Det enda man med hundra procents säkerhet kan förvänta sig av Nigeria är att man aldrig riktigt vet vad man ska förvänta sig. 

Nigeria har länge dominerat den afrikanska kontinenten och tog så sent som ifjol hem afrikanska mästerskapen – för nionde gången. 

Men trots att ”Super Falcons” samlat titlar på hög på den egna kontinenten har man aldrig lyckats utanför densamma, i alla fall inte på seniornivå. Och det trots att man deltagit i samtliga sex VM-slutspel som genomförts. 

Jag vet egentligen inte om något talar för en förändring nu i Kanada.

Det är liksom inte helt lätt att veta. Nigeria är inte det mest lättscoutade landslaget i världen så att säga. 

Att förbundskapten Edwin Okon, som inte lagt en enda sekund på att studera Sverige inför kvällens möte, av olika anledningar ratat damallsvenska klasspelare som Sarah Michael, Faith Ikidi och Rita Chikwelu – men plockat med Perpetua Nkwocha, som lämnat Sunnanå och varvat ner i division 2-laget Clemensnäs, säger det mesta. 

Det är nästan omöjligt att veta vad som väntar när Nigeria står på andra sidan mittlinjen. 

Men några saker är i alla fall ganska klara: som att laget är mer metodiskt i sitt spel än någonsin förut, att man har flera riktigt högklassiga spelare i sin startelva och att man kan spela tufft, på gränsen till fult, om det behövs. 

I övrigt kan man bara med hundra procents säkerhet förvänta sig att man inte alls vet vad man ska förvänta sig.