Att tippa en serie är så mycket enklare innan i huvudet än vad det är i verkligheten. Man får alltid räkna med att något lag överraskar och ett annat går betydligt mycket sämre än man trodde. Tidigare har jag under flera år  tippat damallsvenskan i magasinet MATCH. Toppen och botten har varit hyfsat lätt att sätta, mitten svårare. Förra året spelades för första gången elitettan, då tippade jag även den. Det var ingen enkel uppgift. Serien känns även i år ganska oviss och generellt lite svagare än under fjolåret. Detta på grund av att bara ett lag flyttades ned från damallsvenskan. Dock gör just detta serien så kul, det känns som att i princip alla lag kan slå alla. Det finns också stort utrymme för många av landets talanger att blomma ut och visa sina styrkor på hög nivå.

Jag ser egentligen bara att lag som den givna seriesegraren och det är Djurgårdens IF. Laget har haft några säsonger på sig att bygga för damallsvenskan och i år kommer de att gå upp. Tre (!) av lagets anfallare kommer troligtvis synas i toppen av skytteligan. Bakom DIF så tippar jag en riktig outsider. LB07 har tagit kliv för varje år och har en väldigt spännande trupp. Stämmer alla delar i år så kommer de definitivt vara med att fajtas om den andra platsen till damallsvenskan. Detta tillsammans med, i första hand, Hovås Billdal och Kvarnsveden.

I botten kan en rad etablerade lag riskera att åka ut då nykomlingarna i år ser väl förberedda ut. Bollstanäs, Älta och QBIK kommer att få det tufft i år.

1. Djurgården (4)
Har en superuppställningen i offensiven med målfarliga trion Alexandra Höglund, Madeleine Stegius och Mia Jalkerud. På grund av det så gör det inte så mycket att försvarsspelet inte håller samma klass. Förra säsongen var man det lag av topplagen som släppte in flest mål. De siffrorna behöver putsas till lite. Men DIF kommer att promenera hem serien om de slipper skador på nyckelspelare.

2. Limhamn/Bunkeflo (8)
LB07 har tagit stora kliv, lite i skymundan, för varje år. Nu har de tappat lite offensiv kraft, men också förstärkt med rutin i Anna Welin, Amanda Persson och isländska Dagmar Mýrdal Gunnarsdottir. I laget finns en av Sveriges mest spännande talanger i Nellie Lilja (född 1999). Hon tog redan under fjolåret en ordinarie plats på innermittfältet. Har LB07 flytet så kan de mycket väl ta klivet upp i allsvenskan. Det här är ett lag, som i sina bästa stunder, slår alla.

3. Hovås/Billdal (6)
Om alla delar stämmer för HBIF i år så kan de på allvar hota om en allsvensk plats. Truppen är bred med mittfältet som den starkaste lagdelen där Linda Nöjd, Taina Hartikainen och Jessica Julin kommer att spela. Framåt finns en rad alternativ, bland annat nya Ida Hedstad, som var Bollstanäs bästa målskytt under fjolåret. Spelar med en aggressiv press och en rak, snabb offensiv.

4. Kvarnsveden (5)
Försvarsstarka Kvarnsveden fortsätter sin satsning på utländska spelare. I år syns tre nya amerikanskor i truppen. Laget var länge med i racet om en allsvensk plats under förra säsongen, men tappade rejält under de sista omgångarna. Förlorat nyckelspelare som Darcel Mollon, Petra Larsson och Hanne Gråhns. Har haft svårt att göra mål, men det ska förhoppningsvis 18-åriga nyförvärvet Tabitha Chawinga ändra på. Anfallaren gjorde 39 (!) mål i division 1 under 2014.

5. Sirius (7)
Lagets mest intressanta spelare finns i målet. Talangen Emma Holmgren (född 1997) kan få chansen att vara förstamålvakt. Hon lär då få en viktig roll då Sirius har tappat slagkraft i just försvaret. Offensivt finns stor potential med Fanny Andersson, Julia Lyckberg, Maja Andersson, Caroline Lundberg och nya Tempest-Marie Norlin.

6. Sunnanå (3)
Det känns som att de har lagt satsningen mot allsvenskan på is. Istället för att värva utländska proffsspelare är det i år ett yngre SSK vi kommer att få se. Många tunga namn har lämnat och de får sikta in sig på en mittenplacering istället för toppen. Stommen håller dock hög klass med Alexandra Nilsson, Sandra Betschart, Annina Wede och två intressanta nyförvärv i Riikka Ketoja och Michelle Wörner. SSK kommer nog att blanda och ge rätt mycket under säsongen.

7. Kungsbacka DFF (ny)
Vann division 1 överlägset, men har tappat viktig rutin inför debutsäsongen i elitettan. Tränarna Johanna Almgren och Stina Segerström har ett ungt, spelskickligt lag som kommer att överraska många. Viktiga spelare blir rutinerade Leena Puranen och Elin Nilsen (ny från Vittsjö). Två av f98-landslagets mest framträdande spelare Josefine Rybrink och Ida Strömblad kommer att få mycket speltid.

8. IFK Kalmar (ny)
Nykomlingen har en bred och ganska rutinerad trupp. Trion på topp med Mathilda Johansson Prakt, Linnea Johansson och Amanda Fredriksson har potential att skjuta Kalmar till en mittenplacering. Många av nyförvärven har rutin från den här nivån sedan tidigare och det gör att laget, med råge, klarar sig kvar i elitettan.

9. Jitex (12 i damallvenskan)
Var inte ens nära ett nytt kontrakt i allsvenskan och tog inte ett enda poäng på hela året. Lagets nyckelspelare har lämnat truppen, men i elitettan ska de ha en rimlig chans att bli ett mittenlag. Nyförvärvet och målskytten Ida Andersson är en intressant spelare som tillsammans med tekniska Alexandra Vera kan hota många lag framåt. På mitten blir Amanda Östervall nyckeln.

10. Östersund (ny)
Svårbedömt lag då man haft stora förändringar i truppen. Det är en mix av talanger, trotjänare och utländska värvningar som, om allt stämmer, kan överraska. Håll koll på talangen Emma Danielsson i offensiven. I mål står moldaviska Ina Budestean som nådde framgång i Champions League förra hösten med litauiska Gintra Universitetas.

11. Bollstanäs (11)
Har i stort sett fått behålla truppen från i fjol bortsett från två tunga namn. Ida Hedstad (Hovås/Billdal) och Julia Zigiotti Olme (AIK) var fjolårets bästa i offensiven och deras frånvaro kommer att märkas för Bollstanäs som går ett tufft år till mötes. Kommer att fajtas om nytt kontrakt med QBIK och Älta i första hand.

12. Älta (10)
Har tappat i princip halva startelvan och spelar i år med ett väldigt ungt lag. 27-åriga nyförvärvet Rebecka Lange, som valdes till Gotlands bästa spelare 2014, får stå för viktig rutin. I truppen finns ett gäng talanger som blir kul att se. Innermittfältaren Johanna Rytting Kaneryd kan få sitt stora genombrott. Håll också koll på målvakten Patricia Kaldoyo.

13. QBIK (9)
Hade ett tufft år redan förra säsongen och har inte förstärkt med tillräckligt bra namn. Det största problemet ser ut att bli målskyttet då de fyra främsta målskyttarna från 2014 har lämnat truppen. Dessutom har målvakten Maria Yatrakis slutat, ett stort avbräck. Försvaret blir nyckeln där f19-landslagets Emelie Andersson är det starkaste namnet. Men det räcker tyvärr inte. QBIK får börja om i division 1, där klubbens alla talanger kan blomma ut.

14. Lidköping (ny)
Nykomlingen har enbart värvat lokalt och ungt. Det kommer givetvis inte att räcka till i den tuffa konkurrensen som råder i elitettan. Mycket av spelet har handlat om att hitta upp med bollar till starka anfallaren Sandra Lagerbratt. Gissningsvis blir det taktiken även i år. Kommer säkert att kriga till sig ett gäng poäng, men inte tillräckligt många.

/Maja Johansson

För fyra dagar sedan det blev officiellt att landslagsbacken Sara Larsson lämnar Kif Örebro. I dag blev det klart var hon spelar kommande säsong – i Elitettanklubben LB07.

En av 2000-talets bästa svenska försvarsspelare lämnar alltså Damallsvenskan för spel i Elitettan med Limhamn Bunkeflo.

Med 111 landskamper och en hel drös internationella mästerskap på sitt samvete (tre EM-, tre VM- och lika många OS-turneringar) blir Sara Larsson därmed Skåneklubbens och seriens överlägset mest meriterade spelare kommande säsong.

I och med klivet ner i seriesystemet är väl Larssons internationella karriär, en imponerande sådan, med största sannolikhet till ända.
Hon var en del i de landslag som tog VM-silver 2003, VM-brons 2011 och EM-silver 2001, och spelade dessutom två säsonger i den amerikanska proffsligan NWSL.

Här hemma i Sverige blev hon mästare med Linköping 2009.

Men Larsson blir inte den enda landslagsmeriterade spelaren i Elitettan 2014.

I går blev det nämligen klart att Louise ”Lollo” Fors också väljer Elitettan kommande säsong.

Den landslagsmeriterade mittfältaren som blev engelsk mästare i september lånas ut från Liverpool Ladies – till Älta IF.
Utlåningen gäller fram till november 2014.

Att Fors skulle vända hem till Sverige redan nu var faktiskt, tro det eller ej, inte särskilt oväntat. Men det kan jag återkomma till vid ett senare tillfälle.

Nu nöjer jag mig med att konstatera att Elitettan fått två ruskigt bra tillskott inom loppet av några timmar.

Elitettan är på väg att skörda sitt första offer. Mycket talar nämligen för att Umeå Södra tvingas dra sig ur serien på grund av att resekostnaderna är för höga.

– Finns det inte pengar eller åtminstone en budget som vi tror på så ryker A-laget på måndag, sa klubbens ordförande Erik ”Ekke” Lyxell när vi pratades vid i går.

Alarmerande, men inte helt oväntat.

De norrländska distriktsförbunden var emot införandet av en riksserie (Elitettan) just på grund av rädslan för att de kraftigt ökade resekostnaderna skulle göra det svårt för klubbarna norr om Dalälven att överleva.

Nu ser de farhågorna tyvärr ut att besannas.

Bidragen bra, men inte bra nog
Elitfotboll Dam, (EFD), har försökt kompenserade de ökade resekostnaderna genom att ge större ekonomiska bidrag till de lag som reser längst, vilket är fantastiskt bra, men det räcker tyvärr inte.

En klubb som Umeå Södra har fått cirka 390 000 kronor i bidrag det här året, men rest för omkring 600 000 kronor. Jag tänker mig att klubben dessutom har haft utgifter för boende och mat på mellan 150 000-200 000 kronor.

Bidraget från EFD har således räckt till ungefär hälften av kostnaderna som spel i Elitettan har inneburit för Umeålaget.

Jag har varit verksam i klubbar på den här nivån och i Damallsvenskan och vet vilket enormt arbete som krävs för att över huvud taget få verksamheten att gå runt. Varje sponsorkrona är jättetuff att dra in och i bästa fall blir fotbollsåret en plus minus noll-affär, men alltför ofta en minusdito.

Klubbarna har det svårt
Att Umeå Södras ekonomi har blivit lidande efter en säsong i riksserien Elitettan förvånar därför mig inte. Utöver kostnader för och i samband med resor har klubben haft utgifter för planhyror och material – och högst sannolikt också tvingats ersätta en och annan spelare för utebliven inkomst i samband med vissa bortamatcher.

Med tanke på att flera av klubbarna i Damallsvenskan (som trots allt är en betydligt mer attraktiv serie att synas i samband med för en sponsor) har svårt att gå runt ekonomiskt, några av dem har ju till och med varit farligt nära konkurs de senaste åren, är det lätt att förstå ”Södras” bekymmer.

Grundproblemet är, som jag ser det, att produkten inte attraherar tillräckligt mycket.

Svart på vitt
Missförstå mig rätt, för jag brinner verkligen för damfotboll, men det räcker med att titta på publiksiffrorna i landets två högsta serier för att inse att intresset för produkten inte är enormt.

Med vetskapen om att lönenivåerna (i Damallsvenskan) har ökat för varje år samtidigt som publiktillströmningen varit relativt stillastående är det därför lätt att förstå klubbarnas ökade ekonomiska bekymmer.

Jag önskar att jag hade en lösning på de problem som svensk damfotboll brottas med, men det har jag dessvärre inte.

Det enda jag vet är att Svenska Fotbollförbundet, EFD och klubbarna måste ta problemen på allvar, annars riskerar fler klubbar än Umeå Södra att tvingas dra sig ur serier – eller i värsta fall gå i konkurs.