16 års väntan är över för USA som i natt blev världsmästare för tredje gången. Att man skulle vinna finalen över Japan var jag övertygad om, men att man skulle avgöra matcher redan under första kvarten kunde jag aldrig ana.

Pang, pang, pang, pang.

Fyra mål inom loppet av 16 minuter och VM-finalen var över. Det blev ingen egentlig match, ingen riktig kamp. Dramatiken uteblev totalt i en final som var över några få minuter efter den startade.

Tacka Carli Lloyd för det, USA. 32-åringen inledde målskyttet i den tredje matchminuten, fortsatte två minuter senare och fullbordade sitt hattrick efter dryga kvarten. Då hade dessutom Lauren Holiday hunnit göra ett mål, det som betydde 3–0.

Att Japan därefter lyckades reducerad genom Yuki Ogimi (4–1) och sedan fick hjälp av Julie Johston att krypa ännu närmare innebär aldrig att man hotade USA om guldet. Inte i praktiken.

När Tobin Heath gjorde 5–2 bara två minuter efter Japans andra reduceringsmål var den sista spiken islagen i den japanska finalkistan. USA visade världen att man är bäst igen och man gjorde det med eftertryck för det som utspelade sig i Vancouver var inget annat än en sällan skådad och mycket svårglömd överkörning.

USA hade en betydligt svårare resa fram till finalen än Japan, men visade prov på kvalitet, styrka och klass på vägen dit. Väl framme vid det sista hindret gick det både snabbt och lätt. Ett tredje VM-guld är lagt till handlingarna, 16 års väntan är äntligen över.