Den andra gruppspelsomgången bjöd på en av VM-historiens största skrällar när Colombia besegrade Frankrike. Nu har den tredje och sista omgången inletts och under det kommande dygnet får vi veta vilka lag som spelar vidare i VM och vilka som får åka hem.

Jag trodde faktiskt att Frankrike faktiskt skulle få ordning på såväl spel som nerver i Kanada, men 2–0-förlusten mot Colombia fick mig att tvivla. Det franska spelet såg ut som det gjort i så många mästerskap förut med spelare som överarbetade situationer och agerade var för sig.

Men Frankrike var inte den enda nationen som inte levde upp till förväntningarna.

Tyskland spelade offensiv propagandafotboll i första halvlek mot Norge. Sedan var uppvisningen över och försvarsbristerna blev lika tydliga som mittbackarna Annike Krahn och Saskia Bartusiaks sanslösa tröghet. Med två mittbackar långsamma som sniglar håller det inte att ösa på framåt i en närmast naiv offensiv. Det fick tyskorna också erfara när en norsk kontring förvandlades till frispark som Maren Mjelde skruvade in.

Jag trodde nog att Holland skulle slå tillbaka Kina, men så blev det inte. Utan fart, kreativitet och fantasi blev det holländska spelet statiskt och lättläst. Kina däremot spelade riktigt bra efter sina förutsättningar och vann helt rättmätigt mötet med 1–0.

Kanada imponerade sannerligen inte heller när man kryssade mot Nya Zeeland (0–0). För England blev det tre viktiga poäng mot Mexiko – efter många om och men. Inte förrän Karen Carney kom in fick England riktig spets framåt. Ett mål och en assist från veteranen räddade laget från ett VM-fiasko.

Nu ska det avgöras
I kväll har den tredje och sista gruppspelomgången sparkat igång och under det närmaste dygnet får vi reda på vilka lag som tar sig vidare ur respektive grupp och vilka som får lämna turneringen. I skrivande stund leder Tyskland mot Thailand med 1–0 och Norge mot Elfenbenskusten med samma siffror.

Allt talar naturligtvis för att Tyskland och Norge blir etta respektive tvåa i grupp B. Nattens två senare matcher blir desto mer spännande – och avgörande. Värdnationen Kanada leder gruppen på fyra poäng, en bättre än tvåan Kina och trean Holland. Sist ligger Nya Zeeland på en poäng. Vidöppet var ordet inför Kanadas möte med Holland och Kinas fajt mot Nya Zeeland.

Vad gjorde du som 15-åring? Troligtvis inte vad Gloriana Villalobos gör idag. Costa Rica-mittfältaren, som är född 1999, är hela mästerskapets yngsta spelare. Idag kan hon göra VM-debut mot Spanien. Supertalangen jämförs redan med landets stora stjärna – PSG-mittfältaren Shirley Cruz – och har trots sin ålder redan gjort 12 landskamper (två mål).

Villalobos debuterade i Costa Ricas proffsliga redan som 12-åring och var två år senare ordinarie på mittfältet i u20-VM. Supertalangen är bara 159 cm lång och väger nätta 50 kg – men de fysiska svagheterna kompenserar hon med annat. ”Jag gillar att ha mycket boll. Jag använder min explosivitet och försöker att undvika dueller. Hemligheten med fotboll är att spela enkelt”, säger 15-åringen själv.

VM:s 13 yngsta spelare

Gloriana Villalobos, Costa Rica, 1999
Maria Coto, Costa Rica, 1998
Kerlly Real, Ecuador, 1998
Jessie Fleming, Kanada, 1998
Emelie Alvarado, Mexico, 1998
Jessica Aby, Elfenbenskusten, 1998
Jill Roord, Holland, 1997
Daisy Cleverley, Nya Zeeland, 1997
Nadage Cissé, Elfenbenskusten, 1997
Aminata Haidara, Elfenbenskusten, 1997
Lissete Tobar, Ecuador, 1997
Emelie Valenciano, Costa Rica, 1997
Cinzia Zehnder, Schweiz, 1997

Vem som är bäst, just nu, av de här supertalangerna? Jessie Fleming i Kanada. 16-åringen hoppade in i 71:a minuten i premiärmatchen mot Kina och gjorde därmed sin 17:e landskamp. I media beskrivs hon som den nya Christine Sinclair och även Kanadas förbundskapten John Herdman har höga förväntningar på mittfältaren. ”Hon kan som 16-åring spela vart som helst på planen på grund av att hon har så bra spelförståelse. Om vi ser framåt i tiden, och när hon byggt upp sitt självförtroende, så kan hon bli en notorisk målskytt för Kanada. Hon kan bli vår bästa målskytt någonsin från mittfältet”.

/Maja Johansson

En ärrad veteran placerade in sitt 154:e landslagsmål, en duktig debutant skruvade in sin allra första VM-boll. 

Christine Sinclair höll nerverna i styr när hon sköt Kanada till seger från elva meter i VM-premiären. Några timmar senare bjöd Kopparbergs/Göteborgs Lieke Martens på fin teknik och perfekt precision när hon placerade in Hollands första mål i VM-historien. 

Resultaten 1-0, 1-0 inledde det sjunde och hittills största turneringsslutspelet. Sinclair visade sin vana trogen Kanada vägen mot Kina i en premiär som bar alla tecken och spår av klassisk öppningsmatch. 

Martens historiska VM-mål mot Nya Zeeland gav Holland en perfekt start på mästerskapen. 

VM-festen har börjat, nu väntar några veckor fyllda av glädje och sorg, favoritsegrar och skrällar, förväntade resultat och rejäla överraskningar. 

Framför allt väntar fyra veckor av för lite sömn, i alla fall för mig som redan börjat rucka på sovklockan och kommer att fortsätta på den inslagna vägen i natt. För jag tänker då rakt inte missa Tysklands första match nu när jag ändå råkar befinna mig i Hamburg. 

Det var kvällen där Tyskland skulle säkra gruppsegern och Holland skulle visa att man var ett lag att räkna med. Det blev tvärtom.

Norge satte punkt för stormakten Tysklands makalösa svit av förlustfria matcher i EM- eller EM-kvalsammanhang. En maktdemonstration som påbörjades för 17 år sedan och levde ända fram till i kväll.

Vi snackar inte om en oväntad norsk vinst, vi snackar om en riktig jätteskräll.

Visst har det under året gått att se att det inte är samma tunga, övermäktiga Tyskland som vi vant oss vid att se i stora turneringar. Det här är ett tyskt landslag där ungt och gammalt möts mitt i en generationsväxling, men ändå.

Norge är i en liknande situation. Mitt i en generationsväxling där unga supertalanger blandats med rutinerade och skickliga veteraner.

Bevisligen var den norska mixen av ungt och gammalt bäst i kväll – mot alla odds.

Ni som såg Sportbladets EM-magasin i förmiddags hörde mig snacka om två rungande solklara ettor i kvällens två matcher. Jag hade fel. Ruskigt fel.

Lika oväntat som att Norge skulle slå tillbaka Tyskland var det ju att Island skulle knäppa Holland på näsan.

Island som spelade sitt första stora internationella mästerskap för fyra år sedan i Finland och som inför EM i Sverige inte hade tagit en enda mästerskapspoäng.

Den första poängen kom som en överraskning i öppningsmatchen mot Norge. Tre nya pinnar fixades via seger mot Holland i kväll. Vi snackar om en duktig skräll här också.

Om någon hade sagt till mig innan EM att Island skulle ta fyra poäng i gruppspelet hade jag antagligen flinat och skakat på huvudet. Men precis som i mitt tips i EM-magasinet hade jag som ”Brasse” Brännström skulle ha sagt: ”Fel, fel, fel, fel”.

Det här var skrällarnas kväll. En ljummen sommarkväll där det blev väldigt tydligt att europeisk damfotboll har tagit väldigt stora steg bara sedan EM i Finland och där det slogs fast att få, om ens något, lag i ett mästerskap kan räknas bort på förhand.