Hon kunde ha blivit landslagsspelare i fotboll, men valde att satsa på vintersport istället.
Multilangen Anna Holmlund lade ner elitfotbollssatsningen och tog OS-brons – i skicross.

Jag ska erkänna att jag inte är särskilt intresserad av utförsåkning och freestyle i vanliga fall, men just i dag det annorlunda. Jag har nämligen följt skicross-äventyret från början till slut.
Anledningen heter: Anna Holmlund.

Sveriges färskaste OS-medaljör har hållit mig fastnitad framför tv:n, gett mig vita tummar (eftersom jag hållit dem stenhårt) och sett till att mitt hjärta fått jobba hårt under dagen.
Och det är väl egentligen inte så konstigt att Anna Holmlund haft sådan inverkan på mig under dagen.
Hon var ju faktiskt ”min” i mitten av 2000-talet.

Jag ska prata ur skägget. Anna var en av flera väldigt talangfulla spelare i det Sundsvalls DFF som tog steget upp till och spelade i Norrettan för nästan tio år sedan.
Samma lag som jag hade glädjen och förmånen att få träna tillsammans med Mikael Helmersson och Anders Åkergren.

”Honkan”, som vi kallade henne mot hennes vilja, var tuff och löpstark. En pålitlig back med ett finfint huvudspel och en talang som räckte hela vägen till flicklandslagsspel.
Tyvärr gjorde fysiska problem att Holmlund fick lägga fotbollsskorna på hyllan.

Nu blev Holmlund framgångsrik i alla fall. Och jävlar vad jag gläds med henne.
Där har ni anledningen till varför bloggen i dag handlar mer om vintersport än om fotboll. Det är hon nämligen värd, fotbollstalangen ”Honkan”.

……………………………..

Stort tack till Sundsvalls Tidning för arkivbilden på Anna från hennes tid i Sundsvalls DFF.