Avgörandets stund närmar sig. Om några timmar ska damallsvenskan avgöras. Men tiden innan tillhör lördagens vinnare – två lag som jag känner en hel del för.

Som spelare fick jag inte uppleva särskilt många seriesegrar. Det blev faktiskt bara en enda under alla 23 år. Det blev desto fler degraderingar, psykiskt och fysiskt smärtsamma kvitton på att laget jag spelade inte höll måttet, inte räckte till.

När mina knän sa ifrån fick jag en ny chans.

Den andra resan, mitt andra fotbollsäventyr har på alla sätt varit bättre än det första. Inga degraderingar, däremot en rad framgångar och många fantastiska säsonger.

Jag hade turen att få en smakstart som tränare. Mitt allra första år slutade så bra det bara kunde göra. Laget jag tränade, Sundsvalls DFF, vann division 2 och kvalade sig upp i Norrettan. Året var 2004.

I dag, elva år senare, fullbordade klubben samma resa.

En spelare var med på den där, för mig oförglömliga, resan som avslutades med tuffa kvalmatcher mot Infjärden och Östervåla – och i eftermiddagens kvalretur mot Umeå Södra.

2004 var Ida Brännström bara i början av sin karriär – i dag gjorde hon sitt allra sista framträdande på en fotbollsplan. Och hon kunde knappast fått ett bättre slut. 2–2 (5–4 sammanlagt) innebar att Sundsvall tog klivet upp i elitettan igen.

Jag gläds otroligt mycket med Sundsvall, laget från min hemstad som jag av naturliga skäl har starka känslor för.

***

Den senaste klubben jag var verksam i är Djurgården. Samma Djurgården som förra omgången blev klart för damallsvenskan nästa säsong och som i dag avslutade säsongen med en riktigt storseger mot Älta.

10–2 slutade målkalaset på Stadion där Mia Jalkerud avslutade säsongen som hon inledde den – med ett rejält målfyrverkeri. Jalkerud gjorde alla sex målen i premiärsegern mot Lidköping och satte dit fyra i dagens avslutning mot Älta. Imponerande.

Det var tveklöst seriens två bästa lag som placerade sig etta och tvåa i tabellen. Hatten av för Kvarnsveden och Djurgården som spelar damallsvensk fotboll nästa säsong.

***

Nu börjar det bli hög tid att gå och sova. I morgon, rättare sagt senare i dag, väntar en dramatisk upplösning av damallsvenskan. Där är två andra klubbar som jag haft förmånen och turen att få vara en liten del av inblandade i högintressanta matcher.

Det ena laget spelar för en Champions League-plats, det andra för att spela damallsvensk fotboll även nästa säsong.

Hon var en dyrköpt prestigevärvning när hon lämnade Malmö för Göteborg.
I går gjorde Manon Melis ytterligare en avbetalning när hon sköt Kopparbergs/Göteborg till förarsätet i jakten på Champions League-platsen.

Damallsvenskan är redan avgjord, men kampen om andraplatsen som ger en Champions League-plats är fortfarande tajt och tuff. I synnerhet efter gårdagens toppmöte mellan Kif Örebro och Kopparbergs/Göteborg, som slutade med Göteborgsseger.

Örebro hade en gyllene chans att rycka, skaffa sig ett guldläge med två matcher kvar av säsongen. Manon Melis satte grusade de planerna när hon sköt sitt Göteborg till seger, tre viktiga poäng och guldsits i racet om andraplatsen i serien.

Med två omgångar kvar ligger Göteborg tvåa på 36 poäng, lika många som trean Örebro och tre pinnar före fyran Linköping. Räkna med att kampen pågår ända fram till säsongens sista slutsignal.

Bajen är tillbaka
Jag såg inte toppmötet i Damallsvenskan i går. Mitt engagemang fanns på annat håll, på Grimsta IP där Hammarby hade chansen att ta klivet upp i Damallsvenskan – om man besegrade Brommapojkarna samtidigt som Kvarnsveden tappade poäng.

Djurgården rullade in boll efter boll mot Kvarnsveden på Stockholms Stadion, vilket gav Hammarby en makalös möjlighet att knyta ihop säcken.

Men på Grimsta blev det aldrig tal om vackert eller ens särskilt bra spel. Istället gjorde sig stundens allvar påmind och spelet skiftade mellan att vara tempofattigt och statiskt till att under korta stunder bli något bättre, lite mer varierat och fartfyllt.

Det var i en sådan period av bättre Hammarbyspel som Olga Ekblom tog ett bra initiativ, vände inåt i banan och rullade in målet som tog ”Bajen” tillbaka till fotbollens finrum.

Vackert, tyckte jag (som är part i målet), men framför allt typiskt för höstsäsonger i svensk fotboll. Det är sällan, väldigt sällan, som skönspel och finlir tar lag upp i seriesystemet. Det är hårt jobb, kloka val eller ödesdigra misstag som leder fram till det som är absolut viktigast för att knipa titlar och ta seriekliv – viljan och förmågan att faktiskt hitta vägar att vinna matcher.

Just det sistnämnda är en av de stora anledningarna till att Hammarby tillsammans med Mallbacken spelar damallsvenskt 2015.
Årstiden är verkligen härlig, precis som skitmatcherna som hör den svenska fotbollshösten till.