Det har hänt förut, efter svidande förluster och omtalade intervjun i New York Times. I natt skedde det igen. Förbundskapten Pia Sundhage flyttade medias fokus – från sig själv till Sofia Jakobsson.

What goes around, comes around.

I januari sa Pia Sundhage att hon ”inte tror att hon överlever ett misslyckande i Kanada” och i en intervju i New York Times som publicerades i förra veckan berättade förbundskaptenen öppenhjärtligt om att hon redan blickar fram emot 2016 och vad hon ska göra när hennes kontrakt med fotbollförbundet löper ut.

När svenska journalister i natt, svensk tid, konfronterade Sundhage med tidigare uttalanden duckade hon. Istället för att själv bemöta frågan om hennes tid som förbundskapten är över vid en eventuell förlust mot Australien lät hon anfallaren Sofia Jakobsson svara på den.

Fegt gjort, var min spontana reaktion. Varför, undrade jag när jag tänkt över det inträffade lite mer. Något bra svar har jag naturligtvis inte, det sitter Sundhage själv på. Men jag tycker mig skönja ett mönster som går igen.

Det är nämligen inte första gången som Pia Sundhage duckar för obekväma frågor, som hon försöker släta över något hon själv sagt vid ett tidigare tillfälle.

Efter 3–1-förlusten mot Schweiz i Eskilstuna tog spelarna beslutet att ändra spelsätt. Det var i alla fall den sanningen som levererades från landslagsledningen. En sanning som enligt mina källor är något friserad.

När Sverige tappade ledningen två gånger och fick nöja sig med 3–3 mot Nigeria i VM-premiären slog Sundhage ett verbalt slag mot spelarna som enligt henne: ”inte gör som vi säger”.

När hon i natt ställdes inför det faktum att inget annat lag är sämre på att träffa mål i VM än Sverige blev svaret att ”det kommer att bli en helt annorlunda match mot Australien än mot USA”. Alltså, något varken Sundhage eller någon annan kan veta. En ren klyscha således.

Värst var ändå att hon istället för att bemöta frågan om sitt tidigare uttalande om att hon knappast överlever ett misslyckande i VM satte Sofia Jakobsson i en obekväm situation, att hon lät Jakobsson svara på något som bara handlar om Sundhage själv inför den samlade svenska presskåren.

Smekmånaden är över. Käcka klyschor och glada utrop räcker inte längre. Det är direkta svar och resultat som räknas för Pia Sundhage nu – och så här långt har hon varken levererat det ena eller det andra.

Det är dags för Sundhage att stå upp för och stå till svars för vad hon sagt och säger. Det är hög tid att hon faktiskt frontar när det svenska spelet havererar istället för att som tidigare lägga skulden på laget eller enskilda spelare.

Sverige behöver ett modigt och öppet ledarskap som andas 2015 ingenting annat.