Att åka på semester handlar i mångt och mycket om att få en möjlighet att lämna allt ansvar, alla förpliktelser och jobbiga ställningstaganden därhän och bara vara.
Bli omhändertagen av snälla reseledare, bo på hotell där andra människor städar och håller ordning och äta på restaurang och bli uppassad varje dag.
Inget jobb som stör, inga räkningar som ska betalas, inga föräldrarmöten eller fotbollsträningar.
Och visst är det härligt med semester! Får man dessutom åka till ett varmt och billigt land med fina stränder och spännande upplevelser – ja då är det ju bara att luta sig tillbaka och njuta.

Nätverket Schyst resande vill ändra på det.
De vill få oss att se turismens baksida, en baksida som vi i vår semesterbubbla kanske inte ens märker.
De vill också att svenska researrangörer tar sitt ansvar. Att de till exempel följer FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, att de aktivt ska arbeta för att motverka sexturism eller att människor som arbetar inom turismindustrin ska ha skäliga arbetsförhållanden.

Man kan tycka att det är en självklarhet att till exempel hotellarbetare i Thailand ska få organisera sig fackligt utan att riskera att få sparken, men så är det inte i dag.
Det borde också vara självklart att svenska researrangörer inte bygger hotell på mark som stulits från lokalbefolkningen, återigen något som förekommer i Thailand.

I går kallade Schyst Resande till en pressträff här på TUR-mässan i Göteborg, för att prata om en ny etisk policy och handlingsplan som de tagit fram och som de vill att alla svenska researrangörer ska anta.
Till den här träffen hade därför bjudit in representanter från de största researrangörerna för att prata om de här nya rekommendationerna.

Endast Apollo dök upp.
Varken Fritidsresor, Ving eller någon av de andra stora arrangörerna ”hade tid” att närvara.
”Det är beklämmande”, sa Therese Hultén från Schyst Resande när jag frågade vad hon tyckte om uppslutningen.

Uselt, skulle jag vilja tillägga.
Är det verkligen för mycket begärt att svenska researrangörer tar ansvar för grundläggande, etiska frågor?
Tyvärr är det antagligen, som så ofta, pengarna som styr.
Resebolagen tjänar inga pengar på att vara etiska, snarare tvärtom.
Om man helt plötsligt ska börja ta hänsyn till mänskliga rättigheter eller börja betala ut skäliga löner blir det ju så klart dyrare.

Och då kommer med andra ord tusenkronorsfrågan: Hur mycket är ett gott samvete värt? Hur många kronor är vi beredda att betala för att vara säkra på att vår semesterresa blir en ”Schyst resa”?