Hammarby vann måstematchen mot Mallbacken och förbättrade chanserna att spela damallsvensk fotboll även nästa år. Inför sista omgången skiljer ett enda mål de två lagen åt i kampen om nytt kontrakt.

För några veckor sedan såg Hammarby ut att vara på väg tillbaka till Elitettan. Mallbacken hade tagit sig upp över nedflyttningsstrecket och skaffat sig fyra poängs marginal ner till Stockholmslaget närmast under.

Det var då det.

Nu är läget ett helt annat. Hammarby vann måstematchen mot argaste konkurrenten, Mallbacken, och hämtade därmed in de tre poäng som skiljde lagen åt.

Segern, som var lagets tredje och i särklass viktigaste under säsongen, innebär att damallsvenskans sista omgång blir högdramatisk. Ett enda mål skiljer de två lagen åt inför slutrundan. Jämnare, tätare och mer dramatisk än så blir inte en streckstrid.

Men vägen till vinst var långtifrån spikrak, trots att Hammarby fick en drömstart med ledningsmål redan efter tre minuters spel. Hemmalaget kvitterade mitt i den första halvleken och tog ledningen precis i början av andra.

I samma stund som Maruschka Waldus tryckte in 2–1 till Mallbacken blev Djurgården helt klart för spel i damallsvenskan nästa säsong i och med seger mot Östersund.

Där och då såg Stockholmslagen ut byta serietillhörighet med varandra. Men Hammarby ville annat och vägrade ge upp. Lagkaptenen Olga Ekblom kvitterade till 2–2, hennes andra mål i matchen och inhopparen Clara Markstedt tryckte därefter in avgörande 3–2.

Marksteds inhopp blev kortvarigt, men betydelsefullt. Bara fem minuter efter att hon gjort entré, tre efter sitt så viktiga mål, tvingades anfallaren kliva av på grund av en smäll mot huvudet.

Segern innebar alltså att Hammarby hämtade upp de tre poäng som skiljde upp till tabelltian Mallbacken. Trots det är det fördel Mallbacken inför avslutningen nästa helg.

Värmlandslaget möter nämligen ett skadedrabbat Umeå – utan både Lina Hurtig och Hanna Glas – på bortaplan i sin sista match medan Hammarby ställs mot tabellfyran Piteå – som kan spela om medalj – på hemmaplast.

Men det är nästa helg det. I dag är Hammarby vinnare, Mallbacken stora förlorare.

***

Två av Hammarbys totalt tre segrar under säsongen har kommit mot just Mallbacken.

***

Mallbacken har bara vunnit en enda bortamatch under säsongen. Hammarby har bara förlorat två hemmamatcher.

***

Göteborg kom till matchen mot Hammarby utan målvakt, men förlorade av helt andra anledningar.

Att inte kunna ställa en målvakt mellan stolparna i en seriematch är direkt dåligt och ett tydligt tecken på att det finns mycket kvar att jobba med i de damallsvenska klubbarna. I vissa avseenden håller ligan skyhög kvalitet, i andra är nivån närmast bottenlöst låg.

Men det var inte avsaknaden av en målvakt som blev Göteborgs fall på Zinkensdamms IP, det var det ojämna, stundtals helt ostrukturerade, försvarspelet och bristen på en plan B.

Faktum var att Hammarby kom till dubbelt så många avslut som Göteborg gjorde (12–6) och skapade vid sidan av målen flera fullödiga chanser som mycket väl hade kunnat resultera i ännu fler mål. Framför allt kunde Bajen tämligen enkelt försvara sig mot gästernas få och uddlösa attacker.

På plats såg jag hur Göteborg körde fast anfallsmässigt redan före paus, hur Manon Melis blev stillastående, hur Lieke Martens hade svårt att hitta in med bollar bakom Hammarbys lågt stående backlinje.

Det var egentligen bara en gång som Melis blixtrade till och då gjorde hon mål.

I andra halvlek flyttade Stefan Rehn fram sina styrkor, såg till att alltid attackera med minst två spelare mot Hammarbys högerback Olga Ekblom, men närmare än Danielle Van de Donks reducering kom man aldrig.

Jag läste den kritik Mallbackens ordförande Sven Eriksson riktade mot Göteborg efter förlusten och har förståelse för hans besvikelse. Men som jag ser det var det inte Anna Ahlstrands målvaktsinsats (även om Emma Janssons 1–0-mål inte direkt såg otagbart ut) som fällde Göteborg. Det var snarare bristen på variation i anfallsspelet och den totala avsaknaden spel i djupled bakom Hammarbys backlinje.

***

I övrigt gick det nästan som väntat. Rosengård briljerade inte, men hittade ändå en väg att vinna mot Mallbacken. Ett sent frisparksmål från Marta säkrade tre viktiga poäng.

***

Linköping hade chansen att blanda sig i guldstriden på allvar igen, men tog den inte. Med ett sent mål sköt Julia Spetsmark samtliga tre poäng till Kif Örebro istället.

***

I Solna bjöds det på svängdörrsförsvar och mål i massor. AIK nätade tre gånger om, men förlorade ändå mötet med Umeå. Det krävs nog ett mirakel om AIK ska spela damallsvensk fotboll även nästa år.

***

De återstående topplagen, Eskilstuna och Piteå, tog full pott båda två. Eskilstuna är därmed tvåa i serien, två poäng bakom Rosengård, medan Piteå parkerar på fjärde plats, en pinne bakom Linköping.

Hon var en dyrköpt prestigevärvning när hon lämnade Malmö för Göteborg.
I går gjorde Manon Melis ytterligare en avbetalning när hon sköt Kopparbergs/Göteborg till förarsätet i jakten på Champions League-platsen.

Damallsvenskan är redan avgjord, men kampen om andraplatsen som ger en Champions League-plats är fortfarande tajt och tuff. I synnerhet efter gårdagens toppmöte mellan Kif Örebro och Kopparbergs/Göteborg, som slutade med Göteborgsseger.

Örebro hade en gyllene chans att rycka, skaffa sig ett guldläge med två matcher kvar av säsongen. Manon Melis satte grusade de planerna när hon sköt sitt Göteborg till seger, tre viktiga poäng och guldsits i racet om andraplatsen i serien.

Med två omgångar kvar ligger Göteborg tvåa på 36 poäng, lika många som trean Örebro och tre pinnar före fyran Linköping. Räkna med att kampen pågår ända fram till säsongens sista slutsignal.

Bajen är tillbaka
Jag såg inte toppmötet i Damallsvenskan i går. Mitt engagemang fanns på annat håll, på Grimsta IP där Hammarby hade chansen att ta klivet upp i Damallsvenskan – om man besegrade Brommapojkarna samtidigt som Kvarnsveden tappade poäng.

Djurgården rullade in boll efter boll mot Kvarnsveden på Stockholms Stadion, vilket gav Hammarby en makalös möjlighet att knyta ihop säcken.

Men på Grimsta blev det aldrig tal om vackert eller ens särskilt bra spel. Istället gjorde sig stundens allvar påmind och spelet skiftade mellan att vara tempofattigt och statiskt till att under korta stunder bli något bättre, lite mer varierat och fartfyllt.

Det var i en sådan period av bättre Hammarbyspel som Olga Ekblom tog ett bra initiativ, vände inåt i banan och rullade in målet som tog ”Bajen” tillbaka till fotbollens finrum.

Vackert, tyckte jag (som är part i målet), men framför allt typiskt för höstsäsonger i svensk fotboll. Det är sällan, väldigt sällan, som skönspel och finlir tar lag upp i seriesystemet. Det är hårt jobb, kloka val eller ödesdigra misstag som leder fram till det som är absolut viktigast för att knipa titlar och ta seriekliv – viljan och förmågan att faktiskt hitta vägar att vinna matcher.

Just det sistnämnda är en av de stora anledningarna till att Hammarby tillsammans med Mallbacken spelar damallsvenskt 2015.
Årstiden är verkligen härlig, precis som skitmatcherna som hör den svenska fotbollshösten till.