Det har gått några dagar sedan Sverige fick sig en rejäl käftsmäll av Frankrike i Amiens, men intrycken från matchen kvarstår.
Sveriges insats var inte bra, den var till och med riktigt långt ifrån bra – och avsaknaden av en tydlig spelidé lyste igenom.

Jag har legat lågt efter Sveriges förlust mot Frankrike i lördags. Inte för att jag inte haft tankar om matchen, utan för att jag jobbat enormt mycket med Sportbladets mastiga OS-sändningar.

Men nu, under en någorlunda ledig dag, vill jag ändå dela några av mina tankar från förlustfajten.

Att förlora mot Frankrike är i sig ingen katastrof, det ska man komma ihåg. Men det svenska spelet var riktigt svagt, (för svagt), matchplanen ihålig och de individuella prestationerna bleka.

Och även om man bortser från undanflykter som att några betydande spelare saknades och att de svenska spelarna är mitt inne i en hård uppbyggnadsperiod medan fransyskorna är halvvägs in i sin säsong så kan man faktiskt ställa högre krav på den blågula insatsen.

Den som såg matchen kunde inte undgå att se att den blågula elvan blev utspelad, utmanövrerad och stundtals totalt överkörd.

Efter att ha sett matchen i efterhand tycker jag att det står klart att landslaget famlar lite i mörker och faktiskt saknar en tydlig spelidé – och att man har ett Herkulesjobb kvar att göra för att sätta en stark försvarsorganisation.

Jag vet inte hur många gånger jag har hört förbundskapten Pia Sundhage prata om anfallsspel, glädje och engagemang, men jag har ännu inte hört ett enda ord om ett solitt och ramstarkt försvarsspel, vilket skrämmer mig.

För oavsett hur fantastiskt anfallsspel ett lag har så behövs en riktigt bra försvarsorganisation och ett riktigt bra försvarsspel för att ge stadga och grundtrygghet – i synnerhet om det ska bli framgångar i VM nästa sommar.
Men den försvarsorganisation jag pratar om finns inte i det svenska landslaget i dag.

Den som missade matchen kan se de franska målen, och därefter göra sin egen analys av de svenska försvarsinsatserna.

För egen del tycker jag att det, för att uttrycka mig milt, lämnade ett rejält stort utrymme för förbättring. Enkelt sammanfattat kan man väl säga att det inte går att åka till Frankrike och bjuda upp till dans när man själv dansar dåligt. 

Man måste, som jag ser det, spela mycket mer cyniskt och återhållsamt om man ska klara av att slå lag som är bättre och högre rankade.

Jag hoppas att landslagsledningen drar lärdomar av förlusten i Amiens. Att man drar upp tydliga riktlinjer för de fortsatta förberedelserna för VM nästa sommar, bestämmer sig för en spelidé som är rimlig för det spelarmaterial man har att följa och dessutom präntar in ett fungerande försvarsspel.

Därtill måste man bestämma sig för vilka spelare man vill satsa på, vilka positioner de bärande spelarna ska spela på, vilka roller de ska ha – och få dem att förstå vad som förväntas av dem.

Det går helt enkelt inte att åka till Kanada och köra på känsla, engagemang och glädje för då blir VM sannolikt riktigt långt ifrån lyckat.