Så blev det till sist som jag kunde avslöja dagen före julafton – landslagets januariläger ställs in.
Och vad kan landslagsledningen med Marika Domanski Lyfors i spetsen annars göra?
Med spelare från tio damallsvenska klubbar borta från samlingen är beslutet att ställa in det enda rätta.

Att det finns en spricka mellan klubbarna i Damallsvenskan och landslagsledningen blir allt mer tydligt. Redan innan jul kunde jag skriva om att det planerade januarilägret skulle ställas in. Information som visserligen fick revideras i går när uppgifter om att förbundskapten Pia Sundhage kallat spelare till ett läger 12-16 januari nådde mig – men till detta kom också nya uppgifter.

I samma inlägg kunde jag nämligen berätta att tio av Damallsvenskans tolv klubbar skulle välja att bojkotta lägret. De skulle helt enkelt inte skicka sina spelare till samlingen – vilket de heller inte har skyldighet att göra eftersom det inte ska spelas någon landskamp.
Och det är just den bojkotten som ligger till grund för landslagsledningens beslut att ställa in det tänkta januarilägret.

Det finns många olika sätt att se på den uppkomna situationen, men jag tänkte försöka förhålla mig ganska neutral till den i det här blogginlägget.

Men oavsett vilken sida man väljer att stå på så är det lätt att se att det råder en rejäl intressekonflikt mellan klubbarna och landslaget , vilket inte är positivt för svensk fotboll.
Därför är det viktigt att den uppkomna situationen inte leder till en ännu sämre att relationen mellan parterna, utan att den istället förbättras – och det helst omgående