Basta dig till toppen. Foto: VISIT FINLAND

Jag gillar Finland. Den som påstår att finnar är ett bistert och svårt folk har uppenbarligen aldrig läst nyhetsbreven från finska turistbyrån som titt som tätt dimper ner i vår mejlbox här på redaktionen. Jag kastar mig alltid över mejlet, för där finns alltid någonting som gör dagen lite roligare.
Den senaste nyheten från Finland är – tada! – Världens första kombinerade skidlift och bastu! En bastulift!

Vi tar det igen. En bastulift!
Okej, finnarna är ett bastugalet folk, det visste vi redan. Och att det i Lappländska Finland finns många bra skidorter, det visste förhoppningsvis de flesta av oss också.
Men, allvarligt. En gondollift, inredd som en bastu, som tar dig 718 meter upp till toppstationen i skidorten Ylläs. Väl på toppen kan du sedan antingen fortsätta bastubadandet inne på toppstationen eller svepa handduken tätare om dig, knäppa fast skidorna och ge dig av nerför backen.

Vad kommer härnäst? Vi har ju en isbar, så vad sägs om en bastu-vodka-bar? Eller bastushopping, kanske?

Anthony Bourdain i Stockholm. Foto: FREDRIK HOFGAARD

I helgen damp följande sms ner från en god vän som är på semester på Phuket i Thailand:
”Sitter i skuggan vid Jungle Beach. Vid bordet bredvid sitter Mr Bourdain och äter mango.”
Snacka om att jag blev avis…
Anthony Bourdain är ju en av mina största idoler!
Han slog igenom 2001 med boken ”Kitchen Confidential”, en berättelse om livet bakom kulisserna på en av New Yorks då hetaste restauranger Les Halles, där han jobbade som kökschef.
Därefter började han göra tv-program där han reser runt i världen och lagar och äter mat, snackar med folk och gör lite allmänt coola grejer.
Och det är just det som är grejen. Det som skiljer Anthony Bourdain från alla andra kändiskockar och programledare för mat/rese-program är just coolheten. Han bangar inte för att äta ank-embryo, som i det här klippet, men inte heller för att likt Carrie Bradshaw i Sex and the City svinga sig i en trampolin högt ovan Manhattan. I ett avsnitt från programserien ”No reservations” testar han till och med livet som actionhjälte i en filmstudio i Hongkong!
Varför kan inte jag få springa på honom under en resa?
Till råga på allt var Chef Bourdain i Hoi An i Vietnam för ett par månader sedan. Gissa var han bodde?
Jo, på samma hotell som min svåger jobbar på… Självklart!

På Youtube finns massor av klipp från både ”No reservations” och en annan serie ”A cooks tour”. Den som fortfarande har tv-kanalen Discovery Travel & Living (jag har blivit av med min, morr…) kan se honom där.
Kolla också in hans blogg, där han berättar om sina resor, ger filmtips och pratar om allt från snarkning till bästa receptet för en lyckad demi-glace.

Tempelstaden Angkor Wat. Foto: LOTTE FERNVALL

I dag startar rättegången mot chefen för tortyrfängelset Tuol Sleng, även kallat S-21, där tusentals människor torterades och dödades under Röda Khmerernas styre i Kambodja i slutet av 70-talet.
Den nu åldrade Kaing Guek Eav, eller Duch som han kallas, står anklagad för brott mot mänskliga rättigheter efter att ha deltagit i den utrensning av intellektuella och alla som andra som ansågs som ett hot mot ledaren Pol Pots vision om det perfekta kommunistiska samhället.
Eftersom många av ledarna för Röda Khmererna antingen är döda eller lever på flykt djupt inne i Kambodjas djungler får nu Duch stå som symbol för vansinnet som ledde till att minst 1,7 miljoner människor mördades.

Såren efter Röda Khmererna sitter djupt i den kambodjanska folksjälen. När jag för ett par år sedan reste runt i landet slogs jag av det bisarra att så gott som alla människor förlorat någon anhörig. Alla jag mötte hade en historia att berätta. Förfärliga berättelser om föräldrar som var spårlöst försvunna när de en dag kom hem från skolan. Hur ett syskon skonats medan ett annat fängslats – bara för att han bar glasögon. Otroligt starka minnen och upplevelser så fasansfulla att de knappt går att förstå.

Trots det är Kambodja är ett av de länder jag besökt som ligger mig allra närmast om hjärtat. För, märkligt nog är människorna bland de mer vänliga, glada och hjälpsamma jag träffat.
Kambodja har mycket att erbjuda, och passar bra både för den som tröttnat på att träffa grannen på stranden i Thailand och den som är intresserad av historia och annorlunda upplevelser. Här finns härliga stränder i söder och så klart den imponerande tempelstaden Angkor Wat i norr.

Från filmen ”The Killing Fields” från 1984. Foto: WARNER BROS.

Om du vill få bättre koll på landets våldsamma historia kommer här två bra tips:
* Den Oscarvinnande filmen ”The Killing Fields” från 1984, bara några år efter att massmorden upptäcktes, handlar om en amerikansk journalist och hans sökande efter sin vän och tillika tolk som fördes bort av Röda Khmererna. En otroligt stark och spännande berättelse, som dessutom är helt sann.

* Reportageboken ”Pol Pots leende” av Peter Fröberg Idling väckte stor uppmärksamhet när den kom 2006. Boken berättar den märkliga historien om hur en delegation från den svenska kulturvänster, med Jan Myrdal i spetsen, reste till Kambodja 1978 för att studera Pol Pots kommunistiska vision. Det märkliga är att svenskarna, som var inbjudna av Röda Khmererna, återvände hem med bara positiva saker att säga. Ingen av dem märkte någonting av den etniska utrensning som pågick.
En bok som borde vara obligatorisk läsning för alla svenskar.

Övergångsställe för får. Foto: EMMA MATTSSON

I dag kommer första numret av vårt nya resemagasin Destination.
Glöm inte bort att köpa det tillsammans med Aftonbladet!
Vi är hemskt stolta och nöjda med den nya tidningen, som alltså ersätter den gamla RESA-bilagan du tidigare kunnat köpa en gång i månaden med Aftonbladet.
I det första numret kan du bland annat läsa om massor av härliga stränder på Kretas lite okända sydkust. Jag och fotografen Emma tillbringade i somras en vecka tillsammans i en pytteliten hyrbil på ett stekhett Kreta. Uppdraget: Att hitta tio sköna stränder som inte är charterresmål.

Kretas sydkust kryllar av långsträckta, vilda och härliga stränder – så i teorin var det ju ett superenkelt jobb.
I praktiken däremot, var det lite krångligare.
Svårlästa kartor, slingriga vägar i mer eller mindre desperat behov av underhåll – och fårskockar.
Hade du tänkt söka jobb som bisittare och kartläsare åt en rallyförare på Kreta är mitt råd till dig: Träna upp reaktionsförmågan. Rejält!
Fåren på Kreta har inte gått i Televinkens trafikskola, den saken är säker. De hoppar utan betänkligheter rakt ut på vägen, eller ännu hellre ställer sig i tät formation och blänger på bilen med en min som minner om de tuffa tjejerna i högstadiets rökruta. De trivs som allra bäst precis efter en skarp kurva, på ett backkrön eller på någon annan plats där de inte kan upptäckas på avstånd.

Men, fyrfota trafikhinder till trots hittade vi massor av underbara stränder längs med sydkusten.
Vilken är din egen favoritstrand på Kreta?

Dansande par i Buenos Aires. Foto: CECILIA BILLGREN

I januari var jag på semester i Buenos Aires. En del kallar staden Sydamerikas New York, och det ligger någonting i det påståendet. I Buenos Aires finns samma kosmopolitiska känsla, samma pulserande men på samma sätt avslappnade stämning som man fortfarande kan hitta i vissa stadsdelar i New York. Min favoritstadsdel är Palermo Soho, där man kan flanera bland mysiga kullerstenskvarter, spana in lokala kläddesigner i söta små boutiquer eller slå sig ner i skuggan vid ett torg och titta på vanligt folk som brister ut i en spontan tango.
Bra så.

Men dessvärre har landets oroliga ekonomi i kombination med rådande lågkonjunktur gjort att priserna stigit dramatiskt bara det senaste året. Lite snopet för oss, som hade räknat med en lyxig storstadssemester till vrakpris.
”Åk taxi överallt, det kostar absolut ingenting”, var rådet vi fick. Men väl framme i BA insåg vi att taxipriserna nästan fördubblats på bara några månader. Så vi åkte buss i stället. Överallt. Men då ställdes vi inför ett annat – extremt oväntat – problem.
 I Buenos Aires råder det nämligen myntbrist!

Att åka buss kostar en peso, och den ska betalas – i mynt – i en automat längst fram i bussen. Och chauffören växlar under inga omständigheter. Så, har du inga mynt blir det inget åka av.
Resultatet blir att alla portenos (Buenos Aires-borna kallar sig så) beter sig som den tumsugande Prins John i Disneyfilmen ”Robin Hood”. Alla går runt med en liten myntpåse i fickan eller väskan, och när den sinar är det bara att gå och ställa sig i kö på banken och växla till sig en hög med femtioöringar. Ja, femtioöringar. De extremt sällsynta enpesos-mynten är så svåra att få tag i att inte ens bankerna har några!
Som jämförelse: I USA går det ungefär 1000 mynt per person, i Argentina 125. Det förekommer till och med rapporter om svartabörs-handel med mynt, typ köp en femtioöring för en krona.

Men nu ska det bli ändring. I Buenos Aires planerar man att införa ett elektroniskt biljettsystem på bussar och tunnelbanor som ett led att hantera myntkrisen. Att byta ut alla biljettautomater kommer att kosta i runda slängar 825 miljoner kronor, och kommer att ta ungefär tre månader, rapporterar AP.
Mitt råd till den som planerar att åka till Buenos Aires är att ändå att försöka bunkra mynt. För, så länge man inte tillverkar nya penningar lär bristen kvarstå, och det finns roligare saker att utsätta sig för än att bli utskälld av en arg tant i en mataffär för att man inte har jämna pengar.
Tro mig…

Jan Helin visar nya Destination. Foto: STEFAN MATTSSON

Amelie Enström och Helena Pettersson från Destination delar ut nya bilagan.
               

Okej, då var vi igång.
Idag har vi firat Destination hela dagen. Under en lunch på Operakällaren berättade chefredaktörerna Jan Helin och Kalle Jungkvist och Destinations vd Frans Storm om nysatsningen inför ett hundratal utvalda personer i resebranschen. Kolla här.

När vi kom tillbaka till redaktionen var det dags för interninformation och presentation av Destination.
För att fira bjöds det glass.
Vaddå, snöar det ute?

För en liten stund sedan såg det alltså ut såhär på nyhetsredaktionen. Palmer!
Hoppas de får stå kvar – jag är övertygad om att det är bra för arbetsmoralen här på tidningen!

”Alla resor på ett ställe” – det är vår slogan här på nya Destination.
Destina… vaddå?
Ja, så här är det alltså. Destination är Aftonbladets nya resesatsning, som drar igång i dag. Vi samlar magasin, sajt och sökmotor under ett och samma namn. Det som i går hette Aftonbladet RESA heter i dag Destination.
I går jobbade jag på Aftonbladet RESA – i dag jobbar jag alltså på Destination.

Men i övrigt är allt ungefär detsamma.
Du kommer fortfarande att hitta Sveriges bästa resejournalistik på Destination, både i tidningen och på sajten. Och vi ska fortfarande resa världen runt för att ge dig inspiration, trender, tips, guider och nyheter.

En annan nyhet är så klart den här bloggen.
Från och med i dag kommer du här att kunna läsa resenyheter, bli lite inspirerad och så kommer jag att bjuda på en inblick i mitt glamorösa (nåja) liv som resereporter.
När jag åker på resor så hänger du med. När jag sitter hemma vid skrivbordet så får du senaste nytt från hela världen.
Vad vill du läsa om? Tipsa mig gärna.