Efter 20 mer eller mindre misslyckade försök lyckades England äntligen besegra Tyskland. Tillfället kunde knappast varit mer väl valt då segern gav ett historiskt VM-brons.

Bronsmatchen var jämn. Domaren var det motsatta. Mark Sampson visade vilken skicklig taktiker han är, Silvia Neid visade upp delar av tysk fotbolls framtid. Sara Däbritz (20 år)och Lena Petermann (21 år) spelade från start, Melanie Leupolz (21 år) byttes in direkt i andra halvelk.

Medan Tyskland spelade med framtida storspelare spelade England med hjärta, vilja och en stor portion jävlar anamma. Resultatet blev en jämn och mållös match.

England stack upp några gånger, Tyskland vaskade fram ett par, tre riktiga kanonchanser. Men särskilt chansrik blev aldrig bronsmatchen.

Det krävdes inte heller eftersom den nordkoreanska domaren, som silade mygg och svalde kameler från första till sista vissla, bjöd England på en sanslöst billig straff i slutet på den andra förlängningskvarten.

Fara Williams tackade, tog emot och skickade bollen i mål bakom en chanslös Nadine Angerer – och sköt samtidigt England till sin första VM-medalj någonsin.

En triumf för en fotbollsnation som varit svältfödd på internationella framgånger i årtionden. Ett misslyckande för en fotbollsstormakt som Tyskland, men också ett historiskt upprepande.

I den allra första VM-turneringen som spelades, 1991, slutade Tyskland fyra. För USA slutade mästerskapen med guld, precis som den kommer att göra den här gången.

Nattens final mot Japan kommer att följas av amerikanskt guldjubel, tror jag i alla fall.

Jag är inte bara sen på bollen, jag är sist. Men jag måste ändå skriva några rader om Englands VM-semifinal mot Japan, för sällan har en förlust känts mer fel.

Det är inte likt mig att prata eller skriva om tur och otur när det handlar om sport, men på det sätt England föll mot Japan var om inte oturligt, så åtminstone ologiskt och fullständigt oförtjänt.

Ett mer trubbigt lag än Japan var det länge sedan jag såg. De regerande världsmästarna har seglat upp som rena rama fredspriskandidaten under turneringens gång – och ändå är man nu framme i VM-final.

Det borde man inte vara.

Men med viss hjälp av Fifa (som sopade undan några rejält höga hinder för att Kanada skulle gå långt i mästerskapen), med den ena uddamålsvinsten efter den andra och tack vare ett snöpligt självmål på stopptid är Norio Sasakis lag klart för en ny VM-final – trots att England var nattens moraliska segrare.

Den andra gruppspelsomgången bjöd på en av VM-historiens största skrällar när Colombia besegrade Frankrike. Nu har den tredje och sista omgången inletts och under det kommande dygnet får vi veta vilka lag som spelar vidare i VM och vilka som får åka hem.

Jag trodde faktiskt att Frankrike faktiskt skulle få ordning på såväl spel som nerver i Kanada, men 2–0-förlusten mot Colombia fick mig att tvivla. Det franska spelet såg ut som det gjort i så många mästerskap förut med spelare som överarbetade situationer och agerade var för sig.

Men Frankrike var inte den enda nationen som inte levde upp till förväntningarna.

Tyskland spelade offensiv propagandafotboll i första halvlek mot Norge. Sedan var uppvisningen över och försvarsbristerna blev lika tydliga som mittbackarna Annike Krahn och Saskia Bartusiaks sanslösa tröghet. Med två mittbackar långsamma som sniglar håller det inte att ösa på framåt i en närmast naiv offensiv. Det fick tyskorna också erfara när en norsk kontring förvandlades till frispark som Maren Mjelde skruvade in.

Jag trodde nog att Holland skulle slå tillbaka Kina, men så blev det inte. Utan fart, kreativitet och fantasi blev det holländska spelet statiskt och lättläst. Kina däremot spelade riktigt bra efter sina förutsättningar och vann helt rättmätigt mötet med 1–0.

Kanada imponerade sannerligen inte heller när man kryssade mot Nya Zeeland (0–0). För England blev det tre viktiga poäng mot Mexiko – efter många om och men. Inte förrän Karen Carney kom in fick England riktig spets framåt. Ett mål och en assist från veteranen räddade laget från ett VM-fiasko.

Nu ska det avgöras
I kväll har den tredje och sista gruppspelomgången sparkat igång och under det närmaste dygnet får vi reda på vilka lag som tar sig vidare ur respektive grupp och vilka som får lämna turneringen. I skrivande stund leder Tyskland mot Thailand med 1–0 och Norge mot Elfenbenskusten med samma siffror.

Allt talar naturligtvis för att Tyskland och Norge blir etta respektive tvåa i grupp B. Nattens två senare matcher blir desto mer spännande – och avgörande. Värdnationen Kanada leder gruppen på fyra poäng, en bättre än tvåan Kina och trean Holland. Sist ligger Nya Zeeland på en poäng. Vidöppet var ordet inför Kanadas möte med Holland och Kinas fajt mot Nya Zeeland.

Landslagsforwarden har skapat en del rubriker genom åren. Nu gör hon det igen.
Englands Lianne Sandersson tar nämligen av sig kläderna för pengar – i ett gott syfte.

Ända sedan Lianne Sanderson slog igenom som talangfull tonåring i Arsenal har hon gått sin egen väg. En väg som för all del varit framgångsrik, men för den skull inte alltid okomplicerad och utan konflikter.

Hennes riktiga genombrott kom säsongen 2006 då hon svarade för 40 mål på 41 matcher i Arsenaltröjan och fick göra landslagsdebut mot Ungern.

Året därpå smällde Sanderson in 51 baljor på 36 matcher och spåddes en lysande framtid.

Och karriären gick spikrakt uppåt – fram till sommaren 2010.

Efter att ha varit en del av förbundskapten Hope Powells EM-trupp 2009 placerades den målfarliga anfallaren på läktaren i en VM-kvalmatch mot Spanien sommaren därpå, vilket fick bägaren att rinna över för det dåvarande USA-proffset (Philadelphia Independence).

Sanderson valde då, bara 22 år gammal, att bojkotta landslaget och gick samtidigt till offentlig attack mot förbundskaptenen Hope Powell, som hon ansåg vara både orättvis och ta saker personligt, vilket fick stor uppmärksamhet i brittisk och internationell media.

Efter att Englands misslyckats i sommarens EM-slutspel fick Hope Powell lämna sin post, vilket öppnade dörren för Sanderson att göra comeback.

Och tillbaka i den engelska landslagströjan skapar hon nu nya rubriker.

Londontjejen erbjuder sig nämligen att springa en engelsk mil i bara underkläderna – mot betalning.

Anledningen till det något makabra upptåget är att Sanderson hjälper till att samla in pengar till Children´s Tumor Foundation, en organisation som verkar för att hitta hitta botemedel till Neurofibromatosis (vilket är en neurologisk sjukdom som kan leda till cancer).

Sanderson, som i nuläget har samlat in 350 dollar, gör onekligen något väldigt värdefullt och fint – och hon går i vanlig ordning gå sin egen väg.

Det är ett par dagar sedan Hope Powell fick lämna tjänsten som Englands förbundskapten – och förra landslagsspelaren Lianne Sanderson tog bladet från munnen.

Boston Breakers-forwarden, som bojkottat landslagsspel sedan 2010, riktade hård kritik mot Powells och hennes sätt att leda England.

”It was an environment where you couldn’t have much of an opinion. Players feared being taken out of the team. We need someone who is fresh. Someone who will pick players who deserve to be picked. For last ten years, not much change”, sa Sanderson i Radio 5.

Att Sanderson valde bort det engelska landslaget för tre år sedan berodde just på att hon inte kom överens med Hope Powell, men landslagsforwarden är inte den första (och knappast den sista) som riktat hård kritik mot den tidigare förbundskaptenens sätt att leda det engelska landslaget.

Nu när Powell är borta från förbundskaptensposten lär Sanderson sannolikt dra på sig Englands vita tröja igen.

Senast hon spela var i mars. Fram till i går vill säga. När England matchade på Folkungavallen i går kväll gjorde Kelly Smith comeback.

Hon hann med att ge Arsenal ledningen i Champions League-mötet med Torres i mitten av mars – sen tvingades hon kliva av.

En skada har hållit Kelly Smith borta från planen under hela våren fram till i går. I träningsmatchen mot pojkjuniorer i Linköping spelade stjärnan tio minuter.

Med fem dagar kvar till premiärmatchen mot Spanien fick därmed förbundskapten Hope Powell beskedet hon hoppades på. Lagets, och nationens största stjärna genom tiderna, är redo för EM.

För egen del gläds jag innerligt med Kelly Smith som jag håller högt. Hon är en otroligt häftig och trevlig person som har fått kämpa sig genom livet (läs mer här)

Att EM blev en stor profil rikare i och med gårdagens comeback gjorde ju inte det hela sämre.

I torsdags genrepade Sverige mot England. I kväll spelar England sin sista träningsmatch före EM – på Östgötaslätten.

Det har nog knappast spelats någon landskamp i Ljungsbro förut. Men i kväll händer det när Hope Powells England ställs mot ett juniorlag (pojkar) från Linköping.

Några få inkast från Cloettas fabrik, långt ifrån mediabevakning och tv-kameror, kommer Anita Asante, Karen Bardsley och kanske till och med Kelly Smith göra de sista finjusteringarna inför EM, som för Englands del inleds mot Spanien på fredag.

Uppdatering: Matchen spelades inte i Ljungsbro, det blev Folkungavallen.