu inte har testats riktigt rejält, förutom i öppningsfajten mot Danmark – och då fick man problem.

De övriga matcherna har varit enkla. Finland var en munsbit, Italien ett lättforcerat hinder och Island en bagatell.

Nu väntar ett Tyskland som helt säkert kommer att sätta Sveriges backlinje på prov. Ett tyskt landslag som kommer att försöka såra Sverige med bollar bakom den blågula förvarslinjen och därigenom tvinga Nilla Fischer och Charlotte Rohlin att bli felvända.

Den utmaningen hade helt klart varit för tuff för fyra år sedan, men efter att ha sett det tyska landslaget i den här turneringen så känns testet klart mer överkomligt nu.

Min känsla är att Tysklands storhetstid är över och att en ny dito inte är här riktigt än. Det om något talar för svensk seger på onsdag, särskilt om anfallsspelet kan vara lika tempostarkt, spelarna lika löpvilliga som man var första 20 minuterna mot Island och effektiviteten lika hög som tidigare i turneringen.